Faugères 2005, Domaine Leon Barral

Gräsänkling, ensam och övergiven i husen som ett litet knytt. Vem kan trösta bättre än Didier Barral i form av en Faugère 2005:a? Favoriter på rad den senaste tiden, men vinvalet känns rätt i kväll till MM's eminenta köttsoppa.

Det här är så suveränt gott! Faugère har funnits med på varenda 10-i-top lista sedan den dag vi genom Finare Vinares försorg fick tips om Barral och hans viner. Jag tycker det förresten är på sin plats med ett tack till F&V som tjänat som en ledfyr i vår jakt på kunskap och upplevelser bland vinets grynnor och skär. Mycket har vi lärt och tagit till oss av er kunskap och era tips. Tackar! 

Faugère 2005 håller stilen tycker jag. Still going strong. Har läst att den börjar falla ur, men det tycker inte jag. Den här flaskan har en härlig syra, bra struktur och en fenomenal symfoni av dofter och smaker, som vanligt. Främst förknippar jag detta vin med röda mogna äpplen, äppelmust, knallpulver, salmiakbalkar lite viol, örter och rosenblad. Möjligen har någon doppat en cykelslang i det hela, en liten gummiton finns där också. Harmoni, lycka och ytterst njutbart.

Hm, jag kom att tänka på ännu en bloggare, smakabra, som tydligen haft otur med konstant dåliga flaskor från just Barral, något som även vi råkat ut för då vinet inte har hanterats på rätt sätt och med rätt temperatur. Detta då Barral's viner nästan inte innehåller något svavel. Har jag tid så kommer jag förbi med denna flaskan Micke så du får prova ett felfritt exemplar. Dock inte Jadis, men ändå (Jadis kan vi prova vid ett senare tillfälle, om du vågar:-). 

Barolo Piè Rupestris Otin Fiorin (Gabutti) 2004, Cappellano

Bild från ett WOW-ögonblick sommaren 2008

Vissa producenter får man ett speciellt förhållande till. Det kan vara så enkelt att man träffat vinmakaren och funnit denna extra sympatisk, man har läst en producents historia eller om deras inställning till sitt värv som man känner är i linje med vad man själv tycker är sunt, eller så har man någon eller några fantastiska vinminnen förknippade med just den producenten. Och så finns det dom som rymmer allt ovanstående. En sådan producent är Cappellano. En liten traditionell producent i Serralunga med ca 4 ha vinodling, granne med jätten Fontanafredda som odlar lite dryg 100 ha, i jämförelse.

Cappellano drivs idag av Augusto Cappellano, 5:e generationen vinmakare i rakt nedstigande led. Augustos far var den berömde Theobald (Baldo) Cappellano. En färgstark vinmakare och frontfigur för vinodlingen i Piemonte som tyvärr gick bort 2009. Man använder enbart traditionella metoder för vinframställningen, produktionen är liten, totalt ca. 800 lådor, och det är inte helt lätt att få tag på vinerna. Cappelano gör två olika Barolo, dels denna Pié Rupestris med ympade rotstockar, och dels en Barolo Pié Franko med oympade stockar. I Sverige importerar Origo, i Danmark Carlo Merolli och i Tyskland finns vissa viner att få tag på via BaroloBrunello.com. Det är dock inte helt givet att det blir några viner kvar till export efter att den inhemska marknaden fått sitt. Kvällens vin kommer från BaroloBrunello.com sändning. Det var den första lådan jag beställde via nätet och för att förstå hela processen så följde jag import och skattereglerna till punkt och pricka, en utmaning i sig. För att göra en lång historia kort så tog det lite tid och man fick god insyn i den svenska byråkratin. 

