söndag 31 mars 2013

Clos Cristal

 En något bister och råkall Lördag så far vi till Saumur för att besöka den lokala marknaden, äta lunch och ta en sväng förbi Clos Cristal för att se var det ligger och reka lite inför kommande besök. Vi har skickat ett mail men inte fått något svar så vi misstänker att det kanske inte finns någon på plats. Men vi börjar med marknaden och köper ostron, getost och lite torkad skinka och äter sedan vår lunch på Bistrot de la Place, ett trevligt ställe som vi nu har besökt ett antal gånger. En hel del viner på glas och god mat.  Deras grillade njure är god och kan rekommenderas, och så väljer du ett  glas lokalt cabernet franc till det så håller du dig nöjd, mätt och glad under ett par timmar, minst.


Vi styr bilen mot Clos Cristal och Champigny som ligger 8 km utanför Saumur. Vingården tillhör det allmänna sjukhuset i Saumur "Hospice de Saumur" sedan 1928 då det donerades av Antoine Cristal. Mer om denne man nedan. När vi svängt in genom grindarna till Clos Cristal och parkerat på gården så hör vi hur det klirrar av flaskor från en av byggnaderna så helt klart så finns någon på plats och har vi tur så kanske vi kan få en rundvandring och ett smakprov. Det har vi!


Det som lockat oss till Clos Cristal, förutom vinet Les Murs som vi provat och skrivit lite kort om tidigare, så är det den unika vingården. För utom muren runt hela de 10 ha som utgör Clos Cristal, finns även långa parallella murar byggda i vingården på utvalda platser. Vinrankorna planterats på norra sidan av muren och själva rankan går igenom muren och exponeras på den södra sidan. Tanken med detta var så klart att utnyttja solvärmen maximalt samtidigt som man skyddade stock och rötter på den svalare norrsidan. Det finns hela 3 km murar byggda i vingården, alla uppförda under tidigt 1900-tal. Historien bakom vingården och mannen som gett den sitt namn är riktigt fascinerande. En kort summering kommer nedan, men vill du ha en mer utförlig variant så läs den här hos Wine Terroirs.


Antoine Cristal, en driftig man som skaffat sig en liten förmögenhet på att sälja tyg blir i mogen ålder helt fascinerad av vin och vintillverkning.  Han köper mark och lär sig allt om odling och tillverkning. Han är en man som går sina egna vägar och har egna idéer. Därav murarna i Clos Cristal. Tidigt 1900-tal så investerar och bygger han 3 km murar. Det tar 12 man och ca 6 år att färdigställa. Han fick utdelning på sina investeringar och hans viner var välrenommerade och ansågs vara riktigt bra. 1928 på sin ålders höst donerar han hela Clos Cristal till sjukhuset i Saumur som haft vingården i sin ägo sedan dess. Idag är Eric Dubois vinmakare och har en heltidsanställd till sin hjälp. Produktionen ligger på ca 18000 flaskor och man bedriver organisk "non intervention" odling sedan 15 år tillbaka.


Murarna som är ca 60 cm tjocka gör att druvorna som är planterade utmed murarna mognar 3-4 veckor tidigare än de övriga. Plantor finns nu både på norr och syd sidan, planterade "omlott". Rötterna konkurrerar om näringen och det bidrar till att höja koncentrationen i druvorna. Även de närmast liggande vinraderna utan murar mognar snabbare då värmen från murarna även når ut till dessa, ett par meter bort. Det är främst Cabernet Franc som odlas, men är "utblandat" med ca 15% Cabernet Sauvignon. Man gör ingen skillnad vid skörd då de finns lite varstans, utan allt blandas och åker med i samma vinifiering.


Vinkällaren ligger helt under marknivån. Gångar förbinder en nyare del med den ursprungliga där man också lagrar äldre årgångar, dock mest för eget bruk, inget som säljs till nyfiket stirrande vinbesökare, tyvärr. Vi slår oss  ned för att prova lite viner i ytterligare ett rum uthugget ur kalkstenslagren för många år sedan. Perfekt miljö att förvara vinerna i, men då vi redan är rejält frusna så huttrar vi lite, näsan rinner, och provningen blir inte lika njutbar som den skulle kunna varit. Vi får lova att komma tillbaka till sommaren då de brukar anordna picknick och provningar i själva vingården. Bra ursäkt för ytterligare ett besök.


