 |
| Bild från ett WOW-ögonblick sommaren 2008 |
Vissa producenter får man ett speciellt förhållande till. Det kan vara så enkelt att man träffat vinmakaren och funnit denna extra sympatisk, man har läst en producents historia eller om deras inställning till sitt värv som man känner är i linje med vad man själv tycker är sunt, eller så har man någon eller några fantastiska vinminnen förknippade med just den producenten. Och så finns det dom som rymmer allt ovanstående. En sådan producent är Cappellano. En liten traditionell producent i Serralunga med ca 4 ha vinodling, granne med jätten Fontanafredda som odlar lite dryg 100 ha, i jämförelse.
Cappellano drivs idag av Augusto Cappellano, 5:e generationen vinmakare i rakt nedstigande led. Augustos far var den berömde Theobald (Baldo) Cappellano. En färgstark vinmakare och frontfigur för vinodlingen i Piemonte som tyvärr gick bort 2009. Man använder enbart traditionella metoder för vinframställningen, produktionen är liten, totalt ca. 800 lådor, och det är inte helt lätt att få tag på vinerna. Cappelano gör två olika Barolo, dels denna Pié Rupestris med ympade rotstockar, och dels en Barolo Pié Franko med oympade stockar. I Sverige importerar Origo, i Danmark Carlo Merolli och i Tyskland finns vissa viner att få tag på via BaroloBrunello.com. Det är dock inte helt givet att det blir några viner kvar till export efter att den inhemska marknaden fått sitt. Kvällens vin kommer från BaroloBrunello.com sändning. Det var den första lådan jag beställde via nätet och för att förstå hela processen så följde jag import och skattereglerna till punkt och pricka, en utmaning i sig. För att göra en lång historia kort så tog det lite tid och man fick god insyn i den svenska byråkratin.
Vinet då? Jo, det börjar bra med dova dofter av mylla, gödselstack och våta löv för att vart efter tiden går växa till en helt otroligt komplex doft med tydliga Nebbiolodrag som rosor, nypon, tjära/lakrits, rotfrukter och en klart skinande frukt. Här finns också något som jag förknippar med inlagda tomater, gula sådana om man skall vara petig..I munnen bra syror och tanninerna tar ett järngrepp runt det hela som vi gillar skarpt. Trots detta så upplever vi vinet som slankt och fullständigt oemotståndligt. Vi vet att det säkert kommer fortsätta att utvecklas i 10-20 år till, men jag tvivlar på att våra resterande flaskor kommer räcka så länge, vinet är ju så fantastiskt gott redan nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar