Querciabella Chianti Classico 2008, Agricola Querciabella

En flaska av husets röda tack! En beställning som kanske inte alltid ger dig en stor vinupplevelse, eller kanske inte någon upplevelse alls. Men i Herrens hus kan husets röda betyda en rad olika saker. Vi har många aspiranter på den titeln, och när det gäller Chianti Classico så är just nu husets röda en Querciabella 2008. Detta sedan vi lydigt och glatt viftande på den virtuella svansen följt en rekommendation från Italienska Viner och fått hem en låda från atomwine.dk. Detta vin finns även på SB, och nu också i ordinarie sortiment sedan Decembersläppet. SB tar 199 Sek. När jag beställde från atomwine så låg priset där på 99 Dkk.
Vi njuter detta vin till en klassisk pasta bolognese utan att analysera allt för mycket. Vinet är härligt örtigt, oregano för att nämna något med tydliga lite syrliga röda bär. Körsbär i täten. Fat finns men sticker inte ut. Bra syra och struktur utan att vara kantigt. No fuzz, ett gott och rejält husets röda. En ovanligt lång beskrivning av vinet finner du på SB om du föjer länken i titeln. Här hittar du Agricola Querciabellas hemsida. 

Capismee Langhe Nebbiolo 2009, Domenico Clerico

Nyfiken i en strut. Ett nyhetsmail från Bristly Wine Club landar i inkorgen med rubriken: Två viner som inte bör missas! Ett av vinerna provar vi ikväll, det lockar med en kul historia, se nedan. Och är det något jag aldrig kunnat motstå är det en god historia, det funkar alltid på mig. Kanske är det därför jag älskar böcker, just nu håller jag på att avsluta John Irvings senaste, "Last Night in Twisted River", ett jutet boktips inför jul om ni inte redan läst den. Snacka om en god historia!
Åter till vinet. Vackert ljust röd häller vi direkt ur flaskan och luftar i glasen. Det doftar otvivelaktigt Nebbiolo, men with a twist. Lakrits och örter, Alcro grundfärg,  svag viol och nyponros. Under kvällen utvecklas smaken mot tydligare toner av körsbär och körsbärskärnor. Jag upplever historien som bättre än vinet, om än helt OK. Om jag jämför med Bruno Giacosa's Nebbiolo d’Alba DOC Valmaggiore i ungefär samma prisklass så når det inte ända fram, men storyn är bra! Som parantes kan nämnas att det är första gången vi dricker ett vin från Domenico Clerico, denna legend, och då ett "udda" vin som knappt finns, det måste vi nog råda bot på. Dags att inventera Gabriels utbud.

"Två viner som inte bör missas!

Det första vinet har en kul historia. Ibland får man vara lite detektiv i jobbet som vinimportör. Det är skoj.

Vi har ju importerat vinerna från den legendariske baroloproducenten Domenico Clerico i några år nu. Så jag trodde jag hade skaplig koll på vilka viner som produceras på den egendomen. Men när jag satt på en restaurang i Alba och kikade i vinlistan så fick jag se ett vin från Clerico som jag aldrig sett förut. En Langhe Nebbiolo från 2009 som hette Capismee. När jag kom tillbaka till Sverige ringde jag Clericos agent och frågade vad det var för vin. Men agenten visst inte vad jag pratade om och sa att jag måste ha sett fel, det var nog Clericos Arte Langhe Rosso jag hade sett. Men jag stod på mig och bad agenten ringa Clerico och fråga (Clerico talar ingen engelska, och min Piemontese är lika obefintlig den så vi behöver tolk för att komunicera).

Efter några dagar ringde agenten tillbaka och bekräftade ursäktande att jag haft rätt. Det rörde sig om en ståltankslagrad Nebbiolo som Clerico gjort för restaurangerna runt om i Langheområdet. - Får jag köpa? Blev min nästa fråga. Agenten trodde inte det, men han skulle ringa tillbaka till Clerico och kolla.