Vinerna då? Jo då, vi tycker de är riktigt bra. Vingården har inte bara en bra och intressant historia, utan är också idag väldigt seriösa i sin satsning på bra och uttrycksfulla viner. Här kommer några korta med något frusna noteringar från provningen:

Hospices de Saumur, Saumur Champigny 2011 Enbart Cabernet Franc. Domineras av fin röd frukt men här finns även lite blodiga animaliska toner, järn och blåbär. Liten ton av paprika, något som jag normalt har lite svårt för i många viner men som här är helt OK. Mer röd än grön. Här använder man enbart tankar, kan vara både rostfria och glasfiber. Det här gillar vi och det har druckit någon flaska hemma till mat som bekräftar de första intrycken vid besöket.

Hospices de Saumur, Chenin Saumur 2011 Man har även 0,5 ha Chenin i en odling i direkt anslutning till sjukhuset i Saumur. Precis utanför förlossningsavdelningen om ni vill kolla in den. Druvorna härifrån har man så här långt experimenterat lite med. Beroende på förutsättningarna för säsongen så kan det bli sött eller torrt, med eller utan fat. 2011 så blir det ett helt torrt vin som fått ligga på delvis nya fat i drygt 1 år, och sedan på flaska i de djupa källarvalven. Det är helt ofiltrerat och i glaset rejält "grumsigt". En skyhög syra som dock balanseras av massiv frukt. Framträdande fat, men wow vilken koncentration. Vinet är ännu inte till salu utan flaskorna skall ligga ännu ett tag. Etiketterna har precis anlänt och vi får ändå på nåder köpa med oss några flaskor som snabbt får sina etiketter och sitt "skattemärke". Vi gömmer och glömmer nog något år innan vi drar korken ur någon av dessa.


Les Murs 2011. Lite mörkare, lite rundare och mer komplex. Fin frukt, bra struktur med lite sandiga tanniner. Fin nu och kommer bli ännu bättre med lite tid gissar vi. God! Här har det åkt med ca 15% cabernet sauvignon bland all cabernet franc. I detta vinet finns enbart druvor som växer utmed murarna, och de mognar 3-4 veckor tidigare än  på övriga "fristående" vinrankor. Men, då man inte skördar tidigare så sitter druvorna kvar och har till stora delar börjat torka när det är dags. Ca 30-50% av druvorna har torkat, eller börjat torka vid skörd. Tiden för skörd bestäms från år till år inom ramen för Saumur-Champigny appelationen, och där tar man inte hänsyn till några murar i vingårdarna. Diskussioner har förts om man skall ändra klassificering, men man håller kvar vid apellationen och den stil som det innebär för vinet. Det har blivit själva signumet för Les Murs. Runt 20 dagars maceration och sedan en blandning av nya och gamla fat och tank. Ca 3000 flaskor per år.



måndag 25 mars 2013

GROTTE ALTE 2006, Occhipinti


GROTTE ALTE 2006, Occhipinti: Mamma Mia! Skirt underbart finlir i den högre vinatmosfären. Nypon och lite tjuriga körsbär, färsk tobak och söt lakrits ger komplexitet. Förföriskt och förledande enkelt. Syrligt, läskande och ett av de bästa viner jag druckit på länge. Vi betraktar SP68 som husvin, älskar Il Frappato, men det här är första gången vi provar Grotte Alte och jag skådar ljuset. Finlemmat men komplext, fantastiskt klart och tydligt i sin struktur. Kräver lite tid och reflektion. Lite dyrare, speciellt här i Frankrike, men jag tar hellre 1 flaska av denna än 2 mediokra. Fan vad bra!


söndag 24 mars 2013

Gott och blandat #2

- Jaha ja , det får bli en gott och blandat #2 så vi kommer i kapp oss själva och vår nutid. Sedan sist så har vi varit hemma i Svedala en sväng för lite jobb och för att träffa nära och kära. Vi har också hunnit med ett besök hos Clos Cristal i Champigny, mer om detta i kommande post även om det visst åkte med en flaska av bara farten i dagens summering över de sista veckorna, men det är den värd.

