Coteau des Treilles 2010, Pithon-Paillé

Hur beskriver man det unika och det speciella uttrycket för just detta vin utan att det skall bli klichéartat, trist och mest fraser som inte betyder ett jota när man läser dem en vecka senare. Många duktiga bloggare, och faktiskt även vissa traditionella skribenter, klarar detta galant. Själv har jag - inser jag när jag skall försöka beskriva Coteau des Treilles 2010 -  långt kvar och är inne i en chenin blanc loop där mineral, honung och frisk syra får beskriva alla viner och det blir man inte så mycket klokare av. Det blir utslätat och kan ju vara en beskrivning på vilket skitvin som helst...

Men, om man som nu har ett cheninvin som man går igång på och gärna i ord vill beskriva hur fantastisk gott det är. och vad som gör att det utmärker sig över massan av övriga druckna cheniner och vad som kännetecknar just detta vin och upplevelsen vi fick när vi drack det. Hmm..
Om vi angriper det väldigt sakligt utan att krångla till det så är det här vinet djävligt bra. Punkt.
Men, det är ju många andra också, så vad gör detta unikt? Mineralen - fan också - och den fina syran - fan, inte igen - och en fin balans - har vi hör den förut?...
Ett seriöst försök att hitta det personliga och unika måste nog inkludera att här finns en uns restsötma tillsammans med klassisk arraksboll, krutrök och knallpulver som kanske kan utgöra ett signalement när vi efterlyser vinet framöver.  Kanske beroende på att stockarna växer i för området unik lavajord. Men det sitter ändå inte riktigt rätt. Hursomhelst så ger vi oss för idag och konstaterar att det här är ett formidabelt matvin som passar mycket väl till det mesta i fisk och fjäderfäväg. Vi gillar, klunkar i oss och funderar på bättre formuleringar.

Om Pithon-Paillé så kan man säga mycket, men det tänker jag inte göra här och nu, vi återkommer till dem så småningom då de har ett antal fina viner värda att ta till sig. De har en hemsida som du når här.  Läs historien om hur de undan för undan skaffade sig kontroll över de olika vin "plättarna" och  planterade nytt, i denna vingård som legat i träda sedan andra världsktiget då lutningen på mellan 30 och 70 grader inte lämpade sig för maskinell skörd, som var det som började gälla då. Intressant. Vinet kostar ca 30 €  i butik. Djävligt bra..

Vincent Gaudry, Sancerre

Gråväder i Sancerre Februari 2013

Mitt i tristaste vintergråa Februari så tar vi någon extra dag ledigt och åker på upptäcktsfärd till Sancerre med sateliterna Pouilly-Fumé och Menetou-Salon. Självklart så besöker vi några vinmakare, men tar oss också tid att bara promenera i byarna och att bekanta oss med regionen. Det är vårt första besök här.
Vi bor på La Côte des Monts Damnés i byn Chavignol.  La Côte des Monts Damnés är restaurangen och bistron som drivs av chef Jean Marc, och som sedan några år tillbaka även har utökat med hotelldel. Personligt och trevligt, kan rekommenderas.

Vincent Gaudry tar sig tid att träffa oss mitt i en intensiv arbetsperiod.  I vingårdarna pågår nu beskärning för fullt, och överallt så ser vi röken från eldarna när man bränner kvistar och avfall i en sk. "brouette". En "skottkärra" att elda i, ofta i form av ett kapat oljefat med hjul och handtag som körs fram mellan raderna vartefter man beskär.

Vincent håller till i Sury en Vaux, strax norr om Sancerre.  Vi har bestämt träff vid hans cave och han möter upp i bil och guidar oss rätt sista biten. Vincent visar sig vara en mycket sympatisk bekantskap. Eftertänksamt och med stort tålamod berättar han om sina viner och sitt vinmakande.  Vi har som vanligt svårt med språket, men Vincent kan en del engelska och tillsammans så finner vi en blandning av engelska, franska och teckenspråk som fungerar riktigt bra, även om det ibland blir lite "gissa, rita, spring" över det hela. Men kul har vi och goda viner har han att bjuda på. Vi börjar med att prova hans vita viner, vilka utgör större delen av hans produktion. Han odlar sauvignon blanc på 8 av totalt 9 hektar. Han är en av de få i området som arbetar uttalat biodynamsiskt, och han jobbar konstant för att förbättra metoder och sätt att bruka jorden så skonsamt som möjligt och i harmoni med naturens egna lagar. I källaren så gör han så lite som möjligt och han följer vinets utveckling noga och på frågan när vinerna tappas på flaska så säger han leende" när de talar om att de är klara".  Först ut de vita som enbart lagras på tank:

Le Tournebride 2011 är en cuve där druvorna hämtas från stockar som växer i tre olika typer av jordar : Kalk och lerjords blandning (märgel, argilo-calcaire, terre blanches, marl), flinta (silex) och kalksten (caillottes, limestone). (Jag skriver ut de olika namnen som jag stött på för området, på olika språk, då jag alltid brukar blanda ihop dem och de brukar benämnas olika beroende på vem man pratar med.  Det finns säkert fler varianter. En vetenskap i sig.) Vinet är tilltalande. Slankt, stramt, friskt - som en annons från ett bättre motionsinstitut. Nässlor, sten och lite kryddig eftersmak. Fin!

Le Tournebride 2012 Fatprov. Lite spritsigt men visar upp samma fina stil som 2011. 2012 var för många ett besvärligt år, men Vincent skördade lite tidigare än många andra, hade lite flyt (känsla!), och hade generellt en bra skörd som ser ut att ge fina viner.

Mélodie de Vieilles Vignes 2011 Från enbart ler/kalk jordar. Äldre stockar, från 15 år och uppåt. Nice.. Acacia, vita blommor överlag, fin syra och balans. Kanonfin!

Mélodie de Vieilles Vignes 2012. Fatprov. Oj, vilken syra. Pigg stenig och stram. Verkar lovande men behöver lite mer tid. troligen på flaska i Juni eller Juli.

Constellation du Scorpion 2011 Från silex/flinta jordar. Här ligger vinet lagrat på äldre fat, och visar också upp en mer komplex bild. Lite rundare, lite mer frukt och en doft av vit tryffel. Vi noterar persikor, lite havssälta, mineral. Vincent rekommenderar att lägga på lut i 3-4 år, men vi tycker den är suverän redan nu. God!

Constellation du Scorpion 2012 Fatprov. Mycket går igen från 2011. Vi kan konstatera att 2012 verkligen inte var ett dåligt år för Mr. Gaudry.

För vinerna på pinot noir så var det bara fatprov som gällde. Vincent hade inget kvar av årgång 2011, för att inte prata om 2010 som bara "pfutt", hans händer fladdrar och han visar med en sirlig gest hur snabbt och lätt de försvann. Vi förstår varför efter att druckit hans Vincengétorix 2010 för någon vecka sedan. Vincent berättade att han fått tillgång till ytterligare 1 ha med pinot noir. En äldre vinbonde som lägger hanskarna på hyllan. Stockar på ca 45 år i flintjord. Så, fr.o.m 2013 så fördubblar han sin röda produktion. Good news! 

Vincengétorix 2011 Fatprov.  Wow, vilken pärla. Med omkring 9 månader kvar på fat innan det buteljeras så skiner fin röd frukt, nosen är underbar och strukturen och känslan finfin. Vad månde bliva? Hade vi kunnat köpa ett fat på plats så hade vi nog gjort det, men vi har för liten bil. Tålamod!

Le Sang des Serf 2007 provade vi på hemmaplan för någon dag sedan. Et urval av druvor, längre tid på faten. Men vi är inte helt med på denna. Nosen är först suverän, vi känner igen den fina frukten, men sedan så finns det inte så mycket mer. En fatton tar överhanden och i munnen känns tanninerna lite torra och tråkiga. Vi föredrar helt klart den piggare Vincengétorix. Skulle gärna prova en annan årgång i.o.f.s.

Men för att summera: Vincent Gaudry gör viner som vi faller pladask för. Vi väntar in hans röda 2012:or och dricker hans sauvignon blanc under tiden (och hans 2010 Vincengétorix så klart) . En sympatisk vinbonde med känsla för sitt hantverk som har koll på vad han gör, och varför. På återseende.

