Menetou-Salon Rouge 2008, Philippe Gilbert

Ja, jag vet, jag tjatar om våra favoriter och återkommer ofta till samma producenter. Tålamod. Som gröngöling i bloggsfären så har man liksom en del att ta igen, och många av de återkommande vinerna här hemma på vår gata har fortfarande inte blivit avhandlade i någon post här på VPK2881.
Så, när våren nu är här - och det snöar för fullt utan för fönstret - så är det dags för ännu ett vin från Philippe Gilbert. Kvällens vin är hans oekade Pinot Noir -Menetou-Salon Roughe 2008. Ur kupan en doft som domineras av röd frukt och mineral. Äpplen, vinbär, körsbär och lite jordgubb samsas med mineral, en liten nypa örter, knallpulver och krut. Syrligt, lite åt lingonhållet och slank och sval gör detta till ett vin om är lätt att ta till sig och är ett perfekt sällskap till dagens grillade kyckling med rostade rotfrukter. Skall man vara lite petig så kanske 2008 inte är den bästa årgången av detta vin, 2007 t.ex. har mer kropp och komplexitet som jag minns den, men den har sin charm och vinet levererar njutning i samtliga årgångar vi provat - en favorit! Hittas hos Vinik a 175 kr.

Châteauneuf-du-Pape 2008, Le Vieux Donjon

Tisdag. MM har haft en tuff och jobbig dag. Rester till middag. Både middagen och vi behöver livas upp med något gott och stimulerande. Som tur är har vi ett recept som fixar både det ena och det andra. En god och drickfärdig C9dP ordineras av husläkaren och jag inventerar skafferiet på jakt efter rätt medicin. Med Bristlys sortimentsprovning i färsk minne kommer jag upp med en 2008 Le Vieux Donjon. Denna drack vi senast i December och blev då rejält charmade. Vi häller direkt i glasen och kan konstatera att det fungerar alldeles utmärkt utan att lufta timmar i förväg. Visst sker det saker med lite tid och luft, men det bjuder på charm och stil från det korken dras. Doften är härligt fruktigt, full med mosade skogsbär, röda äpplen och späckad med örter som oregano, timjan och salvia. I smaken järn, mogna blåbär, fikon, hallon, ljus tobak och lakrits. Slank och fin men med struktur nog att passa det mesta i matväg. Jag upplever denna flaskan som lite mer avrundad och med lite mörkare frukt än senast, med det kan vara tillfälligheter och rubbade smaklökar som spelar in eller så har de tre gångna månaderna haft sin påverkan. Hur som helst är detta riktigt bra, och ni som har valt bort södra Rhône och C9dP helt p.g.a av årgången får här en chans att tänka om. Bristly importerar och säljer via BS på SB.

Les Mille Rocs 2008, Domaine du Pas Saint Martin

Kort uppföljning från helgen då det provades en ny årgång av detta halvsöta vin från Coteaux du Layon. Det är ett vin på 100% botrytisangripen chenin blanc. Vinet dracks till en trio små efterrätter och det fungerade alldeles utmärkt. Doften är angenäm, men något återhållen, med honung, mineral, fikon, inlagda persikor och päron, och faktiskt lite åt petroleum hållet. En frisk syra, en rund lite fet struktur och en angenäm nivå på sötman gör att vi gillar det här. Nu vet vi att det fungerar bra som dessertvin och kommer nog också ta fasta på tipset från Vinik att prova tillsammans med någon god mögelost, eller gåslever..Gott sött för bra peng. Hittas hos Vinik för 160 kr eller som del i hans ekovinlåda.

Elvis has left the building!

Ett efterlängtat möte med VPK2881. På agendan står: umgås, prova viner, äta god mat och så kanske lite mer vin och prat. I bästa fall löser vi något av de stora världsproblemen, det brukar vi göra..
Dock kan vi nog ses som direkt asociala då vi direkt inleder med att prova vin och sticker näsorna i glasen, sörplar, hummar lite och gör våra anteckningar. Vi provar blint och sedan halvblint. Undertecknad som håller i kvällens vinval sitter dock med facit och jag ängar tiden åt lite noteringar och reflektioner. Några av dem kommer här nedan.


Vin nr1:
Ljust gul med en gyllene ton. Tydlig doft av fläder, mineral, krusbär, citron och svartavinbärsblad avslöjar direkt vilken druva vi har att göra med. I munnen en fin hög syra, en frisk och fin känsla och dofterna går i stort igen i smaken. Jag upplever vinet som väldigt rakt på sak, druvtypisk och lite för övertydligt i smakerna av fläder, krusbär och svartavinbärsblad . Gissningarna gick till nya världen och mer specifikt NZ. Alla var överens om att detta var ett hyfsat vin, inte stort, men gott och friskt i sin enkelhet. 
Saint-Bris Sauvignon 2009, Clotilde Davenne, 100 kr (nr99582)


Vin nr2:
Glas två, det andra och sista vita vinet är nästan identiskt i färg, kanske en liten nyans mörkare. Med det första vinet i minnet så verkar detta vara lite mer återhållsamt, något som dock ger sig efter bara en liten stund i glaset. Även här får vi krusbär, vinbärsblad, nässlor, citron och fläder. En stor skillnad är att här harmoniserar smakerna och struktur. Vinet utstrålar finess och stil. Mineralerna är påtagliga och doften av sprängsten och kalksten är kittlande. Vi njuter även denna mineralitet i den långa fina eftersmaken. Finfin syra och lite fruktigare fylligare munkänsla gämnfört med vin 1. Väldigt gott och vinet blir bara bättre under kvällen. Här var det först inte självklart vilken druva vi hade i glaset, men efter lite resonemang så var detta utrett och då låg Frankrike nära - och det var ju helt rätt. En av våra gamla favoriter dessutom!
Menetou-Salon Blanc 2008, Philippe Gilbert (170 kr hos Vinik)