Vinet då? Jo, det börjar bra med dova dofter av mylla, gödselstack och våta löv för att vart efter tiden går växa till en helt otroligt komplex doft med tydliga Nebbiolodrag som rosor, nypon, tjära/lakrits, rotfrukter och en klart skinande frukt. Här finns också något som jag förknippar med inlagda tomater, gula sådana om man skall vara petig..I munnen bra syror och tanninerna tar ett järngrepp runt det hela som vi gillar skarpt. Trots detta så upplever vi vinet som slankt och fullständigt oemotståndligt. Vi vet att det säkert kommer fortsätta att utvecklas i 10-20 år till, men jag tvivlar på att våra resterande flaskor kommer räcka så länge, vinet är ju så fantastiskt gott redan nu.

En kortare flaska vin

DHL har varit och hälsat på. Kvar i hallen står två till synes hela och rena kartonger. Men när de senare öppnas så möts jag av en kortare flaska vin och ett en blöt massa av rödvin, kartong och wellpapp. Halsen på en Schiavenza Barolo Prapó Riserva 2004 är av. När jag kontaktar Carlo Merolli som står som avsändare så lägger han undan en flaska som åker med nästa beställning hem. Snyggt och galant hanterat tycker jag. No fuss, respect Carlo!

Övrigt innehåll åker ned i skafferiet. Upp åker en flaska Muscadet som aperitif och matchning till förrätten och en flaska från sommarens resa till Korsika. Vi längtar i dagens kyla till den varma goa årstiden och en liten flashback i form av dagens röda Korsikan är vad vi behöver för att inse att det på andra sidan årsskiftet kommer en ny vår och en ny sommar. Skynda, skynda.

Muscadet de Sèvre-et-Maine Sur Lie 2009, Domaine de la Pépière

Vi serverar välkyld som aperitif och dricker även till förrätt på skagenröra, stenbitsrom och avocado. Ett riktigt superbt allround-vin som förgyller det mesta som kommer i dess väg i form av fast föda. Här får vi ett strålande friskt vin med härlig krispig syra, mineraler, citrus, havssälta och även lite gula äpplen. En trevlig spritsighet,  som sig bör. Allt iklätt en vacker gyllengul dress. Vinik säljer för 110 kr.

2007 Domaine Comte Peraldi Ajaccio Clos du Cardinal

Under vår semester på Korsika i somras så provade vi en hel del lokala viner. Främst är man kända för sina roséviner. Stora vita eller röda viner har inte varit det man främst förknippat ön med. Men, på senare tid har man skruvat upp ambitionerna och många producenter strävar idag efter att förbättra kvalitén och göra bra viner. Vi träffade på en hel del av dessa viner, dock inte producenterna eller deras vingårdar, men det är en annan historia..

Vinet som görs till 98% av den för oss tidigare okända druvan Sciaccarellu är vackert transparent rubinröd. Övriga 2% är en blandning på andra lokala druvor. Sciaccarellu odlas företrädesvis på södra Korsika, och främst i Ajaccio området. Vinet jäser i betongkar och lagras sedan 18 månader, varav 12 månader i franska ekfat, fördelat på nya och upp till tre år gamla fat.

Först och främst skall sägas att vi inte riktigt känner igen viner från när det provades på plats..har vi hört den förut? Betydligt mer ekad än vi kommer ihåg. Ur karaffen strömmar en tydlig doft av Fransk ek, en hel skog, eller i alla fall en liten dunge. I glaset en örtig men kanske mer kryddig doft, röda bär, lite av "kungen av Danmark" bröstpastiller och en svag gummi ton. I munnen en trevlig syra och en avrundad slank struktur, men intrycken göms lite bakom ekdungen. Jag skulle nog nio gånger av tio gissa på en Pinot fån Nya Zeeland om jag fick det blint. Skall nog spara sista flaskan till en provning när jag tänker på det. På det hela taget ett OK vin, men inte mer. Värt att släpa hem i resväskan från Korsika, nä tror inte det.  