Longuicher Maximiner Herrenberg Riesling Spätlese 2001, Heinz Schmitt

10+ och sol, tre dagar på raken! Nätterna är fortfarande kalla och bilrutan skrapas på morgnarna, men dagarna är härliga och ger tillräckligt med vårkänsla för att korka upp en pigg riesling.
Det här vinet med det onödigt krångliga namnet släpptes på SB våren 2008. Det kostade 93 kr läser jag mig till på de bloggar som redan då hade koll, och som säkert inspirerade mig till att införskaffa någon flaska. Jag kommer ihåg att jag sedan även ringde runt och kollade på vilka bolag det fanns kvar för att köpa några till inför sommaren. Några flaskor överlevde och det tycker vi är kul när vi idag dricker vinet till potatisbullar och fläsk. Låter det obskyrt? Prova själv! (Riesling brukar åka fram till rätter med stekt fläsk hos oss, tex. bruna bönor, blodpudding..) Vinet var gott då, och är fortfarande lika gott, men med ännu lite mer smörjgrop och oljetrassel i doften. Syran och den behagliga sötman är lika uppiggande som vi kommer ihåg. Gråpäron, grape och mineral i doft och smak, och kanske är det den begynnande åldern som ger lite drag av färska champinjoner. Inte stort, men riktigt läckert!

Les Bonne Blanches och Initials BB 2011 från Agnès & René Mosse

Angès och René Mosse var bland de första lokala vinmakare som vi träffande efter att ha landat här i Angers. I butik och på restaurang, ständigt dessa Mosse, och goda var dom. Vi bokade ganska snart in ett besök som sedan har följts av fler för att få koll på både ny årgång och för att fylla på i skafferiet. Totalt odlar de ca 13 ha, varav ca 9 är chenin blanc. De bedriver ekologisk odling och nyttjar också delvis biodynamiska metoder. Från området "Bonnes Blanches", en del av Coteaux du Layon, så gör Mosse två olika chenin viner:  

Les Bonnes Blanches 2011 är en ljus slank uppenbarelse. Initialt känns den lite återhållen, men som med så många av de chenin blanc vinerna vi provar så behöver den lite tid och luft, då börjar det hända saker.  Viner har hög syra, fin frukt med både gula äpplen, citron och med tiden även mandarin. Här finns också våta stenar och sälta i eftersmaken. Vi provar över flera dagar och vinet bara ökar i komplexitet. Vi var först lite tveksamma men vinet vinner på oss, och med lite tid så närmar den sig Initials BB i stil och uppförande. Gott! 

Initials BB 2011 är en selektering från det bästa läget, en plot om 0,66 ha med de äldsta stockarna. Formats i gamla fat under 12 månader. Någon nyans mörkare, men fortfarande ljust gyllengul med stick av polerad mässing.  Ett fantastisk komplext vin som trots sin ringa ålder sticker ut som något alldeles extra. Vi provar över flera dagar och blir överraskade varje gång. Om jag skall summera intrycken så blir det ungefär så här: Rundare och fruktigare än Bonnes Blanches med en fetare munkänsla. Uttalad mineralitet samt både röda äpplen och tropisk frukt som persika, mango och aprikos. Nötig ton och ett drag av muskovadosocker noteras, så även vita blommor och en lite gräsig olivolja. Dag två finner en tydlig doft och smak av mandarin och apelsinskal. Ja, och så kan vi hålla på, men det gör vi inte utan konstaterar bara att detta landar helt rätt hos oss. Grymt bra! Och då har vi ännu inte skrivit om vår absoluta favvo från Domaine Mosse - Le Rouchefer...Vi återkommer till den.

Vincengétorix 2010, Vincent Gaudry

Röda viner från Sancerre har vi inte druckit mycket av. Någon enstaka flaska på restaurang eller vid provningar. Närmast kommer nog, förstås, vinerna från Philippe Gilbert och Menetou-Salon. De har vi å andra sidan njutit så många flaskor av så det kanske kan kompensera en del för att vi i mångt och mycket har försummat detta område. När vi säger röda så är det här pinot noir som gäller. Då Bourgogne ligger bara ligger ca 200 km rakt österut så kanske det inte är så konstigt att pinot från Sancerre med närområden hamnat lite i skymundan. Mer kända är man så klart för sina fina vita sauvignon blanc.

För att råda bot på både nyfikenhet och okunskap så planerar vi ett besök i området. Vi kommer att ha vår bas i byn Chavignol, mest känd för sina getostar "Crottin de Chavignol". Därifrån så blir det dagsutflykter, det är ju inga större avstånd precis. En av de producenter vi tänker besöka är Vincent Gaudry. Åter igen är det ett vintips från Patrick på Les Halles som vägleder oss. Vi öppnar en Vincengétorix 2010 som teaser och inspiration.

