BYOB - OMG

Micke från Smakabra bjuder in till en BYOB. Med runt bordet denna kväll sitter Mickes gamla järngäng. Ett härligt gäng som hängt ihop länge och som de senaste tio åren regelbundet träffats för att äta god mat, prova blint och umgås i största allmänhet. Utöver undertecknad är även Mr S inbjuden denna afton. Mr S har många strängar på sin lyra, en stor och sann vinvän, och är en av de drivande krafterna bakom nybildade sektionen i Munskänkarna här i Södertälje. Totalt blir vi sju stycken och det skall begås en regelrätt provning med alla sju vinerna framför oss. Till detta kommer några bonusviner och matviner som extra grädde på moset under kvällen.
Jag knackar på redan under tidig eftermiddag för att ta del i köksförberedelser och tjuvstarta vinäventyret. Vips så sitter jag med nosen i ett glas och ger mig ut på kvällens första "Vart är vi på väg?" 
Mörkröd med vidöppen doft. Mosade bigarråer och vinbär, lakrits och en krydd/ört mix. Lite körsbärskärna och bitterhet i avslutet.  Hög syra och gommen i ett rejält grepp. Gott och tillgängligt, säkert ett bra matvin. Gissningarna haglar och möts av idel huvudskakningar. Italien verkar troligt, men vad är det? Druvrent är en ledtråd. Inte hjälper det och Micke avslöjar en Barbera Sardo från Sardinien. Terresicci 2006, Cantine di Dolianova, ett kooperativ på södra Sardinien. Relativt långt från de Barberor från Piemonte som jag har tidigare erfarenhet av. Bra vin och en kul erfarenhet.

Mellan hanteringen av byttor och kastruller hinner Micke skicka fram ytterligare ett prov. Någon mognad, torkad frukt, röda bär, fikon, torkade nästan brända örter, lite torra tanniner och en liten hetta leder till någon form av Rhone-blend. Grenache kanske, men det är en ganska tunn kropp. Spekulationen slutar på vaga grunder  i Spanien. Men vi skulle ha stannat i Rhone, det visar sig vara en Châteauneuf-de-Pape 2004, Domaine du Vieux Lazaret. 

Övriga deltagare ansluter och det drar ihop sig till sittning. Glas skänks i och helt plötsligt finner jag även ett glas med bubblor i nypan. Startskottet har gott med ett glas av Bollingers standard cuvée. Fruktigt, liten sötma, citrus. Friskt och gott!

   
Vin nr:1
Mr S propsar på att få vara först ut. Ett måste säger han och ser lite mystisk ut. Vinet dekanteras inte utan här är det pop and pour som gäller. I glaset ett klart vin som går i tegel och bruna nyanser. I doften främst torkade frukter, fikon, animaliska toner och lite järn. I munnen bra frukt, köttbuljong, fin syra och en bra struktur. Portugal nämns. Här finns ålder, det inser vi, men gissningarna går isär rejält. Säkert uppåt 20 år men inte mer är min gissning, någon är nere på tidigt 70-tal. Jo tjenare! Mr S river av folien och plockar fram en Borlido Garrafiera 1946. 
Jag har aldrig varit i närheten av att dricka ett vin med den här åldern. Att den upplevs så frisk och har en sådan fin syra efter att ha uppnått pensionsåldern är helt otroligt. Hyfsad start på provningen kan man väl säga..

Vin nr:2
Ett vackert rött vin med lite tegel i kanten. Här får vi lite svala övertoner som av mentol. Lite mörkare frukt - även här viss mognad men inte lika påtaglig som i förra glaset - och toner av grön paprika och svartavinbär. I munnen relativt fylligt, medel syra och fin struktur. Jag - min vana trogen- är ute och cyklar i Bordeaux (någon gång kommer jag få rätt om jag bara fortsätter). Men, överraskningarna fortsätter och en Rioja avtäcks. Det är en Conde de Valdemar Gran Reserva 1992. Det som kanske överraskar mig mest är det att jag tycker den är bra, riktigt bra. Rioja är ju normalt inte min hemmaplan.