Fine Amor 2007, Coteaux du Languedoc - Pezenas, Lacroix-Vanel

Vad är det som gör att vissa viner bara känns så rätt, att man blir glad och smått lyrisk varje gång man dricker dem. Jag vet inte exakt, men en sak som jag är säker på är att de viner som faller in i denna kategorin för vår del alla är väldigt personliga och har en drickvänlighet utan att vara utslätade och mesiga, det behövs en struktur, "stuns" och lite djävlar anamma i vinet. 
Det här vinet är ett sådant vin. Här är vi hemma på vår gata. Utav många fantastiska viner som Vinik tar hem har Fine Amor länge varit en av favoriterna. Vi återkommer till den med jämna mellanrum. Strula runt lite, ut på äventyr och prova nya smaker och upplevelser, men så hem till tryggheten igen. Hem till det vi vet vi älskar, håller högt och är lojal med, som namnet antyder. Fine Amor!

Vinet, 60% Grenache och 40% Syrah, har en väldigt tät mörkröd färg. En första lite stallig doft kompletteras med järn och blod som i färska blåbär. Viol, fikon, lakrits och örter med lite mynta på toppen är något av det som virvlar runt i glaskupan. I munnen syror som hjälper vinet att slinka ner i "sluket" utan motstånd, och med den struktur som behövs för att bygga harmoni och få oss att sucka av välbehag. 
Vinet lagras i tankar av epoxy i 18 månader och kommer inte i närheten av några ekfat. Det lärde jag mig av eminenta bloggare som också gillar Vanels viner. Läs och lär mer, här och här.

Brigante in fuga 2003, Langhe DOC Pinot Nero Cascina Baricchi

En Pinot Nero från Piemonte, och från ett år som inte var det lättaste för vinmakarna i området, eller för något annat område i södra Europa heller för den delen. I Pimonte så var det i alla fall inte ett idealiskt år för Nebbiolo, jag antar att det samma gällde för Pinot Nero. Någon som kan bekräfta?
Jag har förvisso smakat en del fantastiska viner från Piemonte och 2003.
Roagna, Cappellano och några till kunde få till det, men det krävdes definitivt mer av vinhantverkarna under 2003 än under år med idealiska väderförhållanden.
Nåväl, jag har under två dagar provat denna Pinot Nero. Det är ännu ett vin från Merollis "test" låda. Färgen är klart röd med tegeltoner. Färgen likväl som första doftintrycket skulle för mig lika gärna kunna peka på en Nebbiolo. Här finns lite nyponros, lakits, fat och så körsbär. Körsbär i form av lite bittra kärnor, men även mogna moreller, så där sötmogna på gränsen till jästa, om det verkar begripligt för någon annan än undertecknad. Men vid första klunken så inser man att det är något annat i glaset. Jag tycker att den är rejält kryddig, lite åt det vassa hållet, medel syra och måttliga tanniner. Körsbären går igen i smaken och där finns också en liten men tydlig ton av Sun Maid russin. Det fungerar till maten men det gör många andra också, och mycket bättre dessutom. Absolut inget jag dricker ett glas av enbart för njutningens skull. Vad skönt, ett vin jag kan avskriva från framtida inköpslistor. Ett vin mindre att hålla koll på, för att se det från den positiva sidan.

Quintessence 2007, Côtes du Ventoux Château Pesquié

Sex & Drugs & Rock & Roll, som Ian Dury så finstämt skaldade. Så kanske man kan beskriva det här vinet. När vi nu tar ett glas till maten har vinet stått öppnat i 2 dygn. Vi öppnade en flaska i Lördags, smuttade lite, grimaserade lite och lät det stå. Det är ett bombastiskt vin som blåser på med allt det har. Skit i finessen här kommer jag, och jag är jättestark! 80% Syrah och 20% Grenache, en blend vi normalt gillar och det är inte helt fel här heller, till rätt mat och vid rätt tillfälle. Ett grillvinets Mike Tyson som står emot både snålblåst och rök från grillen, men som också kan explodera och bita örat av dig om du inte ser upp..

MEN, när vi idag 2 dygn senare dricker vinet igen så har det lugnat ner sig lite och låter fat och alkohol stå tillbaka för allt som finns därunder. Rikligt med frukt, chark, violpastill, lakrits som tillsammans med bra syror och som sagt ett bra grepp om munhålan gör att jag kan ana mig till, men inte helt förstå, Parkers 93 poäng. Vinet köptes av Philipsons Wine under snabbvisit till Danmark i somras då för 89 Dkr på tilbud, har jag för mig.  