Vincengétorix 2010 har en doft som får både Mia och mig att lyfta näsorna ur glasen, titta på varandra och le så där lite småfånigt medan vi nickar lite som för att understryka att det här, det är riktigt bra. Jordgubbar och ylle, vi roar oss genom att mana fram en bild av en lovikkavante full med mosade jordgubbar (ja, vi är lättroade..), grå skall den vara också, vanten alltså. Förutom jordgubbar så finns även hallon, örtkryddor och animalisk ton i både doft och smak. Fin syra och rejäla tanniner ger vinet en ryggrad och struktur som är betydligt kraftigare än i t.ex. Gilberts viner. Efter en timme i glaset så är yllevanten mer mineral och den fina frukten får lite mörkare men nyanserade drag av slånbär och enbär. Salvia och andra örter get sig också till känna. Lång eftersmak. När jag läser igenom  beskrivningen så låter det väldigt spretigt måste jag säga, men det här tyckte vi var riktigt bra. Kul när man blir så positivt överraskad.

Vincent Gaudry har 1ha pinot noir, resten av de totalt 8 hektaren är planterade med sauvignon blanc. Han gör även en röd "Le Sang les Serfs", den har vi kvar att prova. Vi hoppas återkomma till Vincent Gaudry och hans övriga viner efter vårt besök. Vincengétorix 2010 kostar ca 15€ i butik.

Vouvray Sec 2010, Domaine du Clos Naudin

Efter att ha börjat botanisera i de lokala vinerna från Anjou, och gudarna skall veta att vi har mycket kvar att upptäcka här, så har vi även börjat utforska områden så ofantligt långt bort som på andra sidan Tours, ca 1,5 timmar med bil härifrån. Här finner vi Vouvray och Mountlouis-sur-Loire som hittills varit mer eller mindre okända områden för oss. Vi har bara besökt dessa byar under den grå och trista regnperioden, även känd som vinter, men har redan fallit för deras charm och vackra omgivningar.  För någon helg sedan så besökte vi Domaine du Clos Naudin som ägs av Philippe Foreau. Vi träffar Foreau junior som guidade oss på mycket bra franska genom deras viner..  Vi förstod inte allt, men speciellt fokus ligger uppenbarligen på de söta vinerna, och vi provade en hel del som var riktigt bra. Vi åtkommer till dessa framöver..
För de torra vinerna så valde vi att köpa med oss av årgång 2010. Vi fick köpa med oss ett 6-pack av de sista de hade kvar till försäljning på plats. Jämfört med 2011 så kändes den äldre årgången betydligt mer balanserad och harmonisk, på plats. Det kan förstås bero på att den unga 2011 inte satt sig riktigt, men kanske främst på att 2010 var ett exceptionellt bra år för hela Loire-regionen, och så även i Vouvray.
När vi nu drar den första korken ur en 2010:a här hemma, så är det inte utan att förväntningarna är höga. Det här skall bli kul att prova.

Vouvray Sec 2010, Domaine du Clos Naudin öppnar med en kryddig doft med en hel del trä/fat. Här finns den obligatoriska kalktonen tillsammans med citrus, honung och AKO mintkola. Eftersmaken är lång med ett angenämt stråk av havssälta. Ett bra vin, ett gott vin. Jag noterar "god" men varefter kvällen lider och efterföljande dag så blir jag lite velig. Kan inte sätta fingret på vad det är men något stör mig. Kanske spretar den lite och kanske är det kryddigheten som sticker ut. Syran finns där, men inte den balans som vi noterade vid vårt besök.  För ung, tunnel, dålig flaska, fel månfas...? Vi noterar, funderar och provar igen i en snar framtid. ca 14 € hos producent.

Vouvray Januari 2013

Le Mont Demi-Sec 2007, Domaine Huet

Vi provar fler demi-sec viner och blir tvungna att damma av den gamla klyschan "friskt och fräscht". Hmm, kanske inte det mest originella ordvalet eller beskrivningen, men här stämmer det på pricken. Den fina sötman som finns i Huets demi-sec viner känns inte alls tung eller sliskig, i alla fall inte i de vi smakat hittills. I Le Mont demi-sec 2007 rör det sig om 22-23g, men med den fina frukten, härliga syran och en grävskopa med mineral så klarar den balansen utan märkbar ansträngning. Vi noterar vacker ljus gyllene färg, mango, passionsfrukt, och vi skulle nog behöva hjälp av en geolog för att reda ut vad som är vad bland skiffer, flinta, kalk och lera som ger oss känslan för ursprung, men den är i sig unik och rasande trevlig. Vinet passar perfekt till mat med liten hetta.  Vi gillar!  18 € hos producent.