Vin nr3:
Jag småler lite elakt för mig själv. Jag har aldrig smakat detta vin, vad jag vet, men mina fördomar säger mig att detta kanske inte är det bästa vinet i kväll. I nosen en dammig fatdoft, liten kryddighet och söt frukt. Vinet öppnade upp lite under kvällen och bjöd då mer av sylt och röda bär och frukt. I munnen är det helt utan struktur. Tanninerna lyser med sin frånvaro och syran är obefintlig, eller näst inpå i alla fall. Bob's söta blandsaft och lite vanilj. Detta vin sågades ganska duktigt och att gissa druva och ursprung snudd på omöjligt. Men ingen regel utan undantag - P tyckte detta var lätt att ta till sig och inte så hemskt, men då han snabbt fick alla andras glas så tror jag att han började ändra åsikt lite senare under kvällen. Vinet sprang jag förbi på SB och kunde inte motstå att skicka in en flaska i denna provning. Med facit i hand tycker jag dock att de 109 kr som det kostar är ca 80 kr för mycket. I denna prisklassen kan man hitta hur mycket bra som helst, framförallt om man söker lite utanför SB hyllorna. 
Elvis The King Cabernet Sauvignon 2009, Graceland Cellars  109 kr (6312)


Vin nr4:
Öppnar upp med en omedelbar stor doft. Mörka bär med främst svartavinbär, grön paprika, blyerts, ceder, choklad och rejält med fat. Det här är inte så dåligt. Det nickas lite runt bordet och efter vin 3 så känner vi att det här är ett mer rejält kvalitetsvin. I munnen så finne en bra struktur, lite grusiga tanniner i början som sedan krymper ned till sandkorn. Här finns alla delar på plats för att slå fast att vinet innehåller en försvarlig del Cabernet Sauvignon. Ursprung är som vanligt knepigare men med lite hintar och tips så är vi tillslut i Kalifornien.
Ett bra rejält vin, dock är det inte riktigt min smak, men kan nog glädja många som är mer hemma i Kalifornien och Sonoma CS.
Cabernet Sauvignon Knights Valley 2005, Beringer 199 kr (74646)

Vin nr5:
Mörkt röd, samtliga röda låg väldigt nära varandra i färg, och en doft som skiljer som markant mot de övriga glasen. Här finns direkt betydligt mer stall, ladugårdsbacke, örter utöver det som vi nu börjar känna igen och ser ett mönster i - svartavinbär, ceder, och blyerts. Några ryggar först tillbaka, det här sticker som sagt ut i jämförelse, men under kvällen så vinner vinet fler och fler sympatier. Vinet är Det här är ett härligt och gott vin!. Med tiden kommer lite tobak, kanske lite läder, men örter och frukt lyfter smaken och den förblir slank och sval under kvällen.  Ahh, vi är på hemmaplan och detta blir också ett av vinerna till kvällens varmrätt. LH tyckte att detta smakade som ett Vinikvin" - rätt och riktigt.
Altitude 540 2006, Domaine Laugerre 170 kr från Vinik

Vin nr6:
Oj, här svänger det rejält. Vin nummer sex öppnar med maffiga fattoner, kaffe, choklad och svartavinbär. Ett vin med mörkare frukt och mer arbetat än övriga viner. Här har man lagt mycket krut i vineriet och det lever nästan uteslutande på sekundära aromer. Den mörkare frukten och en medioker syra hanteras av vänliga men torra tanniner. Jag förmår inta att se bortom rostade fat och kaffe även om det finns både vinbär och ceder och lite annat. Det här är inte min grej, men nästan hälften av deltagarna är av en anan åsikt och väljer främst detta vinet till varmrätten. Cabernet Sauvignon spikas ganska omgående fast och nya världen ligger nära till hands.
Chateau Smith Cabernet Sauvignon 2007, Charles Smith Wines 

Efter att ha provat oss igenom vinerna så bjuder MM på sparrissoppa, fantastisk god, och Philippe Gilbert's vita passar som på beställning, och det var det ju också..Hjortfile med balsmicopotatis, rödlök och örtagårdssås fick sällskap med Chateau Smith och Altitude 540 - beroende på personliga preferenser. Tack alla VPK:are för en trevlig kväll. På återseende. 

Brunello di Montalcino 2004, Quercecchio

En udda flaska som har gömt sig i skafferiet, måste vara den sista ur Merollis test-låda. Och jag som trodde vi hade provat oss igenom allihop. Men, vilken tur att denna flaska fanns kvar, den visar sig sitta som en smäck till kvällens lasagne.
Vinet är förvånansvärt ljust. Vackert ljusröd med en orange/tegelton. Doften är tilltalande och direkt tillgänglig. Fin skir frukt lägger grunden och sedan kan vi mata på med intryck: Tallbarr, kåda, lakrits, salvia, oregano, lakrits, HP sås och knallpulver. Mognadstoner i form av buljong och läder ger ett djup och komplexitet. Vinet är slankt och lätt. Syran är förförande och tanninerna avslipade och fina. Vi gillar det här - stilsäkert och charmigt utan att bli utslätat och opersonligt. 
Ni kan läsa mer om producenten och vinifiering här. Carlo Merolli levererar, men vinet verkar inte finnas kvar på hyllan. Vi får se fram mot nya årgångar. Här är en till som provat.