Côtes du Roussillon Castell Vell 2005, Domaine Singla ...och mer kork.

Första flaskan är klart och tydligt korkskadad. Är vi inne i ett korkstim, vad är det som händer? Andra flaskan, som tur är, frisk, fräsch och suverän!
Färgen oklart mörkt svartröd lila. Sug på den Bengt Grive. Doften är härligt komplex, men också rakt på sak och no nonsens. 90% Syrah och 10% Grenache levererar en kaskad av kryddor och örter som lagerblad, svartpeppar, mynta och mycket mer. Choklad och några salta fiskar finns här också. Vinet har en struktur om vi gillar, bra syror och tjänstvilliga tanniner som tar hand om den fylliga smaken och stadgar upp. En lång eftersmak hänger kvar en stund och ger valuta för pengarna.

För någon månad sedan ställde vi en Castell Vell 2006 mot Delas Hermitage Marquise de la Tourette 2006. Inget ont om Delas Marquise de la Tourette, det är ett rekorderligt och gott vin, men i denna provning upplevdes vinet som en storlek mindre vid sidan av Castell Vell. Castell Vell är en klar favorit, och ju mer vi provar desto bättre tycker vi den är. Ytterligare en höjdare ur Viniks sortiment a 210 kr. 2007 och 2008 är de årgångar som går nu..

Korkat slut.

Det börjar sina i skafferiet. Mer specifikt är det vardags-Boredeaux från Bristly som nu är slut. Att det tar slut är inte så konstigt, det är och har varit trevliga bekantskaper. Ännu fortare tar de slut när man måste vaska, eller återbörda till SB för reklamation. Så blev fallet med Fredagens Chateau Cambon La Pelouse 2006, den sista. Lukt av unken möglig källare, urk. 

Ersättare hämtas upp i form av 2005 Chateau Le Doyenné, ett bra vin! Jag tog inga notes men här finner du en mycket ingående och initierad beskrivning. Och här kommer lite fakta fån Bristly:

Detta är egendomens toppvin (man gör 3 viner) och kommer från de äldsta vinstockarna. Det består av 70% Merlot, 15% Cabernet Franc och 15% Cabernet Sauvignon. Lagring sker på en blandning av nya och begagnade barriquer i 18 månader.

Så här skrev Robert Parker om 2005 Chateau Le Doyenné:

"A super sleeper of the vintage like its predecessors, the 2005 Le Doyenne is well-made (Michel Rolland is the consultant). Blend of 70% merlot and 30% cabernet sauvignon cabernet franc, it exhalts sexy aromatics, superb fruit, medium-body, velvely tannin, loads of glycerin and elevated alcohol 13+%. Avalaible for a song, this lovely offering should drink well for 5-6 years." 

La Cuvée Marie et Joseph 2007, Mas des Chimères

Detta Vin de Pays Coteaux du Salagou har legat och bidat sin tid i skafferiet under 12 månader, ganska precis. En flaska inhandlad av vinik Nik med tanken att den skulle provas och utvärderas, men sedan har den uppenbarligen gömts bort tills idag då jag egentligen var på jakt efter en Coteaux du Languedoc från samma producent men hittade denna istället. Kul, den tar vi!

Vinet är av 100% Carignan och 70% vinifieras med "macération Carbonique" och resterande på traditionellt sätt. Vi häller upp källarsvalt, dekanterar bort en massiv fällning, och får en initial doft färgad av vinbär, nivea och lite chark. Med tiden kommer kryddlåda, örter och en mer uttalad fruktighet och lite lakrits. Lingon och vinbärssyror dominerar vid första klunken men får sedan stöd av en större fruktighet, bra struktur. Vinet kittlar lite på tungan och syrorna får saliven att flöda. Ett botemedel även för den mest muntorre, lite vasst men till maten så trillar alla delarna på plats. Bingo, ett trevligt matvin. Jag drar, rätt eller fel, paralleller till många Italienska viner av Dolcetto och dess förträfflighet till mat. Jag är tveksam att det blir fler flaskor av detta, men Mas des Chimères Coteaux du Languedoc är ju en favorit så producenten släpper vi inte.