Efter ytterligare någon vecka ringde agenten igen och sa att jag kunde få köpa 240 flaskor. Som den enda importören i världen. Cooooolt!

Det rör sig alltså om en Langhe Nebbiolo som vinifierats och lagrats på ståltank och endast en månad på begagnade ekfat. Vinet har genomgått en kort maceration för att vara tillgängligt och drickbart omgående. Till skillnad från de flesta andra viner från Clerico, som man måste vänta många år på. Frukten kommer från lite yngre stockar från olika vingårdar i Monforte d'Alba t ex Bussia, Mosconi och Ginestra." 

Saint Joseph 2006, Les Vins De Vienne

Söndagsmiddag och MM serverar blint ett vin ur skafferiet.  Klart korkat, igen..
MM ner igen och upp med ny flaska. Bättre nu. Mörkt djupröd, ser ut att vara ett kraftigt vin. Tydlig, men ändå något knuten doft. Att vi är i norr Rhone känns som en någorlunda säkert påstående. Här bjuds peppar, viol, björnbär, enbär, blåbär och ett stycke rostig järnbalk. När jag smakar förstärks intrycket. Bra syror och struktur. Jag gissar på en enklare men helt acceptabel Crozes Hermitage, typ Delas Les Launes, men det visade sig vara från andra sidan floden. Dag två är vinet mer öppet och ger utöver det redan nämna lite rökighet, men samtidigt tror jag inte det kommer hålla ihop så länge till. Ett OK matvin, passade bra till biffar på vildsvinsfärs och rostade rotfrukter.

Crozes Hermitage 2008, Alain Graillot

Idag provar vi ny årgång av hypade Alain Graillot Crozes Hermitage. 2008 som regnade bort till stora delar och som många betecknar som katastrof för vinodlingen i södra Frankrike. Hur står sig då 2008:an? Jo då, den klarar sig ganska bra tycker vi. I nosen är den riktigt trevlig. En syrah-typisk doft, som sig bör, med peppar, viol, lite svarta vinbär, björnbär och en dos bränd backelit. Svagheten ligger i smaken, och i strukturen. Smaken är det i och för sig inget direkt fel på, alla delarna finns där men det känns som man blandat och tunnat ut med några delar vatten och de vanligtvis skarpa syrorna är lite mer återhållna, så även tanninerna. På det hela taget en hygglig Crozes Hermitage, men inte mer. Bra så.

Det slår mig att vi inte testat sonen Graillots 2008. Crozes Hermitage 2008 Domain de Lises med Maxime Graillot som vinmakare skulle vara intressant att matcha mot faderns dito. Någon som provat de Lises 2008:or? 

Någonting spännande, något gott, och en överraskning.

Vinerna till Fredagsmiddagen bjöd på två premiärer och en gammal bekant. MM brassade marinerade tigerräkor modell XL, confiterade anklår med puylinser, potatismos och brytbönor. Självklart fick jag min dos av géle till maten, rönnbär denna gången. Tänk att man skall vara så barnsligt förtjust i gelé, det går till det mesta men är perfekt till fågel i alla former, också..Avslutningsvis, efter att ha laddat någon timme så satte vi punkt med chokladmousse. En av MM's specialare. Valet av vin visade sig riktigt lyckat, vi fick en ny favorit, men blev också något besvikna på en gammal bekant.


Grand Cru Blanc De Blancs 2002, Lenoble
En mycket god champagne. Vackert gyllene i glaset dricker vi först som aperitif. Vi slås först av citrus, mineral men sedan utvecklas tydligt mogna gula äpplen och danskt rågbröd. Ett fräscht vin med en väldigt lång eftersmak. Vi kan sakna lite frukt och fyllighet för att balansera syran, men det hoppas vi kommer med ytterligare mognad. Bäst var vinet som aperitif. Vår förrätt krävde nog en något kraftigare champagne om man skulle vara riktigt petig, men helt OK!

