Morey-Saint-Denis 1997, Louis Jadot

Trots helsidesannonser och lovsång i bloggsfären under det senaste halvåret så krävdes det en uppföljningsnot från Frankofilen innan polletten trillade ned hos undertecknad. En e-beställning och någon vecka senare så sitter vi nu här och sniffar mogen Bourgogne. Sämre kan man ha det. 

Morey-Saint-Denis 1997 kommer i en ljus transparent rödbrun skepnad. Vi häller upp direkt efter att korken dragits och vi belönas med en underbart ljuvlig doft. Bara doften i sig motiverar ett köp. Rena lustgasen, humöret höjs direkt ett par grader och världen ser lite ljusare ut. Vinet bjuder på mognadstoner, fin mineral, syrliga körsbär, salmiak, lagerblad och salvia. Frankofilens och Finare Vinares använder "båthus" och tjärat rep" för att beskriva toner i doften. Dessa stjäl jag utan betänkligheter - det är en klockren beskrivning. Här finns ett helt litet fiskeläge med tjärade båtar och bryggor. Snygg syra och sval röd frukt, de syrliga körsbären och liten kryddighet gör att vinet känns läskande och munkänslan är tilltalade. Ett riktigt sympatiskt och gott vin. Absolut bäst var det svalt direkt ur flaskan. Det här dricker jag gärna igen - snart.

Castellania 2008, Vigne Marina Coppi

Detta är första vinet ut av totalt sex olika Coppi viner i en "prova på" låda från den gode Carlo Merolli. Vigne Marina Coppi har en kort historia som vinproducenter, de startade 2003 och deras första vin, just denna Barbera med samma namn som byn Castellania där verksamheten bedrivs, kom först 2005. Castellania ligger i sydöstra Piemonte i Tortona regionen och där, läser jag mig till, är Barbera den huvudsakliga röda druvan. Så det känns givet att Castellania blir det första vinet vi stiftar bekantskap med. 

Castellania - en Colli Tortonesi Barbera D.O.C. - består av 95% Barbera och 5% Fresia där duvorna odlas på 400 meters höjd. Jäsning och mognad genomförs uteslutande i ståltankar. Det ligger på tank i 10 månader och får därefter 6 månader på flaska innan det släpps till försäljning.
Färgen är djupt rubinröd. Doften är tilltalande, den ger en örtig och lite kryddig doft med röda lite syrliga bär, lakrits, lite grundfärg och en bukett viol. Smaken är slank med en behaglig syra och lite mineral, körsbär och körsbärskärnor som hänger kvar i eftersmaken. En lätt och slank Barbera, (som jag ofta förknippar med lite rundare och, ibland, syltigare strukturer) som är lätt att gilla. Jag får  associationer som går åt Nebbiolo och Pinot hållet. Vinet kan riskera att kännas lite "anonymt", det är väldigt lättillgängligt, men jag tycker de positiva sidorna väger över. Provad över två dagar kan jag intyga att den passar bra till mat, men gör inte bort sig på egen hand. Jag ser fram mot att prova resterande viner, det här var en bra start. 139 kr hos Merolli.

Violetta NV, Mas Foulaquier

Mas Foulaquier håller till i byn Claret i Pic Saint-Loup. Man bedriver naturlig biodynamisk odling, och har de nödvändiga certifikaten för att bevisa det, om det nu skulle behövas. Violetta -  ett VdT som består av 70% syrah (lite olika uppgifter finns, men detta är enl. deras hemsida) 20% äldre Carigan och 10% grenache. Vinet som är naturligt jäst får 9 månader i cementtank innan det tappas på flaska, utan att filtreras eller klarnas.
Det här vinet behöver vi inte dalta och pjolta med. Det är med på noterna direkt och skänker oss en skön doft direkt ur flaskan. Vi blir direkt charmade av detta vin. Det är annars lätt att springa förbi vinet med en etikett designad som av en färgblind på marimekko, och som dessutom är ett basvin från en producent med många andra härliga viner på repertoaren - Les Tonilliéres t.ex. Men, gör man det så går man miste om ett mycket trevligt och personligt vin. I glaset en blålila uppenbarelse. Här doftar mörka saftiga björnbär, järn, lakrits och viol (suprise:-). Banne mig om jag inte här också känner lite äppelmust. Precis den doft som finns ute på Horns musteri i Järna, när de kör igång pressningen och äppelrester hamnar som kakor i en hög för att sedan användas till gödsel eller foder. Smaken bjuder på härlig frukt, en slank sval känsla och hög klunkfaktor. Inget komplext mästerverk att analysera sönder. Drick njut och var glad - vi ger två tummar upp. Vinik säljer för 145 kr.

50+50=100

Våra vänner blir bara äldre och äldre, nu är det även dags för andra halvan av familjen H att fylla 50. Läskig utveckling - tur att det inte smittar. Vi tar tillfället i akt och bjuder på middag. Som aperitif så tar vi och öppnar en Lenoble BdB 2002 som vi tidigare kommenterat här. Det var bara någon månad sedan vi senast provade, men idag upplever vi den som lite fruktigare och rundare. Dagsform? Dags att slå sig ned vid middagsbordet. Vi gör ingen vetenskaplig provning, men vi tar en liten stund och smakar av och diskuterar vinerna. Några korta notes togs som återges här:


Millésimé Brut 1996, Henriot
Till klassisk råraka med löjrom, creme fraiche, gräs och rödlök så provar vi, för första gången, en Millésimé Brut 1996 från  Henriot. Den presenterar sig med en härligt gyllengul färg och med en helt underbar doft av mogna gula äpplen, nygräddat bröd, citrus, skaldjur och lite skogssvamp. I munnen en fantastiskt fin syra och en extremt lång eftersmak där en fin syrlig smak av blodgrape dominerar. Underbart vin - en sann njutning.

Jadis 2007, Domaine Leon Barral

Till varmrätten bestående av Dovhjorts-entrecote, pommes Anna, brynt salviasmör och en blandad sallad med bl.a. rostade nötter, brytbönor och parmesan så hade vi två helt olika röda viner, dock med några gemensamma nämnare: Båda är sydfransoser, från 2007 och väger in i tungviktsklassen.  Båda vinerna hälls på karaff vid lunchtid. Första vinet ut är Barrals Jadis. Det här är lite spännande. Vi har sett varningstecken och initierade rapporter som pekar åt en smärre käftsmäll, och den lilla lappen som säger 16% som klistrats över den ursprungliga procentsatsen (på 14%) hjälper oss inte att slappna av. Vi gör oss redo för en fajt och häller upp.

Vinet är mörkt blodrött, ofiltrerat, och ger en massiv men härlig doft ur glaset. Vi noterar funkig drag av stallighet, röda frukt, mylla, äppelmust, lite kålrot, laktrits och och garrigue. Oemotståndligt, det här börjar bra! Vinet tar munnen i besittning med ett rejält brottargrepp. Det kraftiga vinet med värme av kryddor och örter (och säkert av alkoholen) hanteras galant av den härliga frukten och en gnistrande härlig syra. Liten ton av mjölkchoklad rundar av och vi märker inte någon störande alkoholhetta. Ett förvisso kraftigt vin men förvånansvärt drickvänligt och förbannat gott. Absolut bäst till dagens mat. (det rådde delade meningar om detta).

Quet 2007, Mas de Boislauzon 

I andra ringhörnan "Cuvée Quet", en Parker 100-poängare dagen till ära. Vi har sett fram mot att prova denna. Även om vi normalt inte bryr oss om vare sig Parker eller poäng så måste jag erkänna att jag är nyfiken på vinet. Läser man notes från t.ex. cellartracker så pkera allt mot en härlig upplevelse. Mörkt röd färg, men något jusare än Jadis så öppnar vinet upp med en otroligt koncentrerad doft av mörka -och även röda- bär och frukt. Här är det en bländande uppvisning i elegans. Örter och kryddor och torkad frukt bakas in i ett rasande snyggt fodral. En bärande doft och smak av svartvinbärsnickel finns allestädes närvarande. I munnen är styrkan och kärvheten stoppad i silkesvante, men den har fortfarande grepp om tunga och gom. Tungt och välslipat. Om Jadis var fyrhjuling, en fräck Jeep med lera och skit upp på navkapslarna, då är Quet en Bently med V12:a som blankpolerad glider fram med dovt mullrande motor som man bara kan ana potentialen i. Urläcker, men idag gick terrängegenskaper före potent glidare. Men vi åker gärna med igen...

Vi avslutar med hallontårta och ett glas Muscato d'Asti från Prunotto. Frisk, fräscht och pärlande. Precis vad vi behövde efter att tampats med tungviktarna innan. Vid detta laget börjar noteringarna att se lite suddiga ut så vi nöjer oss så här. Det var ju även dags för gamlingarna att ta sig hem, det kostar på att kliva över strecket.

Morgon 2008, Marcel Lapierre

Om någon för en månad sedan sagt att vi njutningsfullt skulle sitta och sippa på ett glas Beaujolais så hade jag nog varit lite skeptisk, minst sagt. Fördomarna radar upp sig och bilder av godispåsar, skumbananer och blaskig nouveau flimrar förbi. Mer koll än så har jag inte haft. Men en post av Finare Vinare lyfter fram kvällens vin som ett kvalitetsvin från en producent med höga ambitioner. En målande beskrivning, som retar såväl smaklökar som nyfikenheten, får mig att beställa några provflaskor. 

Skinande ren och njutbar frukt. Härligt frisk syra. Röda syrliga vinbär och körsbär. Finfina mineraler. Finlir och harmoni! Liten kryddighet, och svala upplyftande örter. Vi listar våra intryck, men det är framför allt känslan ett väl sammansatt friskt, stramt och fräscht vin som står ut. Det är underbart harmoniskt, här tillåts inga störande eller spretande smaker. Det gör det inte ont någon stans, vinet är försvinnande gott, och har en angenäm smak som lever kvar ett bra tag.
Vi går riktigt igång på det här. Jäklar vad kul. Här får vi en helt ny bild av Beaujolais, våra fördomar kommer på skam och vi får lära känna en ny producent och får ett nytt favoritvin. Imponerande i sin enkelhet. Vi kan redan nu se oss njuta detta vin, väl tempererat, på balkongen och i trädgården under kommande varma vår och sommarkvällar. Vinet finns att beställa på SB/BS , men också via Europeiska handlare till bättre priser. Tack och bock för tips. Salut!

Crozes Hermitage Le Rouvre 2007, Yann Chave

Inspirerade av en post av Rhônarna tycker vi att det är dags för en uppdatering av Le Rouvre 2007. Vinet får utgöra sällskap till ytterfilé av vildsvin, sallad på brytbönor och en rotfruktsgratäng.  

Redan när korken dras så står en härlig doft av Syrah-frukt som en kvast ur flaskan. Redan här sätts nivån och vi får flashbacks från tidigare positiva möten med vinet. När vi sniffar vidare så urskiljer vi olika mörka blå bär: björnbär, slånbär och vinbär. Vi får viol, råbiff, järn, lakrits (salmiakbalkar och salta fiskar) och en nypa vitpeppar som här känns påtaglig. Smaken har en viss kryddig hetta som matchar frukten på ett förträffligt sätt. Relativt snälla tanniner och bra syra ger oss ett stramt men ändå drickvänligt vin som vi gillar skarpt. Lyckas man så här bra - 2007 var kanske inte det mest gynnade året i Norra Rhone - så kan vi bara fundera över vad man kan prestera under gynnsamma förhållanden och med övriga viner man producerar. Vi tycker detta är fantastiskt gott och kommer hålla koll på Herr Chave i framtiden. 

Plan Pegau NV, Domaine du Pegau

Vissa viner har kvalitéer som inte låter sig poängsättas eller ens bedömas utifrån några normer eller klassificeringar. Nej, här få vi ta till andra metoder. Plan Pegau är ett sådant vin. 
Ett årgångslöst Vin de Table med druvor som odlas i områden utanför C9dP apellationen och kan bestå av flera olika skördar. Cuveen kan variera över tid, men är dock huvudsakligen baserad på Grenache som sedan kan få sällskap av Syrah, Carignan, Mourvédre men även Merlot och några andra druvor. Eftersom man inte får ange årgång enligt Vin de Table klassificeringen så har man kringgått detta för exporterade viner genom att ge varje "årgång" ett Lot nummer som motsvarar året. Denna märkning saknades dock på de flaskor vi köpte på plats i Domaine du Pegau's cave i centrala Chateauneuf-du-Pape sommaren 2009. Priset då låg runt 7 Euro, om jag kommer ihåg rätt.

Då Plan Pegau vinifieras enligt samma principer som domänens C9dP så borde större delen av skörden vara från 2007, men skulle då principiellt också kunna bestå av juice från 2006 och 2005(?). 
I nosen får vi lite funkig doft av mineral, lite röda bär, torkad frukt, några söta russin, bukett med örter - massor med örter, lakrits och en stor dos personlighet. Vinet är lite busigt och spretigt. Det har en bra syra och struktur som 00:ans sandpapper - och är jätte-charmigt. Visst kan vi anmärka på lite kort och tunt slut, men det är liksom inte läge. Det här är en lite oborstad lillasyster till domänens C9dP, släktskapet märks men man fyller olika behov. Här passade det perfekt som "vin på bordet" till mat. Bra så! Skulle man poängsätta detta skulle man osvikligen hamna fel. Så dagen till ära skapar jag ett nytt system. Jag värdesätter detta vin i centimeter. Det får hela 12 cm smilband - någon som har provat ett vin som slår det (joke)?

En reflektion vi gjorde när detta vinet dracks var att detta skulle vi gärna se på SB, eller ändå hellre hos vår lokala vinhandlare "runt hörnet"... Lite mer viner med personlighet och 7 till 14 centimeter i prisklassen 70 - 100 kr efterlyses. De finns bevisligen sådana.

Barolo Broglio 2003, Schiavenza

Som en jolle på vinets ocean kommer man släpande i kölvattnet på inspirerande boggfränder som säkert navigerar och lodar i okända vindjup. Ett sådant exempel är kvällens vin - eller viner - som det egentligen var tänkt. 
När Carlo Merolli städar på lagret så kan jag inte motstå att beställa 2003 års vingårds Barolos från Schiavenza. Detta till ett oemotståndligt pris av 139 riksdaler per flaska. När jag googlar och läser vad som tidigare skrivits så visar det sig att det fördelaktiga priset har gällt vid köp av storpack under större delen av året, och att några bloggare föredömligt rappt rapporterat om vinet redan under tidig vår 2010. Rapporterna var odelat positiva, och det var nog bara undertecknad som hukade under en sten och då gick miste om nyhetsfloden. Som tur är så är inte loppet kört utan även en eftersläntrare kan få sin ranson.


När nu permafrosten tillfälligt släppt sitt grepp över norden så kommer beställda viner farande i klump, rena ketchup-effekten. Med i leveransen finns Broglio och Prapó 2003. Vi beslutar oss för att ställa dem mot varandra. Vi korkar upp och häller på karaff i god tid. Prapo ger en lite unken doft, men inte värre än att vi tror att det skall vädra ur. MM gör fyllda oxrullader i gräddsås, fyllda med senap, bacon, persilja och dijonsenap som vi tänker oss skall stå upp bra mot vinerna. När det är dags att prova och karafferna åker upp ur skafferiet så är det tydligt att flaskan med Prapo är korkad. En nu tydlig doft av källare och klor går inte att bortse från. Skit också! 


Något frustrerade så kastar vi oss då över Broglio - här skall du inte komma undan med några halvmesyrer - leverera! Och det gör den också. Vi får en härligt komplex doft. Här finns mognadstoner i form av rotfrukter, tobak och lite läder. Mest tydligt är ändå härlig frukt, salvia, oregano, lakrits "en masse" och tung parfym av rosor. Läckert! Smaken är är uttalat kryddig och tanninerna riktigt stöddiga. Trots den massiva attacken så upplever jag inte vinet som tungt eller svårdrucket, och det passade alldeles utmärkt till rulladerna. Det blev en härlig måltid, jag blev smått lyrisk, en smaksensation! Jag har idag beställt 6 st flaskor också av Bricco Ceretta, det tredje i serien vingårds-Barolos från Schiavenza. Carlo Merolli levererar. 

Oberemmeler Hütte Riesling Kabinett 2007, Von Hövel

Hvornår smager en Riesling best? Hver gang! För att travestera en gammal pilsnerreklam, men faktum är att det stämmer. Det fungerar alltid med en Riesling. Jag vet att jag för en tid sedan testade Riesling till allt, nästan. Om ni inte redan känner till det så kan jag slå ett slag för denna dryck till svensk husmanskost - i de flesta former. Jag kommer speciellt ihåg kombinationen med bruna bönor och fläsk, mest kanske för MM's tveksamma inställning och minspel, men ändå. Fantastiskt gott!

I går kväll så var det dock mindre experimentellt. Vi drack denna kabinett som aperitif och till en laxbakelse med rom och dill garnityr. Doften är sommarfrisk och bjuder på mineral - vi får associationer av bastustenar - begynnande petroleum, honung, inlagda päron och tropisk frukt. I munnen en viss honungssötma och en underbar syra som balanserar sötman i vinet och säkerställer att helheten blir i högsta grad angenäm. Dag två är vinet fortfarande på tårna och ger samma stimuli som igår, men nu med mer drag åt syrliga gröna äpplen. Inte stort kanske, men fantastiskt gott

Winegut Von Hövel, denna Moselproducent håller till i byn Oberemmel och vinet kommer från den egna vingården Oberemmeler Hütte. Vinet är naturligt gäst och klarnat. Mer info via länk i denna posts titel. Vinet är köpt hos Erik Sörensen i Köpenhamn. Finns fortfarande på hyllan för 120 Dkr.

Campredon 2009, Alain Chabanon

Vi har skrivit om några av Alain Chabanon's viner tidigare, men hittills inte om Campredon - det vin som jag mest förknippar med Chabanon - och som var det första vi provade för några år sedan. 2009 är den senaste årgången, och som tidigare är det Vinik som importerar- 160 kr. 
Ur glaset får vi en doft av järn, örter, frukt och bär. Bären kommer i en hel kompott. Här finns både mörka och röda bär som lite omogna blåbär, körsbär och jordgubbe. Härliga örter med en liten nypa peppar på toppen. Järnet alt. stålet förknippar jag här med svalhet och friskhet. Det genomsyrar denna årgången, det svala, slanka och strama som tillsammans med en härlig struktur gör vinet läskande och njutbart. OM man vill och kan så ligger man på några flaskor ett tag. Dag två så är vinet en än mer harmonisk och "stålet" har helt integrerats (om det verkar förståeligt för någon) och de lite omogna blåbären sticker inte ut utan har funnit sig till rätta i helheten. Campredon kommer vi tillbaka till igen och igen och..
Campredon 2009 görs av 48% Syrah, 22% Mourvedre, 16% Grenache och 14% Carignan. 11 Månader på ståltank är det som behövs för att få stil på det hela.

En sektions födelse - Munskänkarna startar upp i Södertälje

I går kväll så hölls den första sammankomsten i Södertälje-sektionens regi. Om man skall vara riktigt korrekt så finns sektionen ännu inte, rent officiellt. Men detta var första steget i en process att formellt starta upp Södertälje Munskänkar. Och vilken start! Arbetsgruppen som initierat uppstarten bjuder in vänner och bekanta och anmälningarna strömmar in. Vid anmälningstidens slut så har 132 personer anmält sitt intresse. Otroligt roligt!
Tyvärr så blev vi tvungna att säga nej till många som kom in lite sent med sina anmälningar, men det kommer att komma fler inbjudningar och möjligheter att delta i nya evenemang som provningar och kurser - och det inom kort. 

Kvällen startade med en introduktionsprovning som sektionsordföranden i Trosa (och tillika fadder för den nystartade verksamheten i Södertälje) höll i - Mats Gernandt. Vinerna som provades var druvtypiska basviner, och Mats guidade oss galant genom grundläggande provningsteknik, de olika vinerna och en kort genomgång av vad Munskänkarna är och kan erbjuda. Provningen följdes av en trevlig middag och såväl stämning som humör var på topp. Tack för en trevlig kväll! Arbetet med att starta sektionen fortsätter nu och arbetsgruppen träffas redan i veckan som kommer för att jobba vidare med formalia och att planera nästa provning.

Efter att tillsammans med övriga i arbetsgruppen ha förberett provning, provat alla flaskor för att leta efter defekter, skänkt i 650 glas vin, deltagit i provningen och middagen så vandrar vi hemåt nöjda och belåtna men inser att vi nog behöver en liten munsbit och något att läska strupen med - det vore gott med ett glas vin. Mer om detta i nästa post.

Gambero Rosso Road Show 2011

Kamrater! En kort rapport från konsumentledet. 
Cirkus Gambero Rosso är i stan och har intagit Grand Hotel i Stockholm. 56 Italienska topp-producenter presenterar med med hjälp av Svenska importörer (om det finns någon) några utvalda viner och tar under dagen emot "bransch och konsument" i olika etapper. För oss konsumenter ges tillträde mellan 17.00 och 19.00. 


Med glad förväntan anländer jag i god tid till Grand, lämnar in jackan i garderoben, skakar hand med bekanta vinfränder och förses sedan med ett kuponghäfte (med kuponger som ingen frågar efter visar det sig, och det är ju bra), glas och en katalog och vi får tillträde till spegelsalen där provningen äger rum. För att göra det gemytligare så är salen redan full av branschfolket som hänger kvar. Man får redan i dörren börja gå krabbgång på tvären och sicksacka fram mellan gladlynta deltagare, mycket bra för stela leder och som motorisk träning. Perfekt sätt att kombinera nytta med nöje, det här skulle jag tänkt på tidigare! Jag inser också snabbt att man även har tänkt på den sociala biten. För att ingen skall känna sig ensam och övergiven så har man ordnat tredubbla led fram till borden och alla får tillfälle att umgås och lära känna varandra, både kroppsligen och på ett intellektuellt stimulerande plan. Det är otroligt intressant att ta del av de olika strategier som utarbetats för att nå målet. Lärorikt!


Väl framme vid ett bord så testas, helt gratis, en mängd olika egenskaper och funktioner. Dels så får man pröva sina akrobatiska färdigheter och balansera sin spottmugg, sitt glas och katalogen vid påfyllning och sköljning. Samtidigt som någon drar igång en jenka vid sällskapet bredvid så att man helt plötsligt har förflyttats ett bord till vänster utan att man egentligen vet hur det gick till. Detta leder lätt till nya positiva möten och överraskande resultat av vinprovningen. Andra funktioner som får sig en välbehövlig genomkörare är hörseln och rösten. Här får vi en riktig koll på att man står pall för 100db, och att du själv har motsvarande kapacitet i lungor och stämband. Check - det verkar funka, gud va bra! 


Slutligen så påminns vi hela tiden om vilka fantastiska viner det är som presenteras. "Den är slut för att den är så omtyckt" eller "den har redan gått åt, det är ju en av de bästa vinerna i Italien". Sådana argument kan man ju inte förbise, det måste helt enkelt vara formidabla viner! Konsumentupplysning på hög nivå. Jag gläds med de som fick ta del av dessa viner, det var de säkert värda!


Jag älskar att lära mig nya saker, och det har jag verkligen gjort idag. När det gäller vinerna som trots allt är själva huvudsaken så tränade och gruppkramade jag mig fram till ett antal bord och fick med mig några intryck hem. Jag blev imponerad av vinerna från Gulfi. Detta var också det första bordet jag kom fram till så krafterna och sinnena var fortfarande någorlunda i ordning så det kan förklara att de fortfarande sitter i minnet. Saiagricola hade sin La Poderina Poggio Banale BdM 2004 och Masciarelli sin Villa Gemma Montepulciano d'Abruzzo 2005. Dessa var de som stack ut av ca 30 provade viner. Det blev inte mer, sedan hade jag tränat färdigt för dagen. 

Å här har det börjat tunna ur....