En kortare flaska vin

DHL har varit och hälsat på. Kvar i hallen står två till synes hela och rena kartonger. Men när de senare öppnas så möts jag av en kortare flaska vin och ett en blöt massa av rödvin, kartong och wellpapp. Halsen på en Schiavenza Barolo Prapó Riserva 2004 är av. När jag kontaktar Carlo Merolli som står som avsändare så lägger han undan en flaska som åker med nästa beställning hem. Snyggt och galant hanterat tycker jag. No fuss, respect Carlo!

Övrigt innehåll åker ned i skafferiet. Upp åker en flaska Muscadet som aperitif och matchning till förrätten och en flaska från sommarens resa till Korsika. Vi längtar i dagens kyla till den varma goa årstiden och en liten flashback i form av dagens röda Korsikan är vad vi behöver för att inse att det på andra sidan årsskiftet kommer en ny vår och en ny sommar. Skynda, skynda.

Muscadet de Sèvre-et-Maine Sur Lie 2009, Domaine de la Pépière

Vi serverar välkyld som aperitif och dricker även till förrätt på skagenröra, stenbitsrom och avocado. Ett riktigt superbt allround-vin som förgyller det mesta som kommer i dess väg i form av fast föda. Här får vi ett strålande friskt vin med härlig krispig syra, mineraler, citrus, havssälta och även lite gula äpplen. En trevlig spritsighet,  som sig bör. Allt iklätt en vacker gyllengul dress. Vinik säljer för 110 kr.

2007 Domaine Comte Peraldi Ajaccio Clos du Cardinal

Under vår semester på Korsika i somras så provade vi en hel del lokala viner. Främst är man kända för sina roséviner. Stora vita eller röda viner har inte varit det man främst förknippat ön med. Men, på senare tid har man skruvat upp ambitionerna och många producenter strävar idag efter att förbättra kvalitén och göra bra viner. Vi träffade på en hel del av dessa viner, dock inte producenterna eller deras vingårdar, men det är en annan historia..

Vinet som görs till 98% av den för oss tidigare okända druvan Sciaccarellu är vackert transparent rubinröd. Övriga 2% är en blandning på andra lokala druvor. Sciaccarellu odlas företrädesvis på södra Korsika, och främst i Ajaccio området. Vinet jäser i betongkar och lagras sedan 18 månader, varav 12 månader i franska ekfat, fördelat på nya och upp till tre år gamla fat.

Först och främst skall sägas att vi inte riktigt känner igen viner från när det provades på plats..har vi hört den förut? Betydligt mer ekad än vi kommer ihåg. Ur karaffen strömmar en tydlig doft av Fransk ek, en hel skog, eller i alla fall en liten dunge. I glaset en örtig men kanske mer kryddig doft, röda bär, lite av "kungen av Danmark" bröstpastiller och en svag gummi ton. I munnen en trevlig syra och en avrundad slank struktur, men intrycken göms lite bakom ekdungen. Jag skulle nog nio gånger av tio gissa på en Pinot fån Nya Zeeland om jag fick det blint. Skall nog spara sista flaskan till en provning när jag tänker på det. På det hela taget ett OK vin, men inte mer. Värt att släpa hem i resväskan från Korsika, nä tror inte det.