VPK2881 goes crusing

I veckan har det minsann kryssats på Östersjön. Den klokare och vackrare delen av familjen H, medlemmar av VPK2881, hade stor bemärkelsedag och valde att temporärt lämna landet för att, så att säga, inte fira tillsammans med oss.  Själva kryssandet i sig skulle man kunna säga mycket om, men vi kan nöja oss med att konstatera att det var väldigt trevligt med överraskande bra restauranger och hög klass på både mat och dryck. Jag summerar här lite kort de intryck och upplevelser som lever kvar i minnet. Jag tog inga anteckningar under resans gång, men några viner har verkligen fastnat så i delar kommer lite utförligare beskrivningar. Here we go:


Första kvällen så intogs middagen på båtens skaldjursrestaurang. Till aperitif och som inledning till skaldjursplatå så korkades en Pol Roger Pure upp, en av dessa moderna "non dosage" champagnes som blivit på modet. Vinet är härligt krispigt, snustorrt, fräsch citrus i smaken, och en frisk start på kvällen. Den följdes upp av en Muscadet de sevre et maine sur lie 2009  från Domaine de La Goulbaudière och en Chablis Marronniers 2008 från Domaine des Marronniers. Båda vinerna var goda och matchade skaldjuren på ett föredömligt sätt, men genererade inga spontana glädjetjut eller utbrott i sig. I vinbaren Bon Vivant, som också är en vinshop, så slank det också något senare ned en Kiwi Pinot i form av Escarpment Kupe Pinot Noir 2008, härlig och ganska maffig Pinot som växer med tid och luft. Vi får bra syra, klassisk röda bär men också lite söt citrus, som mandariner, och det som jag lite elakt kallar gummistövlar, en svag gummiton som jag finner i många viner från NZ. Lång eftersmak, ett riktigt gott vin från en producent som jag gillat sedan Jörgen Lindström höll en Escarpment provning hos Munskänkarna i Stockholm hösten 2010.

I Torsdags (trettondagen och tillika bemärkelsedagen som inte skulle firas) efter en långpromenad i ett fruset och igenbommat Helsingfors så får vi kollektivt gåshud och ett halleluja moment när AH dagen till ära poppar en Pol Roger Cuvée Winston Churchill 1999. Vilket vin, vilken komplexitet! Jag förundras över hur vinet som är härligt friskt, torrt och krispigt samtidigt kan gen en len, lite smörig, munkänsla. Här finns brödighet, citrusfrukt,  mineraler, gula äpplen, och..jag kan nog hålla på länge, men grejen är att allt hänger ihop på ett underbart sätt, inget sticker ut och stör harmonin, den bästa Champagne jag smakat!!

På väg åter till Svea rike så inmundigas middag på restaurang Bon Vivant som bjuder Italienskt kök. Som apretif så fortsätter vi dock med franska bubblor, nu i form av Agrapart & Fils ‘Minéral’ Blanc de Blancs 2004. Här har vi en Champagne med lite tuffare och maffigare stil. Färgen är gyllengul och i nosen får vi stor doft av rågbröd, citrus och sköna mineraler. Härligt vin, men hur kul kan det vara att komma hack i häl på Winston?
Till maten så följer vi upp Escarment Kupe temat från dagen innan och dricker Escarpment Chardonnay Kupe 2008. Härligt egensinnigt vin, med distinkt mineralitet, lite rökig med mogen frukt. Bra syra. Ett kul vin vi kan tänka oss dricka igen. Till huvudrätten som bestod av "Rostad Hjort med fikon-balsamicosås med gorgonzolapasta" så hade vi redan kvällen innan beställt kvällens röda vin. Vi bad dem öppna flaskan direkt och att dekantera morgonen därefter, så när vi serveras vinet så har det ca 10 timmar i karaff. Aldo Conterno Romirasco Barolo 2004. Ur glaset får vi en helt underbar klassisk Nebbiolofrukt med tjära, viol, röda bär och rosor. Doften är koncentrerad och intensiv på ett sätt som jag nog aldrig träffat på tidigare. I munnen så får vi samma härliga känsla. Det mullrar om det här vinet, så mycket inneboende kraft, power, är jag inte van vid. Men samtidigt så håller vinet ihop på ett galant vis. Syran är suverän och tanninerna sammetssträva. Vinet matchar maten på ett helt suveränt sätt. Helt klart är det fortfarande ungt, men fruktansvärt gott redan idag. Ett stort vin! Ett underbart slut på en trevlig resa. Jag kommer att ha med mig och värma mig med minnena av Cuvée Winston och Aldos Romirasco under resten av denna kalla o bistra vinter.