The Full Monty!

Fyllig och len munkänsla. Lång eftersmak.

Bristly Wines visar allt på på Restaurang Hotellet! 
I Måndags fanns ett stort antal producenter på plats för att visa upp sina viner. Även Bristlys övriga sortimentet finns framställt på den extremt långa bardisken. Fullt uppställ! 
Miljön är internationell och super-designad men fungerar utmärkt för ändamålet. Spridda i lokalen har gästande producenter har dukat upp sina viner på egna bord, och vi besökare provar och samtalar oss fram mellan borden och tar emellanåt ett häng vid bardisken för att prova igenom en meter vin eller två.. Lysande upplägg!
Trots det fulla utbudet så är det denna dag tonvikt på södra Rhône och årgång 2009, även om det också sörplades god juice från andra regioner. Nedan följer några få utvalda höjdpunkter från en mycket trevlig eftermiddag.
Finare Vinare vilade inte på tangenterna utan hade redan i Måndags lämnat en sedvanligt läsvärd och initierad rapport och analys.

Julien Barrot och Domain Barroche blir mitt första möte. Julien berättar med inlevelse, engagemang och väldigt öppenhjärtigt om sitt arbete med egendomen , vinerna och de olika årgångarna. Sympatisk kille. Självklart så pratar vi om den goda årgången 2009, men mycket mer tid ägnas åt det svårare året 2008. 
2008 är den årgång som han som vinmakare är mest stolt över hittills i sin karriär. Helt enkelt därför att detta är den årgång som han arbetat absolut mest med av alla, i vingården och i vineriet, och fått ett bra resultat trots förutsättningarna. Signature 2009 visar tydligt vad som gäller för den nya årgången. Den öppnar med en underbart tillgängligt läckert rödfrukt, lätt kryddig och sval örtighet. Munkänslan är, trots fatprov och allt, slank och angenäm. Noterar finess, fina bär och syra. (vinet skall ligga ytterligare 3 månader på tank innan det skall buteljeras) Pure 2009, första årgången jag smakar, sätter nivån  övriga Châteauneuf-du-Pape i årgången. Den fina frukten känns igen, mineral, liten fin pepparton. Slank och behaglig munkänsla med jordgubbe och mineral i eftersmaken. Ingen träkontakt, lagrad på järntank. 3500(?) flaskor, och jag kan tänka mig några av dem.

Adrien Fabre förtjänar en egen post, men kort kan sägas att han driver två egendomar i södra Rhône som han ärvt. Domaine la Florane och Domaine de l'Echevin. Appelationerna är högt belägna Visan och Saint Maurice och vinerna odlas på 350-400 meters höjd. Adrien presenterade en rad fina viner, här finns att botanisera i, men det som jag vill lyfta fram är bas-vinet À Fleur de Pampre 2010, Domaine la Florane. Härligt friskt, piggt, bärigt och salivframkallande syra. Charmigt till tusen. Kommer hit i April/Maj. 90% grenache och 10% syrah - allt på tank.

En helt ny bekantskap, och en angenäm sådan - Domaine St. Préfert. Isabel Ferrando berättar att de 2002 tog över en tidigare misskött vingård och påbörjade en restaurering i både vingårdar och vineri. Första årgången gjordes 2003 och de gör enbart Châteauneuf-du-Pape och har idag fyra olika cuvéer. Finess och fräschör är något man aktivt strävar efter att uppnå i sina viner säger Isabel, och det har man verkligen lyckats med. Genomgående, och även här säkert hjälpt av årgången, skiner en fin och fräsch frukt i alla fyra vinerna på rent Bourgogne likt sätt. Bas-cuvén Classic 2009 är en riktig goding och kan börja konsumeras direkt. Röda bär, skir frukt och kryddad av örter och mineral med finess. Jag tyckte även mycket om Colombis 2009. 100% grenache hämtat från tre olika jordmåner 30% av vardera. Fantastiskt finstämt och gott med den patenterade finessen och fruktigheten - mums!

Claire Michel, här på bilden med Mr Bristly himself Gabriel Enning, från Le Vieux Donjon är inte den som gödslar marknaden med olika cuvéer och hyss. Här görs det ett vitt och ett rött Châteauneuf-du-Pape. Nog så - gör ditt bästa i vingården, sedan ned med alla druvor från alla lägen i samma foudres, inget tjafs. 2009:an visar, trots fatprov, och nu börjar jag se ett mönster..., en fin frukt, salvia bra struktur. Jag gillade 2008 och den nya årgången blir inte sämre om man säger så.

Jag gör stop här för idag, ev. blir det lite påfyllning som "komihåg" senare i veckan. Domaine Janasse visade t.ex. att de gör underverk med årgången. Jag fick en genomgång av Castello di Monsanto's viner och ett återseende med dess Chianti Classico Riserva 2007  -jag tycker fortfarande att den är fantastisk! La Péira, Roagna, Vatican.....Tack Bristly Wines för en trevlig genomgång av sortimentet och för möjligheten att träffa människorna bakom vinerna!

