Ghemme 1996 - 1999, Ioppa

Vi tillhörde dem som inte kunde motstå erbjudandet att köpa mogen Ghemme när det i början av September förra året damp ned ett mail i lådan från Carlo Merolli. Vi har till dags dato inte provat hela vertikalen, men nu på årets första dag så tycker vi att det är dags. Familjen H kommer över och vi kör MM's hemlagade potatispizza med kanderad lök, ruccola och prosciutto. Många ser frågande ut när vi säger potatispizza, det kan man gott göra, men jag lovar att den är fantastiskt god (läste ni förresten att pizza var den vanligaste "dagen efter maten"på nyårsdan.Vi är trendkänsliga vi, tydligen:-). Vinerna dekanteras, men bara någon timme i förväg. Rejält med fällning i samtliga.


Ghemme 1996
Först ut, vackert transparant och ljust tegelröd i färgen. Detta är det vinet i kväll som först lättar på locket och avslöjar allt det har att erbjuda av sitt skira, finlemmade utbud av doft och smak. Det ger oss bra syra och lite pulvriga fina tanniner. Nyanserade dofter av örter, torkade fikon körsbär och lite tomatpuré. Rund, mogen och definitivt njutbar. Någon runt bordet höll detta för kvällens bästa.


Ghemme 1997
En trist historia. Här händer det inget alls. Butiken har stängt. Vi ger det mer tid men det hjälper inte. Lite flyktiga toner av målarfärg, dov frukt och något som närmast kan tolkas som rågummi. När jag idag läser andra recensioner så inser jag att vinet antagligen har någon defekt, om än inte direkt typiskt korkat, så något fel är det. Det beter sig på samma sätt idag, dag2.


Ghemme 1998
Ett lite tuffare vin. Höga fina syror är signum för kvartetten, men här är de lite tydligare och mer markerade. Färgen är mörkare röd, lite tegel i kanten men fortfarande vackert transparent liksom 96:an. Kraftigare tanniner. Nosen ger (den var lite trög i starten) körsbärskärnor, örter, salmiak, nyponros och lite nagellack. Klassisk Nebbiolo om man så vill. Här finner vi också en lien bränd ton, inte oangenäm utan mer att den tillför komplexitet och djup. Ett mycket gott vin, perfekt till maten. Slåss med 1999:an om att få stå överst på pallen i kväll.


Ghemme 1999
Vid en första sniff så är detta det vin som i kväll sticker ut och skiljer sig från resten av gänget. Här finns ett helt annat djup och initial komplexitet. Kralligare! Samma höga fina syra som i övriga men mer bett i tanninerna. Doften ger tydlig mineralton, blöt mylla, lite stallighet, kaffe, mogna körsbär och kryddighet. I smaken kommer dessa intryck igen. Ett härligt vin. Vi spekulerar lite och håller detta för kvällens bästa vin, men att 1998:an bäst matchade kvällens mat.


En trevlig middag med goda viner. Synd att 1997:an gick och dog. Om jag insett detta i tid så kunde vi öppnat en ny flaska, men nu får det bli vid ett senare tillfälle. Traditionella viner som dessa äger en finess som är svår att sätta fingret på. Vi har tidigare slagits av släktskapet med vinerna i Bourgogne, och det gäller i hög grad även kvällens viner. Med sina sköna syror och käcka tanniner så hamnar de i sitt rätta element på matbordet. Vinerna finns fortfarande listade hos Merolli för de som vill prova, se länk ovan.