Rubriken ovan länkar till producenten. Det finns även mycket intressant att läsa i bloggsfären som t.ex. här och här. Vinet kostade 125 Kr hos Vinik då det begav sig.

Val del Noce 2006 Aglianico del Vulture DOC Donato d’Angelo

Måndag. Regnigt och grått. Efter lång arbetsdag så blir det uppsnoffsade rester. MM är grym på att få till det. Aubergine stekt i olja, lite ostsås tillsammans med sparad köttfärsås och lite pasta blev en suverän måltid. En lasagne light om man så vill. Det känns som det är läge för ytterligare ett prov ur Carlo Merollis "testlåda". En låda inköpt i September i år där han gav prov på sitt sortiment. En påse blandat, typ. 


Jag famlar runt i lådan och fiskar upp denna Aglianico. En tuff liten rackare utgår jag ifrån, kanske för tuff? På flaskan står som likt en varningstext "DECANTING IS RECCOMMENDED" (det står faktiskt så, med två C'n). Ops, här skall decanteras, jag lovar! En snabb luftning genom att hälla fram och tillbaka mellan karaffer får duga för nu. Ur glaset en härligt intensiv doft, här doftar det.. ja vad doftar det, det doftar..gott. Bär, ja definitivt, men också lite åt det mörka dova hållet med lite nötter och så till slut lite viol. I munnen får vi bra syror och barska tanniner. Vinet ger ett rustikt intryck, men kväver inte maten på något sätt, tvärt om. MM gillar detta skarpt från första sniffen. Jag låter mig omvändas efter att först ha varit lite tveksam. Det här är ett riktigt bra och hederligt rödtjut. Hittas hos den gode Carlo Merolli för 115 Dkr (= 115 Sek fram till årskiftet). Tack till de bloggare som guidade mig fram till Merollis guldgruva. Den här vill vi ha mer av. Vi sparar en halva för att se hur det ter sig efter en dygn i karaffen.

Den pimpade bilden kommer från DÁngelos hemsida. Jag var för lat för en fotosession.


Uppdatering, efter ett dygn så är vinet lika virilt som igår men med kanske lite mer tydlig viol och bärton. Känns som det bekräftade alla gårdagens omdömen.

Cuvée Hautes Brusquières, Domaine de la Charbonnière Châteauneuf du Pape 1998

Med ett senvaknat intresse för vin och ett nästan obefintligt utbud av äldre viner på Svenska monopolet gör att vi inte har någon större erfarenhet av mogna och lite äldre viner. Vid senaste besöket i Köpenhamn så kom vi att besöka Kjær & Sommerfeldt som ligger på Gammel Mønt 4, ett stenkast från Ströget. Förutom sitt ordinarie sortiment så säljer de även viner på kommission. Viner från privata källare och samlingar kan lämnas in och läggs då i Kjær & Sommerfeldt's "skattkammare".

Vi kom i samspråk med en trevlig man i personalen. Hans svenska var mycket bra, då han kommer från Sverige och Malmö.. Tyvärr kommer jag inte ihåg hans namn, men han guidade oss genom vinerna i skattkammaren med intresse och kunnande. Det slutade bl.a. i inköp av kvällens vin. 

Domaine de la Charbonnière var helt obekant för oss, men vi läste på lite och kom fram till att det för 275 Dkr var värt en chansning för att få prova på lite mer mogen Ch9 än vi är vana vid.

Producenten, ett familjeföretag som verkat i byn sedan 1912, och har historia i Ch9 som är äldre än så, drivs idag av Michel Maret med två döttrar. Deras hemsida hittar du här.