Vin nr:3
Mörkt rött med lite brunare kant. Fin frukt, mineral, lite buljong och kokta rotfrukter. Animaliska toner, viol, en nypa örter och liten rökighet. I munnen fin syra och finsandiga tanniner. Här jag på min gata. Gissningarna runt bordet och Micke är i södra Frankrike och nosar och har funderingar på ekologiska viner. Jag plockar fram flaskan, en  L'Esprit de Font Caude 2000, Alain Chabanon 

Vin nr:4
Ännu ett mörkt rött vin. En omedelbar bärig doft med salvia och mynta svävar över glaset och ger ett svalt uttryck. Lite mineral kommer till och ger komplexitet. I smaken samsas jordgubbar med lite mörkare frukt. Fin pigg syra och ett fast men vänligt grepp om smaklökarna gör detta till ett lättillgänglig och lättdrucket vin. Vinet har en internationell stil och jag är lång ifrån att pricka in ursprung och typ. Det visar sig vara ytterligare en Rioja. Seleccion Especial Reserva 2001, Bodegas Altanza. Vad säger man - det är lätt att vara ödmjuk i blindprovningar som denna. Kul, och en erfarenhet rikare. 

Vin nr:5
Här möts vi av ylle-mineraler, hallon och jordgubbar, lite gummi, apelsinskal och lite söt tobak. I munnen en fin syra, slank munkänsla och en lång lite pepprig eftersmak. En riktig publikfriare och lätt att tycka om. Vi ringar snabbt in Nya Zeeland som ursprung för denna Pinot. Pinot Noir 2008, Peregrine. Producenten som hör hemma Central Otago var för mig tidigare känd endast till namnet. 

I brist på egen bild....

Vin nr:6
Kvällens kaxigaste vin. Jag noterar: svartavinbär, grön paprika, bacon, fett, rök, kol och en maffig doft. Kompakt! Tuffa tanniner som tar brottargrepp om gom och smaklökar. Tokungt och lite bråkigt. Till maten tycker jag dock att det visade upp en bättre sida, inte så konstigt kanske, och även om det kanske inte är min favorit så skulle jag gärna prova igen om några år. Blint så kom kollektivet efter lite omvägar, till Napa och andra ställen, fram till rätt kontinent, sedan var det stop. Det är en Vineyard Selection 2006, UvaMira. Vinet är en blend på 36% Cabernet Sauvignon, 24% Merlot, 23% Shiraz och 17% Cabernet Franc. 18 månader på 30% nya ekfat som i sig verkar fint hanterade, resten begagnade.

Vin nr:7
Sist ut ännu ett vin som inte riktigt vill ställa in sig i ledet. Även här grön paprika,  lite av ett tema under kvällen, gödsel och stall, lite ceder och en rejält pepprigt doft. Vidare finns här en liten gummiton och järn. I munnen så är det dominerande intrycket hetta, torra tanniner, brända örter och peppar. Frukt och kropp finns men kämpar i uppförsbacke. En Bordeaux-blend är vi överens om, men var görs den som har denna karakteristik? Rösterna går isär och enda gången i kväll som jag inte tar till Bordeaux som mitt val - så är det självklart där vi skall vara. Micke visar upp en Château Giscours 2001. Nu med facit i hand och när jag läser lite recensioner på nätet ställer jag mig lite frågande till om den var helt OK. Skulle vara intressant att få något att jämföra med. Synpunkter någon?

Mat!
Vinerna vederbörligen provade och dags att hugga in på maten. Det bjöds en härlig frutti de mare till förrätt och enastående goda oxkinder till varmrätt. Som om detta inte var nog så dök det också upp en äggtoddy a a la Mannerheim följt av goda ostar. Himmelskt gott!
Då värden stod för mat tog jag mig friheten att ta med lite matvin. Jag gjorde det enkelt för mig och tog med två riktiga favoriter. Det vita Le Ciste 2007 från Domaine Laguerre och Syrah favoriten Castell Vell 2004 på magnum från Domaine Singla. Läskande gott och inte helt avigt till maten. Typ.
Tack alla för en underbar kväll! Ett speciellt tack till Micke så klart och även till Mr P som slavade vid grytorna. Äventyret är även sedvanligt snabbt och galant beskrivet här.