Tyvärr inte vårt skafferi.
Grand Hotel i Lund har en intressant vinlista och en dito källare. När vi besökte vår son och dotter i denna gemytliga stad så åt vi två kvällar i deras bistro - Gambrinus.  Kan rekommenderas! Mycket trevligt med en avslappnad stämning, hygglig och proffsig personal och god mat.  Om man frågar så får man in deras STORA vinlista.  Gör det, det är ca 70 sidor kul läsning där du hittar en hel de äldre dyrgripar från främst de stora franska klassiska regionerna och välrenommerade slott och storproducenter. Men, man har också kompletterat med en hel del nya spännande producenter och viner som t.ex. Les Larmed de Divona och den Bourgogne Tonnerre 2007 som vi  njöt en av kvällarna.


Mai and Kenji Hodgeson Faia 2011. Mai och Kenji tillhör den nya unga generationen som slår sig ner här i Anjou för att förverkliga sina idéer och drömmar som vinbönder. Med rötter i Canada och via studier i bl.a Japan så landade man 2009 i den franska myllan. Wine Terroirs skriver om dem på sedvanligt trevligt sätt här.  Faia på 100% chenin blanc är druvtypiskt med honung, mineral,  fyllig söt exotisk frukt, blommigt och med en syra som drar i smilbanden när man tar den första klunken. Lite grapebeska och örter i ett avslut som hänger kvar en bra stund. Ett lite "funkigt" och personligt vin som vi gillar och gärna dricker igen. Vi drack till denna torskrätt.


Cuvée G.C 2011, Jean-Max Roger är ytterligare ett riktigt druvtypiskt vin. Ett modernt bygge som levererar ett proffsigt njutbart vin som kanske inte är det mest personliga vi träffat på. Men, är du ute efter en typisk sauvignon blanc med fin balans och lite rundare munkänsla så har du hittat rätt. Tilltalande stenig, bra längd och fin beska i avslutet. God tycker vi.


Clos Mosny 2011, Domaine de la Taille aux Loups. Jacky Blot är en av de större och mer kända producenterna i Montlouis sur Loire. Vid vårt besök för någon månad sedan då vi provade igenom de felsta av deras viner så fastnade vi för Clos Mosny. Inspirerad av den gode LESSROF som frestar med viner från regionen så drar vi korken ur den första flaskan vi provar på hemmaplan.
Det börjar bra, en trevlig nos med fin frukt, mängder med mineral, lite petroleum och den obligatoriska honungen. Fin syra och balans. Vi njuter denna till en härlig soppa med räkor och pilgrimsmusslor.  Smaskens.


Le Rouchefer 2011 från Domaine Mosse har vi flaggat för tidigare. Ett underbart personligt och aromatiskt vin som lockar fram ett leende hos oss även när det är riktigt trist och tjurigt i övrigt. Kanske Initial BB och Bonne Blanches är bättre rent tekniskt, men detta är vår favorit av de vita från Mosse. Listat från anteckningsboken, utan egentlig ordning: Citrus, rökigt, sten, vita blommor, lite fet minkänsla, vaniljbullar, Granny Smith äpplen, oxiderat, mandarin, kryddig. Charmigt!


Les Murs 2011, Clos Cristal. Separat post kommer. Clos Cristal är en helt ny bekantskap. Vi provade, gillade och besökte dem sedan för någon vecka sedan. Detta är notes från den första flaskan. Initialt en tung, köttig och lite skitig doft. Efter några minuter börjar den fina frukten skina igenom och tar sedan över mer och mer. Fina toner av oregano och mynta. Dag två är detta ett lysande vin. Bra struktur, slank och härlig frukt gör att en klunk lätt följs av fler. Ca 85% cabernet franc och 15% cabernet souvignon. Vi drack till en god biff stroganoff.