BYOB - OMG

Micke från Smakabra bjuder in till en BYOB. Med runt bordet denna kväll sitter Mickes gamla järngäng. Ett härligt gäng som hängt ihop länge och som de senaste tio åren regelbundet träffats för att äta god mat, prova blint och umgås i största allmänhet. Utöver undertecknad är även Mr S inbjuden denna afton. Mr S har många strängar på sin lyra, en stor och sann vinvän, och är en av de drivande krafterna bakom nybildade sektionen i Munskänkarna här i Södertälje. Totalt blir vi sju stycken och det skall begås en regelrätt provning med alla sju vinerna framför oss. Till detta kommer några bonusviner och matviner som extra grädde på moset under kvällen.
Jag knackar på redan under tidig eftermiddag för att ta del i köksförberedelser och tjuvstarta vinäventyret. Vips så sitter jag med nosen i ett glas och ger mig ut på kvällens första "Vart är vi på väg?" 
Mörkröd med vidöppen doft. Mosade bigarråer och vinbär, lakrits och en krydd/ört mix. Lite körsbärskärna och bitterhet i avslutet.  Hög syra och gommen i ett rejält grepp. Gott och tillgängligt, säkert ett bra matvin. Gissningarna haglar och möts av idel huvudskakningar. Italien verkar troligt, men vad är det? Druvrent är en ledtråd. Inte hjälper det och Micke avslöjar en Barbera Sardo från Sardinien. Terresicci 2006, Cantine di Dolianova, ett kooperativ på södra Sardinien. Relativt långt från de Barberor från Piemonte som jag har tidigare erfarenhet av. Bra vin och en kul erfarenhet.

Mellan hanteringen av byttor och kastruller hinner Micke skicka fram ytterligare ett prov. Någon mognad, torkad frukt, röda bär, fikon, torkade nästan brända örter, lite torra tanniner och en liten hetta leder till någon form av Rhone-blend. Grenache kanske, men det är en ganska tunn kropp. Spekulationen slutar på vaga grunder  i Spanien. Men vi skulle ha stannat i Rhone, det visar sig vara en Châteauneuf-de-Pape 2004, Domaine du Vieux Lazaret. 

Övriga deltagare ansluter och det drar ihop sig till sittning. Glas skänks i och helt plötsligt finner jag även ett glas med bubblor i nypan. Startskottet har gott med ett glas av Bollingers standard cuvée. Fruktigt, liten sötma, citrus. Friskt och gott!

   
Vin nr:1
Mr S propsar på att få vara först ut. Ett måste säger han och ser lite mystisk ut. Vinet dekanteras inte utan här är det pop and pour som gäller. I glaset ett klart vin som går i tegel och bruna nyanser. I doften främst torkade frukter, fikon, animaliska toner och lite järn. I munnen bra frukt, köttbuljong, fin syra och en bra struktur. Portugal nämns. Här finns ålder, det inser vi, men gissningarna går isär rejält. Säkert uppåt 20 år men inte mer är min gissning, någon är nere på tidigt 70-tal. Jo tjenare! Mr S river av folien och plockar fram en Borlido Garrafiera 1946. 
Jag har aldrig varit i närheten av att dricka ett vin med den här åldern. Att den upplevs så frisk och har en sådan fin syra efter att ha uppnått pensionsåldern är helt otroligt. Hyfsad start på provningen kan man väl säga..

Vin nr:2
Ett vackert rött vin med lite tegel i kanten. Här får vi lite svala övertoner som av mentol. Lite mörkare frukt - även här viss mognad men inte lika påtaglig som i förra glaset - och toner av grön paprika och svartavinbär. I munnen relativt fylligt, medel syra och fin struktur. Jag - min vana trogen- är ute och cyklar i Bordeaux (någon gång kommer jag få rätt om jag bara fortsätter). Men, överraskningarna fortsätter och en Rioja avtäcks. Det är en Conde de Valdemar Gran Reserva 1992. Det som kanske överraskar mig mest är det att jag tycker den är bra, riktigt bra. Rioja är ju normalt inte min hemmaplan.

Vin nr:3
Mörkt rött med lite brunare kant. Fin frukt, mineral, lite buljong och kokta rotfrukter. Animaliska toner, viol, en nypa örter och liten rökighet. I munnen fin syra och finsandiga tanniner. Här jag på min gata. Gissningarna runt bordet och Micke är i södra Frankrike och nosar och har funderingar på ekologiska viner. Jag plockar fram flaskan, en  L'Esprit de Font Caude 2000, Alain Chabanon 

Vin nr:4
Ännu ett mörkt rött vin. En omedelbar bärig doft med salvia och mynta svävar över glaset och ger ett svalt uttryck. Lite mineral kommer till och ger komplexitet. I smaken samsas jordgubbar med lite mörkare frukt. Fin pigg syra och ett fast men vänligt grepp om smaklökarna gör detta till ett lättillgänglig och lättdrucket vin. Vinet har en internationell stil och jag är lång ifrån att pricka in ursprung och typ. Det visar sig vara ytterligare en Rioja. Seleccion Especial Reserva 2001, Bodegas Altanza. Vad säger man - det är lätt att vara ödmjuk i blindprovningar som denna. Kul, och en erfarenhet rikare. 

Vin nr:5
Här möts vi av ylle-mineraler, hallon och jordgubbar, lite gummi, apelsinskal och lite söt tobak. I munnen en fin syra, slank munkänsla och en lång lite pepprig eftersmak. En riktig publikfriare och lätt att tycka om. Vi ringar snabbt in Nya Zeeland som ursprung för denna Pinot. Pinot Noir 2008, Peregrine. Producenten som hör hemma Central Otago var för mig tidigare känd endast till namnet. 

