Elvis has left the building!

Ett efterlängtat möte med VPK2881. På agendan står: umgås, prova viner, äta god mat och så kanske lite mer vin och prat. I bästa fall löser vi något av de stora världsproblemen, det brukar vi göra..
Dock kan vi nog ses som direkt asociala då vi direkt inleder med att prova vin och sticker näsorna i glasen, sörplar, hummar lite och gör våra anteckningar. Vi provar blint och sedan halvblint. Undertecknad som håller i kvällens vinval sitter dock med facit och jag ängar tiden åt lite noteringar och reflektioner. Några av dem kommer här nedan.


Vin nr1:
Ljust gul med en gyllene ton. Tydlig doft av fläder, mineral, krusbär, citron och svartavinbärsblad avslöjar direkt vilken druva vi har att göra med. I munnen en fin hög syra, en frisk och fin känsla och dofterna går i stort igen i smaken. Jag upplever vinet som väldigt rakt på sak, druvtypisk och lite för övertydligt i smakerna av fläder, krusbär och svartavinbärsblad . Gissningarna gick till nya världen och mer specifikt NZ. Alla var överens om att detta var ett hyfsat vin, inte stort, men gott och friskt i sin enkelhet. 
Saint-Bris Sauvignon 2009, Clotilde Davenne, 100 kr (nr99582)


Vin nr2:
Glas två, det andra och sista vita vinet är nästan identiskt i färg, kanske en liten nyans mörkare. Med det första vinet i minnet så verkar detta vara lite mer återhållsamt, något som dock ger sig efter bara en liten stund i glaset. Även här får vi krusbär, vinbärsblad, nässlor, citron och fläder. En stor skillnad är att här harmoniserar smakerna och struktur. Vinet utstrålar finess och stil. Mineralerna är påtagliga och doften av sprängsten och kalksten är kittlande. Vi njuter även denna mineralitet i den långa fina eftersmaken. Finfin syra och lite fruktigare fylligare munkänsla gämnfört med vin 1. Väldigt gott och vinet blir bara bättre under kvällen. Här var det först inte självklart vilken druva vi hade i glaset, men efter lite resonemang så var detta utrett och då låg Frankrike nära - och det var ju helt rätt. En av våra gamla favoriter dessutom!
Menetou-Salon Blanc 2008, Philippe Gilbert (170 kr hos Vinik)

Vin nr3:
Jag småler lite elakt för mig själv. Jag har aldrig smakat detta vin, vad jag vet, men mina fördomar säger mig att detta kanske inte är det bästa vinet i kväll. I nosen en dammig fatdoft, liten kryddighet och söt frukt. Vinet öppnade upp lite under kvällen och bjöd då mer av sylt och röda bär och frukt. I munnen är det helt utan struktur. Tanninerna lyser med sin frånvaro och syran är obefintlig, eller näst inpå i alla fall. Bob's söta blandsaft och lite vanilj. Detta vin sågades ganska duktigt och att gissa druva och ursprung snudd på omöjligt. Men ingen regel utan undantag - P tyckte detta var lätt att ta till sig och inte så hemskt, men då han snabbt fick alla andras glas så tror jag att han började ändra åsikt lite senare under kvällen. Vinet sprang jag förbi på SB och kunde inte motstå att skicka in en flaska i denna provning. Med facit i hand tycker jag dock att de 109 kr som det kostar är ca 80 kr för mycket. I denna prisklassen kan man hitta hur mycket bra som helst, framförallt om man söker lite utanför SB hyllorna. 
Elvis The King Cabernet Sauvignon 2009, Graceland Cellars  109 kr (6312)


Vin nr4:
Öppnar upp med en omedelbar stor doft. Mörka bär med främst svartavinbär, grön paprika, blyerts, ceder, choklad och rejält med fat. Det här är inte så dåligt. Det nickas lite runt bordet och efter vin 3 så känner vi att det här är ett mer rejält kvalitetsvin. I munnen så finne en bra struktur, lite grusiga tanniner i början som sedan krymper ned till sandkorn. Här finns alla delar på plats för att slå fast att vinet innehåller en försvarlig del Cabernet Sauvignon. Ursprung är som vanligt knepigare men med lite hintar och tips så är vi tillslut i Kalifornien.
Ett bra rejält vin, dock är det inte riktigt min smak, men kan nog glädja många som är mer hemma i Kalifornien och Sonoma CS.
Cabernet Sauvignon Knights Valley 2005, Beringer 199 kr (74646)

Vin nr5:
Mörkt röd, samtliga röda låg väldigt nära varandra i färg, och en doft som skiljer som markant mot de övriga glasen. Här finns direkt betydligt mer stall, ladugårdsbacke, örter utöver det som vi nu börjar känna igen och ser ett mönster i - svartavinbär, ceder, och blyerts. Några ryggar först tillbaka, det här sticker som sagt ut i jämförelse, men under kvällen så vinner vinet fler och fler sympatier. Vinet är Det här är ett härligt och gott vin!. Med tiden kommer lite tobak, kanske lite läder, men örter och frukt lyfter smaken och den förblir slank och sval under kvällen.  Ahh, vi är på hemmaplan och detta blir också ett av vinerna till kvällens varmrätt. LH tyckte att detta smakade som ett Vinikvin" - rätt och riktigt.
Altitude 540 2006, Domaine Laugerre 170 kr från Vinik

Vin nr6:
Oj, här svänger det rejält. Vin nummer sex öppnar med maffiga fattoner, kaffe, choklad och svartavinbär. Ett vin med mörkare frukt och mer arbetat än övriga viner. Här har man lagt mycket krut i vineriet och det lever nästan uteslutande på sekundära aromer. Den mörkare frukten och en medioker syra hanteras av vänliga men torra tanniner. Jag förmår inta att se bortom rostade fat och kaffe även om det finns både vinbär och ceder och lite annat. Det här är inte min grej, men nästan hälften av deltagarna är av en anan åsikt och väljer främst detta vinet till varmrätten. Cabernet Sauvignon spikas ganska omgående fast och nya världen ligger nära till hands.
Chateau Smith Cabernet Sauvignon 2007, Charles Smith Wines 

Efter att ha provat oss igenom vinerna så bjuder MM på sparrissoppa, fantastisk god, och Philippe Gilbert's vita passar som på beställning, och det var det ju också..Hjortfile med balsmicopotatis, rödlök och örtagårdssås fick sällskap med Chateau Smith och Altitude 540 - beroende på personliga preferenser. Tack alla VPK:are för en trevlig kväll. På återseende.