Till Lördagens cordon bleu så var det då läge att testa en första flaska. Då vi som sagt inte har så många referenser så går vi på känsla, är detta gott eller inte? Det första vi kan konstatera är att vinet verkar friskt, ingen symptom på korkskada eller annat elände. Vinet får stå någon timme i karaff innan servering. Direkt ur flaskan så får vi storskog med multna löv och mossa, men det ändrar snart karaktär. Väl i glaset så bjuds det på rejält med frukt, torkade fikon, choklad med vissa port och sherry toner. Viss kryddighet och en dos örter i något kort eftersmak fanns där också. Syran balanserade upp smakerna väl och väl bevarade tanniner styrde upp det hela så vinet matchade mer än väl maten. På det hela taget ett mycket gott och drickvänligt vin. Kul som alternativ till de viner, med start fr.o.m. 2005, som ligger i skafferiet. Nästa flaska provas nog under nästa år. På hemsidan så anger man att lagring upp till 15 år bör vara i sin ordning så det kanske inte står emot så länge till. På cellartracker så finns det kommentarer som pekar på att det är på väg utför, vi får väl testa och se var det tar vägen. 

Terre de Bussière, Domaine de la Janasse 2007

Yes, det här gillar vi. Ett förträffligt vin som inte kostar skjortan. När man luftat bort den första ladugårds attacken, och alla får som bor där, så släpper det fram mängder av frukt, bär och fat på ett trevligt vis. Bra struktur men behagligt klunkbar med lite kryddig och örtig eftersmak. Lite av ladan hänger kvar tillsammans med lite sval mintighet. Kanske man kan köra en kur på Terre de Bussière i stället för Vic när man är lite förkyld, klart roligare i alla fall.  Nu dag 2 när jag sitter och sniffar och sippar på vinet så är det precis lika bra som igår, om inte bättre. Druvmix för er som missat alla inlägg om detta förträffliga vin är 55% merlot, 25% Syrah, 10% grenache, 10% cabernet sauvignon och kvalar in som Vin de Pays. Och allt detta för 109 kr via Bristly och BS. Ops, såg just att de flaggade för att den var slut.

Matteo Correggia Roero 2006

Efter några dagar på konferens, där jag förgäves försökte hitta ett anständigt vin i hotellrestaurangens minimala vinlista, vill jag ha rejäla kvalitetsgrejor till kvällens spagetti och MM's köttfärsås. 

Valet föll på Roero 2006, ännu en favorit från skafferiet. 100 % Nebbiolo och väldigt druvtypisk tycker jag. Här hittar du alla de för Nebbiolo klassiska dofterna och smakerna. Kvällens flaska bjöd på lite snällare och mer harmonisk syra än jag kommer ihåg från senaste provningen och nypon hade fått en mer framträdande position i både doft och smak. Gott!


Bristly Wine importerar, och på deras hemsida kan du även läsa mer om den producenten och sorgliga historien om Matteo Corregia. Men, vingården med hans fru i ledningen fortsätter att göra fina viner. När jag idag läser anteckningarna fån den provning Bristly höll med Correggia i Juni i år så inser jag att jag ännu inte följt upp och tagit hem viner för mer utförlig test som t.ex. La Val Dei Preti Nebbiolo d'Alba 2006, ett vin jag gillade skarpt på provningen. Kanske dags nu, verkar finnas kvar via BS.

Produttori del Barbaresco Barbaresco 2006

Kvällens vin är en riktigt kändis. Säg den blogg som inte hyllat detta eminenta vin, med all rätt. Ett enastående vin som med den prislapp Philipson Wine satte under sitt tilbud gör att vi nu har förmånen att se det lite som "husets röda" och unna sig en flaska med lite då och då. Alltid med ett litet leende och man nickar lite för sig själv och till varandra, just ja så här bra var den ju.

Till kvällens svampsoppa på det sista av förra årets trattkantareller och även till svamprisotto och grillad kycklingfile så sitter det som en smäck. Jättegott, precis som vanligt. 

För mer målande beskrivning finns läsgodis här, här och här. Tex.