I brist på egen bild....

Vin nr:6
Kvällens kaxigaste vin. Jag noterar: svartavinbär, grön paprika, bacon, fett, rök, kol och en maffig doft. Kompakt! Tuffa tanniner som tar brottargrepp om gom och smaklökar. Tokungt och lite bråkigt. Till maten tycker jag dock att det visade upp en bättre sida, inte så konstigt kanske, och även om det kanske inte är min favorit så skulle jag gärna prova igen om några år. Blint så kom kollektivet efter lite omvägar, till Napa och andra ställen, fram till rätt kontinent, sedan var det stop. Det är en Vineyard Selection 2006, UvaMira. Vinet är en blend på 36% Cabernet Sauvignon, 24% Merlot, 23% Shiraz och 17% Cabernet Franc. 18 månader på 30% nya ekfat som i sig verkar fint hanterade, resten begagnade.

Vin nr:7
Sist ut ännu ett vin som inte riktigt vill ställa in sig i ledet. Även här grön paprika,  lite av ett tema under kvällen, gödsel och stall, lite ceder och en rejält pepprigt doft. Vidare finns här en liten gummiton och järn. I munnen så är det dominerande intrycket hetta, torra tanniner, brända örter och peppar. Frukt och kropp finns men kämpar i uppförsbacke. En Bordeaux-blend är vi överens om, men var görs den som har denna karakteristik? Rösterna går isär och enda gången i kväll som jag inte tar till Bordeaux som mitt val - så är det självklart där vi skall vara. Micke visar upp en Château Giscours 2001. Nu med facit i hand och när jag läser lite recensioner på nätet ställer jag mig lite frågande till om den var helt OK. Skulle vara intressant att få något att jämföra med. Synpunkter någon?

Mat!
Vinerna vederbörligen provade och dags att hugga in på maten. Det bjöds en härlig frutti de mare till förrätt och enastående goda oxkinder till varmrätt. Som om detta inte var nog så dök det också upp en äggtoddy a a la Mannerheim följt av goda ostar. Himmelskt gott!
Då värden stod för mat tog jag mig friheten att ta med lite matvin. Jag gjorde det enkelt för mig och tog med två riktiga favoriter. Det vita Le Ciste 2007 från Domaine Laguerre och Syrah favoriten Castell Vell 2004 på magnum från Domaine Singla. Läskande gott och inte helt avigt till maten. Typ.
Tack alla för en underbar kväll! Ett speciellt tack till Micke så klart och även till Mr P som slavade vid grytorna. Äventyret är även sedvanligt snabbt och galant beskrivet här.

Volnay 2008, Camille Giroud

Camille Giroud är en äldre firma som nu sedan 2002 har Amerikanska ägare och kapital i ryggen. Vid övertagandet så påbörjades en modernisering och Davis Croix tog över ansvaret som vinmakare. I November 2010 så släpptes ett antal viner som tillfälliga nyheter och några finns ännu kvar på hyllorna. Vi har tidigare provat deras Beaune Les Cent Vignes Premier Cru och blev då mycket förtjusta. Om detta möte kan ni läsa här. 
Tyvärr blir vi inte lika entusiastiska över detta vin. Det första som slår oss när vi provar är den lite för vassa lingonsyran. Missförstå oss rätt. Vi gillar en pigg fräsch syra men här tar den överhanden och det finns inte kropp nog att balansera upp vinet. I nosen får vi försiktig skir frukt och röda bär. Dag ett så är också lite torr ek i både doft och smak, men nu när vi är inne på dag tre så börjar saker och ting falla på plats. Syran är mer nedtonad och vinet upplevs som betydligt mer harmoniskt. När vi summerar så räcker det tyvärr inte hela vägen. Det som skulle kunna vara härligt skirt och finlemmat blir här tyvärr bara lite tunt och fattigt. Det blir ingen påfyllning, men jag ser fram mot att prova kvarstående flaska om något år. När jag läser recensioner och andra bloggare så ser jag att många har en helt annan uppfattning, så ta detta för vad det är, vår högst egna subjektiva bedömning.  

Le Prestige 2005, Château La Reyne

Det här vinet har väl inte gått någon förbi som är fostrade in i den svenska statens alkoholmonopol. Finnes alltid på ett systembolag nära dig. 100% Malbec, eller Côt om man så vill, ger normalt mörka tuffa viner som mår bra av att lagras ett tag. Just La Reyne dyker ofta upp som ett förslag när det talas om viner som går att lagra, och som då skall ge en lite större upplevelse och visa på utveckling i en relativt snar framtid. Den nu provade flaskan och några till  inhandlades hösten 2007 och vi har under resan gång vid något tillfälle kontrollerat hur det står till, dock aldrig med något översvallande mottagande från vår sida. Nu tar vi åter igen tempen på utvecklingen för att se var den har tagit vägen.


MM serverar blint och jag drar på mig cykelhjälmen och trampar iväg. Lite mineral, stall, örter är det första som kommer till mig. Lite mörka bär, svartavinbär och björnbär, kryddighet. Dessa kommer igen i smaken. Jag upplever vinet som lite platt, medel syra och lite torra tanniner. Nä. det har var inte så kul. Jag har ny cyklat in i Bordeaux och gissar på ett enklare vin från regionen utan att någon polett egentligen har trillat ned - men det brukar det ju inte göra i.o.f.s. så känslan är bekant. Och att gissa på Bordeaux är ju aldrig fel , eller hur? MM visar upp flaskan och vi konstaterar att visst har det hänt saker. Tanniner har slipats av och syran är lägre, men det har gått för långt åt andra hållet och det känns som den även tappat frukt och kropp. Vi har sedan följ vinet under två dygn och det har då tappat ytterligare. Ett glas till maten var i sig helt OK, men inte mer. Det här var sista chansen, jag tror det finns en eller två flaskor kvar som nu döms till såsviner. Kanske lite som att svära i kyrkan, men inte fan har det blivit bättre! 

Träffa vinet!

Vinik och Vin & Natur gör gemensam sak och bjuder in till en vinmässa i det naturliga vinets tecken. Att detta ofta är lika med väldigt personliga och bra viner vet vi av erfarenhet när det gäller utbudet från Vinik. Vin & Natur har vi inte träffat förut och de producenter, eller vinbönder som man föredrar att säga, och de viner de nu presenterar är helt nya bekantskaper. Vi börjar dock med en genomgång av några favoriter:

Jean-Pierre Vanel och Frédéric Rivaton skänker vin

Domaine Lacroix-Vanel
Jean-Pierre Vanel producerar en serie förnämliga viner. Vår favorit "Fine Amor" har vi hyllat och beskrivit tidigare, men även övriga viner är värda att provas, eller mer korrekt - njutas. 

< E Blanc 2007
Vanel's vita överraskade positivt. 2007 hade en härlig komplexitet. Mineral, exotiska frukter och en angenäm syra. 80% Grenache blanc resten Roussanne, Terret och Carignan blanc. Enda vinet som får ligga på franska ekfat.
Fine Amor 2008
50% Grenache och resterande en blandning av sydfranska druvor som varierar i de olika årgångarna. 2008:an har jag druckit av tidigare, men jag tycker den ger ett än mer harmoniskt intryck idag. Den har växt en storlek. Sval fräsch och en härligt frukt lyder noteringarna. Det här är grejor det!
..ma non troppo 2006
Namnet skall betyda "inte för mycket", en musikterm för att nyansera och ge variation. Det ligger nog en viss tanke bakom. Ett vin på 90% Mourvedre och resterande 10% en blandning av Grenache och Syrah. Smaken ger en något rustik smak, lite ladugård, mörk skinande frukt, kryddor och svala örter. Med en fin syra och struktur blir totalintrycket ett elegant och läckert  vin. Det här bör provas mer i lugn och ro på hemmaplan och till mat. 
Mélanie 2004
70% Syrah, 20% Mourvedre, 10% Grenache är blandningen i detta vin. Lite tuffare vin med bra struktur och lite funkig (i brist på bättre ord, skall jobba på detta..) Syrah frukt, lite mylla och skit upp på stövelskaften, men allt väldigt fint paketerat. Personligt och med finess -min enda not i blocket = Jättegod!
Natura Rerum 2006
Jean-Pierre berättar på knagglig Engelska, och min Franska är obefintlig, att detta är i grunden samma druvor och bas som i Mélanie, men att det 2006 hände något som han inte riktigt kan förklara som gjorde att smaken och stilen markant skilde sig från övriga årgångar. Konsekvensen blev ett "nytt" vin med eget namn - Natura Rerum. Vinet ger oss härlig frukt, tydlig piptobak och torkade fikon, stramt och med stil. Notering till mig själv. Köp hem.

Domaine Rivaton
Frédéric Rivaton berättar på god engelska både engagerat och gärna om sina viner. Han gör formidabla viner, alla med minimal svavelhalt, och det var extra roligt att nu också få prova hans vita och rosé
Blanc Bec 2009
Vinet består av 50% Macabéo, 30% Carignan blanc, 15% Grenache gris och 5% övriga druvor. Vinet är piggt och friskt. Något aromatiskt med mineral och bra frukt.
Poil dans la main 2009
Rivatons rosé är lite fylligare, tyngre än många andra. Mer matvin än pratvin om man säger så, men fortfarande i typisk lätt roséstil. På min fråga hur länge det kan åldras och hur det står sig mot hans övriga viner så svarar Frédéric att han inte riktigt vet, han har bara gjort detta i 4 årgångar och de har inte visat tecken på att tappa stilen än. Tvärt om.
Tombe Du Ciel 2009
100% Carignan som görs med macération carboic metoden. Ett härligt fräscht vin med klar och frisk frukt. Inga skumma bananer här inte. Enkelt, gott och lättdrucket.
Vieilles Vignes 2008
70% Carignan, 15% Syrah, 15 Grenache. Två år på betongtank och ytterligare två på flaska. Seriösa saker detta. Underbar frukt, mörka bär, bra balans och komplexitet. Jag tror detta blir riktigt bra med lite tid, kanske inte som 2006 ,men ändå. Gott redan nu.
Vieilles Vignes 2007
Lite förvånande är detta en årgång som känns lite knuten och inte lika tillgängligt som 2008 och 2006. Doften håller igen och frukten är mindre framträdande. Kan jag lita på mitt minne och korta notes? Någon som har provat och har en åsikt?
Vieilles Vignes 2006
Bjuder på en härligt koncentrerad doft och smak. Komplext men harmoniskt med en kraft och vigör som sticker ut. Trots kraften så upplevs vinet som högst drickbart, och ger en närmast sval och slank munkänsla. Frédéric berättar att det under 2006 nästan inte regnade alls fr.o.m Mars fram till skörd och att detta bidragit till den koncentration vi nu finner i vinet.
Gribouille 2008
Detta vin har vi också skrivit om tidigare. En riktig favorit. Samma druvsammansättning och vinifiering som i VV men från äldre stockar - ca. 85-100 år gamla. Gott nu men kommer nog utvecklas väl under några år till.