Rosé de Loire 2010, Domaine des Baumard. Till sist, ett vin som får stå som symbol för att våren nu äntligen är här!! I går intogs det första glaset rosé på gaveln, i lä, nedsjunkna i varsin brassestol. Det finns hopp om livet!  Vinet är stramt, mineralrikt med lite återhållen smak och doft av röda bär. Citrus i eftersmaken. Helt OK.

söndag 3 mars 2013

Gott och blandat #1

En uppsamlingspost av viner som egentligen är betjänta av en mer detaljerad beskrivning och en mer kärleksfull behandling i denna blogg. För att inte tala om vinmakarna som står bakom dessa buteljer. Men nu får de nöja sig att åka med i en snabbspolning av den senaste veckans druckna viner och våra knapphändiga noteringar.


Marie-Courtin Efflorescence 2008: Himelskt god. Mikroskopiska bubblor. samurajsvärdssyra, komplex doft och smak i en sval och stram still som är lika frisk och uppiggande som ett vinterbad i -15. Vi gillade tidigare provade årgångar. Den här älskar vi! Perfekt till ostron naturell i tisdags då vi firade att det var ett år sedan vi första gången landade i Angers för att leta bostad. Tiden flyger..


Domenique Moreau besökte vi förra våren och klappade då om den Efflorescense som låg och myste i de åldrade faten i källaren under vineriet.


L.Bénard-Pitois Brut 2005: 50/50 PN och Chardonnay. En helt annan uppenbarelse. Mer kropp, mer bröd i lite enklare och kraftigare stil. Dag två drack vi till ost och hembakt knäcke. Mont dÓr  är en krämig ost från Jura, fantastiskt god och denna brödiga champagne blev ett fin fint sällskap. Gott!



 Le Rouge 2009, Herbel: 50/50 Cabernet Franc och Cabernet Sauvignon. Ljusröd varm färg. Suverän fin röd frukt. Lätt och fin men med struktur och komplexitet.  Uns av paprika som vi annars inte gillar men är helt OK här med sötlakrits och örtkryddor. En positiv överraskning, det här blir det mer av.


Les Bournais 2009, Francois Chidaine: Från Montlouise, granne med Vouvray som ligger på andra sidan Loire, kommer detta fantastiskt trevliga vin. Tankarna tar mig till rieaslingtrakter, och i en blindprovning hade jag nog inte landat in Montlouise. Hög syra, tropisk frukt,  petroleum, liten gummiton, ja ni hör själva. Fin balans och harmoni och lite fylligare kropp i detta vin. Några gram restsötma. Det här tycker vi om - mycket.


La Moussière 2011, Alphonse Mellot. Vi vårt besök så dök vi en dag in i Alphonse Mellot's vinbutik som ligger strategiskt vid torget i Sancerre. Det var inget planerat besök men vi hade lite tid att slå ihjäl och det var kallt ute. Vi provade ett antal viner och tyckte att La Moussière var riktigt trevlig och köpte någon flaks för att prova i hemmets lugna vrå. Alphonse Mellot är en av de större drakarna i regionen, och av detta vin görs det ca 250.00 flaskor. Högtekno-vinifiering med hälften av vinet på nya fat, resten på tank i 7-8 månader. Lite blygt i början och med en lite fet munkänsla. Väldigt strömlinjeformat, men ytterst korrekt. Dag 3 har det öppnat upp och är riktigt trevligt till en god snabblunch på pasta med kallrökt lax. Helt OK men inget vi kommer längta efter , tror jag.


Langhe Nebbiolo 2010, Produttori del Barbaresco: Väldigt god, väldigt ung, rakt upp och ned Nebbiolo som sitter perfekt till en pasta carbonara. Bra struktur med fina tanniner.  Först lite knuten men sedan kommer den loss med massor av lakrits och körsbär. Gott och klunkvänligt.