Lördagens fredagsmys

PE står som värd för kvällens träff. Vi välkomnas med ett glas Champagne, Tattingers Brut Réserve, och små munsbitar av krustader fyllda med räkröra, Tore Wretmans till och med. Det smakade mums och jag som var hungrig kanske överskred min kvot, men man måste ju ta för sig här i världen, sägs det...Men, med tanke på vad som vankades till middagen så tror jag inte någon behövde gå till säng hungrig eller med akut näringsbrist.
Dags för vinprovning. PE hade fredagsmys som tema. Tanken var att prova ett urval av vad SB kan erbjuda i standardsortimentet runt en hundring. Typisk sådant som köps hem för lite "fredagsmys" och start på helgen. Intressant.


Jadot Beaujolais-Villages 2009
Första glaset har en klart ljust röd färg. I nosen vanilj, fudge och mer i den stilen. Röda bär i form av jordgubbar, kanke lite hallon samt lite mintig ton och över allt lite flyktig doft av färg eller lösningsmedel. Min gissning gick åt en enklare Pinot, men som ni ser så var det inte riktigt så. Med tiden och med facit i handen kom lite mer av godistoner som inte lämnade några tvivel kvar vad det rörde sig om. Ett "hygglo" vin tycker jag men inte mer och jag vet inte riktigt när man skulle ta till ett sådant? Julmat var ett förslag som diskuterades, men inte för min del. Någon VPKare tyckte detta var direkt äckligt.


Allesverloren Tinta Barocca 2007
Glas två var betydligt mörkare men klart vackert röd. Doften gav mineral, ylle, söt mörk frukt, fattoner och påtaglig örtighet. I munnen tydliga syror, sötfrukt. örter och tydliga men hyfsat integrerade fat. Gissningarna pendlade mellan någon Bordeauxblend, mineralig sträv Pinot, allt pekade på något land söderut, men inte lätta att pricka var, eller vilken druva. 
På det hela taget ett väl sammansatt vin, i mitt tycke det bästa av de som ingick i provningen, men ingen stor upplevelse att lägga på minnet. Läste lite om Tinta Barocca, används främst en portvinsdruva i Portugal men har funnit också funnit en nisch i Sydafrika för användning i "vanliga" rödviner. 

Hewitson Miss Harry 2008

Det enda vinet som inte var köpt på SB utan köpt på någon resa över bottenhavet. Inte så mycket att orda om, ganska hemskt egentligen. Lite artificiella toner, fat, ingen vidare struktur. Vilda gissningar som spretade åt olika håll. Jag funderade runt enklare Valpolicella, basic Pinot från "whatever" och allt däremellan. Men det visade sig vara en Rhone-blend från Barossa Velley. Jaha, ja.


Ventisquero Queulat Cabernet Sauvignon Gran Reserva 2007
Sista vinet i uppställningen. En fruktbomb med söt frukt, vanilj, svarta vinbär i massor, lite frän paprika, mer vanilj och så lite ek på det.. Harmonisk på det sätet att allt detta gick igen i smaken. Inget snack om att det var en Cabernet sauvigon, men varifrån. Jag trodde på downunder, men det visade sig vara från Chile. Inte min kopp te men favorit för några i gänget.

Vi diskuterade kring vad man får för en hundring egentligen. Redan på SB och i dess beställningssortiment så kan man nog hitta mer pang för pengarna, beroende på smakpreferenser så klart. I BS så hittar du ju en del gobitar i denna prisklass från Bristly och andra vakna importörer, för att inte tala om import via t.ex. Vinik eller på egen hand. Då ser det genast lite ljusare och roligare ut.

Muscat de Rivesaltes, Vignerons Catalans 2007

Till efterrätten, mumsiga inbakade äpplen med vaniljglass, så bjöd PE på ett sött vin från Roussillon. Jag gjorde inga anteckningar, men jag gillade stilen. En mycket "druvig" smak som rymde både honung och blomster och hade en avvägd sötma. Kvällens överraskning. När jag idag försökte hitta lite mer info så hamnade jag på Vignerons Catalas hemsida. En av de sämsta jag någonsin sett alternativt hysteriskt roligt, beroende på humör. Min ambition att hitta mer info tog slut där.. Kolla själva: www.vigneronscatalans.com

En fantastiskt trevlig kväll. Tack för det PE, du var grym i köket, mycket gott och en trevlig provning. Tack även till övriga VPK2881, vi ses ju redan nästa helg! 