Vin & Natur med Amaury Beafort från Vin Les Larmed de Divona

Så här med facit i handen så måste jag säga att det var en riktigt lyckad mässa med ett överflöd av trevliga viner. Riktigt roligt att träffa på Vin & Natur och se deras utbud. Här finns mycket att botanisera i framöver. Vinik bekräftar och förstärker sin position som importör av oslagbart goda viner. Nedan följer ett axplock av övriga provade viner men många är de godbitar som jag inte får med här utan ber att få återkomma till i framtida möten.

Bérèche et Fils, Champagne

Vinmakare med en historia som går tillbaka till 1847. Idag odlar men 9,5 hektar och har alla typer av Champagne i sitt sortiment. Det som stack ut och jag bäst kommer ihåg nu i efterhand var deras Reflet d'Antan. Ett vin med lika delar Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier. En häftig Champagne med härlig mineralitet, bra frukt och en lång eftersmak med lätt ton av bittermandel. På återseende!

Raphaël Bérèche

Les Larmes de Divona

Jag måste bara nämna några ord om Amaury Beaufort - denna kämpe. Han beskrev sina verdermödor och jobb för att få till sin produktion efter omställning till biodynamisk odling och otur med väder under 2008. Efter en liten skörd där dessutom stora delar regnade bort så handjagade han ihop till ca 400 flaskor av respektive vit och röd Bourgogne Tonnerre. Båda vinerna visade upp en fräschör och var tilltalade lätta med fin och ren frukt. Det här bådar gott för framtiden!

Amaury Beaufort

Domaine des Griottes

Slutligen så vill jag nämna vinerna från Domaine des Griottes. Pat Desplats beskriver kärleken till jorden och behovet av att besöka vingården och se odlingarna med egna ögon för att fullt ut förstå smakerna och doften. La Girotte är ett vdt med 50/50 av Cabernet Souvignon och Cabernet Franc. En helt unikt vin ,med funkig frukt, som jag gärna provar igen. Likaså deras P'tite Gâterie, en blend på Gamay och en hoper andra druvor. Deras "Anne Francois Joseph" vdt 2009 var nog bäst i samlingen - en hyllning till tidigare generationer som brukat marken där druvorna nu odlas. Jag missade alla fakta om detta vinet, och hittar inget på nätet, men hoppas få följa upp så snart som möjligt. Intressant och lite utmanande är det som hänger kvar i minnet.

Petter Nilsson från La Gazzetta i Paris bjöd värmande, matig och god soppa. 

Castell Vell 2005, Domaine Singla

Syrah har blivit orättvist negligerat här hemma på sistone - vilket är märkligt då vi räknar Syrah som vår absoluta favoritdruva och en del av själva ursprunget till vårt vinintresse. Vi råder bot på denna oförlåtliga brist med hjälp av Castell Vell från Domaine Singla - senaste årets "hus Syrah" här hemma, även om den också består av 10 % Grenache. Back to the roots! 

Vi har tidigare skrivit om Castell Vell här. men tycker den förtjänar en uppdatering och en kort not även idag. Det som triggar vårt Syrah begär är en grillad Entrecote med enkel sallad som tillbehör. 
Normalt skulle vi ha hällt på karaff någon timme i förväg och tagit fram i tid för att tempereras, men i kväll så är planeringen något bristfällig och det blir inget finlir. Vi korkar ur och skänker i glasen. Skål och hugg in - hur svårt kan det vara?
Färgen mörkt, mörk röd. Ogenomtränglig. Doften är underbart personlig och samtidigt druvtypisk. Mama I'm coming home! Ur glaset strömmar björnbär, viol, lakrits, vitpeppar, lite fikon och en helt knippe örter med sval salvia som sticker ut. Vissa mognadstoner börjar märkas, faten hanteras väl, och här finns animaliska drag och lite mörkare frukt. Sedvanligt bra syra och struktur gör detta till en bra sparringpartner till maten. Gott även på egen hand efter middagen. Hos Vinik går nu årsmodell 2008 för 210 kr. 

Schiavenza Barolo 2003 x 3

Förra gången vi provade vingårds Barolos från Schiavneza och 2003 så gällde det Prapo' och Broglio. Tyvärr visade det sig att flaskan med Prapo' var korkad så det blev inte riktigt den matchning vi tänkt oss. Dock var vi mycket nöjda med Broglio - så vi har sedan dess sett fram mot en ny provning. Nu har vi också fått hem det tredje vingårds vinet - Bricco Cerretta -  så i helgens provning får vi nu med hela trion vingårdsbetecknade Schiavenza Barolos från det svåra året 2003.
Vis av erfarenheten så kollar vi en extra gång att alla flaskorna är korrekta. Och det är dom. Vi häller på karaff flera timmar i förväg och slår oss ned för en första provning medan maten puttrar på spisen:


Prapo' 2003 
Prapo' öppnar med en rejäl syra och tannin attack. Ops, här får man skärpa till sig, upp med garden och var beredd på att möta tufft motstånd. Vinet fortfarande ungt och spänstigt.Klart vassast syra och de grövsta tanninerna i trion. Frukten är frisk och vi får hela paketet med målarfärg, viol, tjära, rosor, örter och en lite kryddig eftersmak med viss hetta. Ljusast i färgen av de tre. Salivframkallande och väldigt gott. Dag två så är syran lite mer nedtonad och vinet ännu mer harmonisk- Det här bådar gott för framtiden.


Bricco Cerretta 2003
Vinet odlas i den högst belägna vingården av de tre - på ca. 390 meters höjd. Vinet har en distinkt egen stil som vi finner högst charmerande. Här får vi utöver  ordinarie Nebbiolo dofter även mer mogna toner av hallon, läder, tobak, rotfrukter, järn och vissa animaliska drag. Det som tillkommer och främst sätter sin prägel är en sval örtighet, lite mint, lite kungen av Danmark som ger ett lager av hostmedicin - i brist på bättre ord. Bra syra och rejäla men inte allt för grusiga tanniner samt den komplexa, lite svala, smaken ger ett mycket sympatiskt och gott vin. Det här var det vinet som klarade sig bäst utan mat, men även detta vinet växer när det får sällskap av tilltugg. En riktig höjdare!


Broglio 2003
Här får vi rejält med mognadstoner. Broglio är det vin som kommit längs i sin mognadsfas. Klassiska torkade rosor, mineral, tjära, köttbuljong, viol, nagellack, gummi och kokta grönsaker är intryck som listas i noteringshäftet. Här finns helt enkelt lite mer djup och mörka toner. Även lite  mer "skit under naglarna". Allt dock packeterat på ett alldeles förtjusande sätt. Vinet blir definitivt inte sämre dag två. Det här kommer att fortsätta att utvecklas många år än.
Ännu ett suveränt vin som jag dag ett höll som min favorit. MM tyckte Bricco Cerretta stod ut ur mängden. Nu under dag två så kan jag inte riktigt bestämma mig - det är tre riktigt bra viner så varför bara välja en?

Vi upphör nog aldrig att förvånas över jordmånen och lägets betydelse för vinet. Här har vi tre viner från samma producent, samma år men från olika vingårdar - alla belägna i Serralunga d'Alba - som går igenom samma vinifiering och lagring och ändå har så unika och personliga stilar. Hur häftigt som helst. Vi ser fram mot att dricka dessa viner igen, men kommer nog vänta i alla fall ett år innan vi hälsar på igen. Carlo Merolli importerar och levererar. 

Altitude 540 2006, Domaine Laguerre

Domaine Laguerre har vi ett gott öga till sedan tidigare. De gör vårt absoluta vita favoritvin - Le Ciste Blanc. Jag inser nu att vi ännu inte haft en blogg-post om det fantastiska vinet. En allvarlig brist men det kommer - var så säkra.

Nu dricker vi för första gången på hemmaplan Domaine Laguarres "nya" vin Altitude 540 - årgången 2006 är deras första. Vinet är gjort på 100% Cabernet Sauvignon som odlas på - bra gissat - 540 meters höjd vid vingården i Roussillon.  Vi häller på karaff en timme innan vi smakar. Färgen är djupt mörkröd och en omisskännlig doft av svartvinbär ger en indikation om vad som komma skall. Väl i glaset så får vinbären sällskap en fin örtighet, cederträ, röd paprika, mineral och en väl avvägd dos av varm häst.

Vinet känns omedelbart tillgängligt med fin frukt, pigg syra och lite sandiga tanniner, men det bjuder också på ett djup, viss komplexitet och en personlighet som gör att det aldrig känns för vattenkammat och tillrättalagt - något vi tycker många "enklare" Bordeauxer gör. Fantastiskt gott! Vi konstaterar att detta slår mången "budget Bordeaux" vi provat och det här kommer vi tanka mer av för att ha hemma på hyllan i skafferiet. Ett mycket användbart vin skulle vi vilja påstå - förenar nytta med nöje - typ. Vinik säljer för 170 kr och det ingår även i vinterns ekovinlåda

Chianti Classico 2007, I Sodi

Vi har tidigare stött på I Sodi vid utlandsbesök och på provningar och alltid gillat de viner vi smakat. Nu har vi beställt hem deras standard Chianti Classico för att testa i lugn och ro och med passande mat. För att skapa rätt förutsättningar så dukar vi upp med en rejäl och klassisk tallrik antipasto. 
En stråle vinröd sammet rinner ned i glaset och en angenäm doft strömmar mot oss - yes, det här börjar bra! Doften är stor och generöst fruktig med körsbär, tomatpuré, lakrits/fänkål, behagliga örter och kryddor, kallt the och ett uns viol. Vinet håller mun och smaklökar i ett fast grepp, här finns strikta men inte allt för tuffa tanniner och en frisk syra. Vinet rinner ned utan minsta motstånd och är försvinnande gott. Eftersmaken med liten beska och körsbärskärnor hänger kvar en bra stund och när den försvinner vill man bara fylla på igen. Det här gillar vi, två tummar upp!

Lite bakgrund: I Sodi är en förhållandevis ung producent. Man startade 1973 och har sedan dess målmedvetet jobbat för att uppnå bra kvalité med sunda framställningsmetoder. Decanter höll deras Chianti Classico Riserva 2006 för årets bästa, så man måste säga att de har lyckats i sina föresatser. Vill du läsa mer så hittar du deras hemsida här (dåligt uppdaterad dock). Och här lite information om vinet från importören Vinoliv. SB säljer 6-pack för 858 kr.