François Cotat

Oj, nu har Macen rostat ihop igen och bläckpatronen torkat i skrivaren. Väldigt sporadisk skrivande just nu. En hel del vin har dock njutits även om de ej noterats här på bloggen. Många nya bekantskaper har gjorts bland producenter och deras viner. Vi har botaniserat främst här i Anjou, men också gjort besökt i både Champagne och Bourgogne under de senaste veckorna. Bourgogne var en upplevelse även om man bara hinner ta in en bråkdel av området och vad det har att erbjuda under ett par dagar på plats. Men, för att börja i rätt ände så kommer här en post som mognat som "utkast" under ett antal veckor. Lika bra att rensa i systemet innan vi fyller på med något nytt.

När vi besökte Sancerre tidigare i år så försökte jag komma i kontakt med François Cotat för att boka ett besök. Det gick inte alls. Han vill helt enkelt inte ta emot besök, och i alla listor och broschyrer över vinmakare i området så står det också mycket riktigt att han inte tar emot besök, vilket han ju är i sin fulla rätt att säga nej till. Det hindrar dock inte att undertecknad, med nyfikenheten som drivkraft, upprepade gånger kikade förbi hans cave då vi bodde i byn Chavignol där även François Cotat håller till. Alltid lika tillbommat och tomt. Inte heller är det helt lätt att få tag i hans viner, åtminstone inte på plats i Sancerre. 

Han har en begränsad produktion då han idag odlar 3 hektar som han ärvde efter sin far Paul. Fadern och dennes bror Francis hade länge haft en gemensam verksamhet där man delade allt, men sålde trots det viner under sitt eget namn. När de lämnade över till den nya generationen så delade de upp vingårdarna och kusinen Pascal håller idag till i Sancerre, medan som sagt François håller till i Chavignol. Så, man får hålla lite koll på vilken Cotat man handlar vin ifrån, även om båda räknas som riktigt bra, så anses kanske François Cotat som en av de allra främsta. Därav min nyfikenhet. Att han sedan verkar rejält egensinnig och går sina egna väger bidrar så klart till att bygga upp en viss kultstatus. Allt ifrån att han trycker bynamnet Chavignol i större bokstäver än appelationen Sancerre, till att han i vissa årgångar har en del restsocker i sina viner som gör att de inte kvalar in i Sancerre appelationen. I samtliga fall tar han strid för sina idéer, och vinerna säljer han ändå utan problem. Många är de som fastnat för hans viner och struntar i appelationer och etiketter. Det är hans viner man vill åt. Jag letade på Internet och visst finns hans viner att få tag i, men det visade sig att de även fanns i en lokal vinhandel här i Angers så några fick följa med hem för att vi äntligen skulle få möjlighet att prova på hemmaplan i lugn och ro.

Les Culs de Beaujeu 2010
Öppnar direkt med en öppen parfymerad och aromatisk doft. Det första intrycket är ungt, vibrerande, vilt och mycket av allt, men det landar snart i en mycket harmonisk och strukturerad uppenbarelse. Ett härligt vin som vi direkt gillar. Förutom mera druvtypiska markörer får vi doft och smak av torkade aprikoser, grapefrukt, mineral, svala örtiga toner och en liten rökighet. Stiligt och gott!

Les Monts Damés 2011
En helt annan upplevelse. Vilken skillnad mot Les Culs de Beaujeu. Här har vi först en återhållen, nästan försynt, men ändå komplex doft. Massor med mineral, ett helt yllenystan, som samsas och balanseras med fin frukt, honung och diskret blommighet. Allt är väl paketerat och rasande snyggt gjort. En lite fetare munkänsla och en rejält lång eftersmak. Vinet har "det", och är ytterst klunkbart, fantastisk gott och njutbart redan nu, men det finns också en slumrande kraft i detta som gör att jag misstänker att det kommer att lägga i en extra växel om några år och gå igång på alla cylindrar.  Den som kan spara någon flaska får veta. Vi fyller på , men tror dock att det kan vara svårt att hålla korkskruven borta..