Beaune Les Cent Vignes Premier Cru 2008, Camille Giroud
Vi karafferar någon timme i förväg. Det här vinet köpte vi i Novembers nyhetssläpp på SB. Både vinet och producenten är nya för oss. Vi börjar med en provning av kvällens två Pinot Noir viner i parallella glas innan maten. Första sniffen i glaset med Beaune Les  Cent Vignes och mungiporna börjar peka uppåt i en rent av hysterisk vinkel. Djä..lar i min lilla låda, här har vi något kul på gång. Rent allmänt har vi en något ambivalent hållning till Pinot Noir. Från helt fantastiska upplevelser till rena besvikelser och många axelryckningar. Men det här, det går vi igång på. 

Färgen är härligt ljust transparent röd. Doften rent förförisk. Vi bjuds på lätta med tydliga röda bär. Här finns sommarens hallon, fräscha jordgubbar, friskt gräs, pomerans och en matchande kryddrabatt och örttoner. Efter en stund säger MM - Novello olivolja, och det är på pricken. En ljust gräsig syrlighet med viss citruston. Underbara syror och en bra struktur med precist avvägd strävhet. Det här får många plus, getingar och poäng i vår bok. Dag två tycker jag att vinet tappat en del av bär och syran är mer framträdande med lite lingonvarning. Utan att ha erfarenheten så drar jag mina egna slutsatser och tror att detta vinet bör drickas ungt. Kanske kan det nå högre höjder med lagring, men i detta fallet tänker vi nog inte ta reda på det. Vi är helt nöjda med  vad den levererar idag. Köprekommendation utfärds till oss själva och andra intresserade. 285 kr på SB. 


Les Renardères Menetou-Salon 2005,
Domaine Philippe Gilbert
Här kommer kvällen negativa överraskning. I glas två får vi övertydliga fat, något som jag inte kommer ihåg som störande när vi druckit vinet tidigare, men som nu irriterar oss en hel del. Kanske på grund av att bär och frukt inte tillåts komma fram fullt ut. Visst finns här lite dova toner av jordgubbar, gräsighet som här mest blir till torkat hö. Mineral och en jordighet känner vi igen, men inte är detta samma vin som vi druckit tidigare och gillat så mycket. Detta är sista 2005:an så vi kan inte jämföra med en ny flaska. Vi får får trösta oss med att Vinik har senare upplagor till hugade. Jag såg att Vinik nu har sin prislista på nätet. Den hittar ni här: www.vinik.se 

Montevertine 2007

Spännande att prova ett vin som fått så många positiva omdömen av vinbloggare som man över tid har kunnat konstatera har liknande smakpreferenser som vi själva. Det verkar med andra ord lovande och snålvattnet börjar rinna vid blotta tanken och när korken dras, likt Pavlos hundar. Vi provar och checkar av mot förväntningarna: 


Friskt, läskande och stramt men elegant och fruktintensivt är den korta versionen av smakupplevelsen, charmigt men inte inställsamt är två kompletterande beskrivningar.  - CHECK 
Klockren fruktträff placerad mitt i krysset mellan röda körsbär, solmogna hallon, röda vinbär och jordgubbar. Allt presenterat på ett burgundiskt vis, fast med chianti-classiska terroirtoner av jord, tobak, oregano och te. -  CHECK
Fantastiska syror, grymt aptitretande surkörsbär, en lätt fruktighet, bra tanniner och en imponerande längd. Elegant, balanserad och klassiskt - CHECK

Vi kan inte annat än att hålla med i alla superlativ. Hur skulle man inte kunna tycka om detta vin tänker vi, helt oemotståndligt ljuvligt, komplext men samtidigt lättillgängligt. Vi far mellan Bourgogne och Piemonte i våra funderingar. En tidig ton av viol och lakrits drar mot norra Italien, struktur, röda bär och lätthet mot Bourgogne. Lika gott till maten som till efterföljande hårdostar från Jürss. Vi köpte från Carlo Merolli för 195 Dkr/SEK.

Barolo di Serralunga 2006, Cascina Cucco

Som del i en blandlåda Cascina Cucco från Carlo Merolli kommer denna bas Barolo di Serralunga. När jag letar information så finner jag nästan ingenting om detta vin på nätet. På deras hemsida, se länken i titeln ovan, så utgår jag ifrån att det vin de beskriver som deras "Barolo DOCG" är samma vin som vi dricker idag. Någon som vet ? Med i lådan förutom 2 flaskor av detta vin finns även deras två vingårdsbetecknade viner "Ceratti" och "Vigna Cucco" med i årgångarna 2005 och 2006. Vi har tidigare provat Cerrati 2006 och blivit förtjusta, så förväntningarna var om inte högt ställda så åtminstone lite uppskruvade.


Ur karaffen strömmar doft af fudge och solkräm al la Hawaiian Tropic med kokos aromer. Vadan detta? Superekad modernista Barolo? Efter en stund lugnar det hela ned sig och vaniljorgien ebbar ut men försvinner inte helt. Efterhand börjar lite försiktiga Nebbiolodofter leta sig fram, men ytterst försiktigt och hukande under vajande palmer som dignar av kokosnötter. Smaken är kryddig med återhållen frukt, vi får tallbarr och ett sting av bittermandel utöver de hukande mer druvtypiska smakerna. Tanninerna är massiva och syran rejäl. Efter 4-5 timmar börjar vinet ge sig något, men ligger fortfarande i brygga och är allmänt spretigt och bångstyrigt. 


När jag läser om vinet, om nu mitt antagande stämmer med tanke på namnet, så har detta inte varit i närheten av nya ekfat utan lagrats på 2500 liters Botti i 24-30 månader och sedan på flaska 9-12 månader. Hmm, något stämmer inte här. Hoppas någon med mer kunskap än undertecknad kan bringa klarhet. Jag kommer hur som helst dekantera minst 8 timmar innan provning nästa gång, när det nu blir för jag tror inte vi rör dessa igen på några år. Får se om det hjälper. Dock kommer vingårdsvinerna att provas inom kort för att se hur de beter sig i jämförelse med denna flaskan.

Chemin de Moscou 2008, Domain Gayda

Om det finns någon förtappad själ därute som följer inläggen här på VPK2881 så har ni inte kunnat undgå att vi har en viss förkärlek till viner från den lilla importören Vinik. Niklas Andersson som ÄR och driver Vinik importerar enbart ekologiska och biodynamiskt odlade viner från södra Frankrike. Främst från Languedoc och Roussillon. Han har en osviklig känsla, och näsa, för att hitta rätt i en djungel av viner och producenter och kommer upp med den ena godbiten efter den andra. Lördagens vin kom som ni nu förstått från Vinik. Detta är dock ett vin som sticker ut lite från övriga sortimentet törs jag nog säga. Inte på det sättet att det är sämre på något sätt, nej ,nej. Det är nog mera att detta ser jag som ett rent "power vin" med extra allt, till skillnad från det större flertalet viner i Viniks portfölj. 
Delvis kanske förklaringen ligger i en stark koppling till Sydafrika och producenten Marc Kent från Boekenhoutskloof. Bland annat står han bakom denna Chemin de Moscou cuvée. Även vinmakaren Vincent Chansault har kopplingar till Sydafrika och Boekenhoutskloof då han jobbat där ett antal år innan han återvände till sina fäders jord igen. 


Vinet som består av 68% Syrah, 24 % Grenache och 8 % Cinsault vinifieras var för sig. Druvorna skördas manuellt och avstjälkas innan 2 veckors maceration. Vinet ligger totalt 21 månader på Franska fat. Syrah på nya fat och Grenache/Carignan på använda fat. Efter 9 månader så blandar man cuvéen och sedan åker det tillbaka på faten igen i ytterligare 12 månader. Alkoholen ligger på drygt 14% enligt faktabladet, men döljs på ett förnämligt sätt. Totalt görs 24600 flaskor per år plus några magnumbuteljer.


Färgen är vackert mörkröd åt det lila hållet. Doften är vidöppen och ger Violer, mörka plommon, chark, lakrits, vitpeppar och örter.  I munnen så ger vinet en bra syra behagliga tanniner och en fyllig och lång smak frukt, kryddor och lite stallighet. Faten är väl integrerade, om än märkbara men på ett sätt som håller ihop vinet på ett harmoniskt sätt. Vi är säkert färgade av bakgrunden, men med facit i hand känns det verkligen som Languedoc goes SouthAfrica. OM vi gillar det här? You bet!!

Bonusmatrial: historien bakom namnet,

“Chemin de Moscou” is named after the “Nom Cadastral” (land registry name) of the vineyards around our winery in the village of Brugairolles.  The road leading to these vineyards is called “Chemin de Moscou”, the “Road to Moscow”.  The local villagers believe the name originated from the place outside the village where meetings were held, under the “L’arbre de Moscou” the “Moscow Tree”.  This tree was used as a navigation beacon by pioneers of the Aéropostale service flying out of Toulouse on their way to Perpignan, Spain, North Africa and eventually South America. Stories of these flights have been immortalised by Saint Exupéry in his many books about his exploits.  The tree, an enormous pine, was struck by lightening and burned to the ground over 20 years ago"  

Bourgogne Blanc 2009, Clotilde Davenne

Mycket av inspiration och tips får jag via bloggsfären. I den virtuella vinpressen går det att vaska fram mängder med guldkorn. Otroligt mycket kunnande och sann entusiasm finner jag där. Givetvis finns är också rena amatörer och sådana som skriver för sin egen och de närmast sörjandes skara, som undertecknad. Men det är ju upp till var och en att sålla i denna mångfald. Jag skall nog när jag tänker efter skapa en blogglista här på VPK2881. Jag ser att många gör så och det kanske kan ses som ren service för eventuella läsare, och då får man också tillfälle att propagera för några riktigt bra och läsvärda bloggare. Så gör vi.
En som jag då kommer att rekommendera är Lars Torstensons vinifierat.se. OM ni inte har koll, läs hans historia på bloggen. Han skriver med humor och stilsäkert som det proffs han är och om allt mellan himmel och jord, inte bara vin. Ett vin som han återkommande slår på stora trumman för är denna bas Bourgogne från Clotilde Davenne / Les Temps Perdus. Kanske inte så konstigt när han själv står bakom Terrific Wines som importerar...men det gör han ingen hemlighet av å andra sidan. 
Clotilde startade eget 2005, men har dessförinnan varit vinmakare åt Sverigekändisen Jean Marc Brocard i 17 år, så hon vet nog vad hon pysslar med.
Vinet direkt ur flaskan har en relativt återhållen doft och smak. Trevlig syra med lite citrus, mineraler ett uns ananas och inte så mycket mer. Men, vilket är ganska häftigt, med lite tid och framförallt dag två så är det ett helt annat vin. Det har vuxit två storlekar från XS till i alla fall en M. Vinet har blommat ut med tydliga citrus, mineraltoner, havssälta och lite rundare fruktighet. Från mediokert till bra. 99 kr via beställningssortimentet.

Menetou-Salon 2007, Philippe Gilbert

Jag återkommer till det här med att para ihop mat och vin. Helst vill vi att kombinationen skall vara större än respektive delkomponent. 1+1=3, typ. I detta fallet så blev det mer som att 1+1=1. Maten tog igår helt överhanden och raderade ut vinet helt. My  bad! Jag trodde en sval favorit Pinot Noir från Menetou-Salon skulle vara ett klockrent val till strimlat kött i soja och sesamsås med liten hetta, ris och grönsaker. Vi kan nog konstatera att jag bör ligga lite lågt med sommelieruppdrag utanför detta husets fyra väggar..men skam den som ger sig.  Vinet försvann som sagt helt, och dök inte upp igen förrän maten var slut och vi kunde sippa på vinet för att njuta detta i ensamt majestät. 

Nåväl men vinet sjävt då? Jo tack det var helt fantastiskt bra, som vanligt. Detta är nämligen ytterligare en hus-favorit. Vi älskar detta vin, och för all del även övrigt sortiment från Philippe Gilbert. Mest för dess fräschör och drickbarhet utan att för den skull bli mesigt eller intetsägande. Härliga syror, mineral, en stramhet och kryddighet som styr upp härligt frukt och typiska Pinot-bär som jordgubbe och hallon. Rekommenderas stark för de som inte ännu prövat. Klunkfaktorn är skyhög! Säljs av Vinik (nik@vinik.se) 175 Kr.

2007 Clos du Mont-Olivet Châteauneuf-du-Pape

Man vet aldrig var men har ett vin! Allt var klart, det här vinet har vi koll på. Det här gillar vi! Våra notes från April i år består av idel positiva tongångar i stil med: Komplex, god, fruktigt, väl integrerad alkohol etc. etc. När MM nu lagade lamm och potatisgratäng så såg vi det här vinet som en bra matchning. Men se, det ville sig inte. Vinet upplevs som väldigt dovt och platt. Visst finns örter, dova toner av chark, torkade fikon men vem har snott frukten?? Inget påtagligt fel på vinet, som korkat eller så,  men när vi nu provat detta vin över tre dygn och det beter sig på samma lite trista sätt så vill man ju tro att det är något skumt. Hur som helst så avvaktar vi med övriga flaskor ett tag och ser var det tar vägen. När jag läser lite recensioner på Cellartracker så pendlar omdömen mellan fantastisk och rent av kasst. Flaskvariation eller olika batcher? Vill man läsa om hur det kan te sig i sina bästa stunder så finns trevlig läsning tex. här. Producentens hemsida här.

Nebbiolo d’alba Valmaggiore 2008, Bruno Giacosa

1 December och det släpps nyheter på SB. Småpartier till 30-talet butiker, och mindre kvantiteter till vinkällarbutiker i våra tre största städer. Det fanns många lockande nyheter denna månad och mycket som skapade ett visst habegär. T.ex. ett antal viner från Piemonte giganten Bruno Giacosa. När jag tidigare i år fick möjligheten att smaka några av vinerna från Bruno Giacosa vid Origo Wine's provning "Piemonte Power" så hade jag skrivit "köp!!" i samtliga notes. Vissa uppmaningar är viktigare att följa än andra, så här får vi ikväll möjligheten att i lugn och ro prova hans Nebbiolo d’Alba DOC Valmaggiore.

Vinet är vackert ljusröd, granatröd enl. beskrivning, och en omedelbar doft av lakrits, viol och rosor stiger ur karaffen - härligt! Här finns också en doft av nypon, rent av nyponsoppa, som hänger med hela kvällen och sätter en tydlig prägel på vinet. Under kvällen kommer röda bär, en tydlig ton av hallon gör att uttrycket om Nebbioloviner som "Italiens Bourgogne" är fullt begripligt  En läskande syra och sandiga 00:ans tanniner styr upp och gör vinet till en perfekt kamrat till kvällens färska tortellini med ost och basilika, parmesan, tomater och ruccolasallad. Vilken höjdare, det går hem hos oss på alla sätt och vis. SB tar 259 kr, kan tänkas vara ett högt pris för en Nebbiolo d’Alba men jag tycker det är motiverat. Några extra tjugor och du går från bra till suveränt. Jag ser fram mot andra gjorda Giacosa investeringar, men jag tror de får vila i skafferiet ett tag till. Ha en trevlig kväll!