2002 Veuve Clicquot Ponsardin Champagne Brut Vintage Reserve

MM fyller år och det blir lite guldkant på fredagskvällen. Till gratinerad hummer med hemlig fyllning a la Anki så ryker ytterligare en av våra favorit Champagner ur skafferiet. Grattis MM!

Ahh, ur glaset en fräsch doft av mineral, liten brödighet, citrus och gula äpplen. Under ytan bubblar mängder av ytterligare aromer. Ett komplext vin. I munnen får man en slank men strikt känsla där dofterna återkommer i form av återhållna men tydliga smaker. Det här gillar vi. Gott! Lite fylligare och generösare och det hade varit perfekt, vi undrar var detta kommer att ta vägen om några år. Vi är överens om att några år till på rygg kommer att göra gott. Vi sparar resterande flaskor till,,,kanske 2015 för nästa smakprov. Några synpunkter?

Vårt vinförråd har vissa brister, och tur är väl det, då får man nämligen inhandla och botanisera i nya viner. Ett av livets små glädjeämnen. Men ibland så blir det lite nojjigt, som idag. En av motiveringarna, åtminstone för mig själv, med att köpa vin och stoppa i källaren är att man då inte behöver gå till SB när man skall välja vin till maten. Man har nämligen allt i skafferiet och kan bara gå ned och plocka upp vad man behöver. Jo, tjenare...där är vi inte riktigt än.


Till dagens boeuf bourguignon så tyckte jag inte att någon av vinerna i skafferiet  matchade maten på det sätt jag såg framför mig. För övrigt så är Bourgogne en vit fläck på vår vinkarta, vi har läst en del, smakat en del men har ingen riktig koll och inte så mycket att välja på i skafferiet, men en bourgogne till denna rätt känns som ett måste, i alla fall idag.


En tur till SB resulterade i ett antal flaskor från denna månads nyhetssläpp, något som vi egentligen tänkt stå över, trots ett antal intressanta viner. Men nu blev det några bourgogne från Camille Giroud och kvällens vin från domanine Robert Chevillon. Jag blev rekommenderad detta vin av personalen i Passagens vinkällare. Normalt brukar jag inte impulsköpa vin på detta sätt, utan koll på vin eller producent, men nu blev det som det blev.


2008 Nuits-Saint-Georges Vieilles Vignes 


Vinet bjuder på en något knuten men intressant doft. Här finns röda bär, kungen av danmark, fruktighet och något mer jag inte riktigt kan nagla fast, kanske animaliskt och även mineraliskt. Smaken är slank, med god syra, lite tunn i mellanregistret men med attack i början och långt bra slut. Ett gott vin som jag inte riktigt kan besluta mig för om det skall bli fler flaskor av, behöver nog lite mer tid på flaskan och en ny provning innan jag kan bestämma mig, lite för spretigt i dag. Jag skall dock kolla upp producenten, verkar lovande. Till maten var det helt OK, en bra matchning.

En bra uppvärmning inför morgondagen, vi ser fram mot att träffa övriga medlemmar i VPK2881 och ge oss i kast med nya utmaningar.

Nu så!

Till helgen så är det dags igen. VPK2881 träffas, umgås, provar viner, äter gott och länge, dricker lite mer vin, diskuterar och så håller det på. Kul som fan.
Men, kommer jag ihåg vilka viner det var en vecka senare, har jag haft anteckningsblocket med mig. Icke.
Så nu startar jag denna VPK2881 blogg för att råda bot på detta. Ånej, inte en vinblogg till kan tänkas, men joho, det blir det visst det. Here we go, inlägg nummer 1.