God Helg!

Helgen som gick bjöd på vinmässor och trevligt besök.  Vi besökte Salon du Logis du Gouverneur och "Salon Renaissance des appellations" på Greniers St. Jean á Angers.  Här hemma så gick vi loss på ett antal medhavda flaskor, tack för det, och några ur det egna skafferiet. Sammantaget en riktigt lång och god helg. 

Greniers St. Jean á Angers

Jag lägger inte upp noteringar från mässbesöken. Noteringarna från hundratalet provade viner ger inte så mycket, vi får återkomma till de viner vi gillade, de behöver provas i annan miljö och tempo för att de skall landa hos oss. Några höjdpunkter var vinerna från Elisabetta Foradori, Montesecondo, Marie Courtin och Philippe Gilbert. Och så ett gäng härifrån Anjou så klart....

Från helgen i övrigt kommer här några viner med korta notes eller minnesanteckningar:

Péttilant, Domain Frelier. Brut var namnet men har en rejäl sötma. Lite oren i smaken och inte alls som vi vill komma ihåg den. Det ställs åt sidan för andra piggare törstsläckare. Vi får återkomma till denna. (funkade jättebra att koka musslorna i..)

Les Pions , Ludovic Chanson. En Pettilant i en frisk och "kul" stil . Doft och smaken drar åt Sauvignon Blanc (ta det med en nypa salt) hållet men här är det så klart Chenin Blanc från Vouvray.  God.

Clos du Bourg Sec 2011, Domain Huet.  Ja vad säger man. Lysande, stram, sval, slank med citrus och mineral i en skön blandning. Dag 2 och 3 lika fin. Briljant, vi återkommer.

"Han/de hade rätt" 2011, Domain du Pas Saint Martin. Nytt vin, fatprov, har inget officiellt namn ännu, men farfar hade rätt när han sa att Chenin Blanc är det som gäller för denna vingården. Fin frukt, syra, någon sötma och med grape-beska och bittermandel i eftersmaken. Lovande, något att hålla koll på.

Les Nourrissons 2010, Stephane Bernaudeau. A different kind... Flinta, Fet , Fat och Fin. Stor koncentration och härlig balans. Vin från gamla stockar. Ofilterad. Mineral och Honung. Strålande.

Blanc de Blancs Brut Grand Cru, De Sousa. Vi fick svårt att sätta ord på denna Champagne. God, bra, men vad känner vi? När jag går tillbaka till notes från vårt besök på plats så lyder dessa: Härlig med mineral hav och sälta. Krämig och fin med balans. Passade bra till ostron naturelle.

Anjou Rouge 2006, Domaine Mosse.  Den här var lagd på undantag för att den var lite för kaxig. Men, vi provar och finner ett kanonvin med bra struktur och fin frukt. Vilken överraskning. Vi måste nog åka förbi i helgen och se om vi inte kan få tag på några fler. God!

Péttilant 2002, Doamain Huet. Favorit i repris. Mogen stil, brödig, stenkross, komplex. Vi gillar denna skarpt och har bunkrat upp så vi klarar oss ett tag.

Vieilles Vignes 2009 + 2010, Frédéric Rivaton. Ny årgång ställs mot bef. 2009. Båda är helt suveränt goda. Där 2009 är lite tyngre med mörkare frukt, rundare kropp och lite "skitigare", så skiner frukten i 2010 så det står härliga till och är två snäpp stramare och slankare. Vår favorit. Vi följer detta osvavlade vin över att antal dagar och det är fortfarande piggt och fint efter 4 dygn.  Här finns mer om hans viner. 

Les 3 Demoisells, Domain Richou. Côteaux de l’Aubance är riktigt, riktigt bra. Balanserad med fin sötma. massor med aprikos i doft och smak. Från 90-åriga stockar. Nu ung så klart, den här borde ligga i kanske 10-15 år innan man drar korken. Men, va fan. Till vår Créme Brûlée så var den helgjuten.
   

Savennieres Le Moins 2010, Domaine aux Moins

Ett helt nytt vin, Les Moins, från Domain aux Moins, från AOC Roche aux Moins gjort av Tessa Laroche.  AOC Roche aux Moins utgörs av 10 st. väl sammanhållna "parcels" runtomkring Domain aux Moins och Château de la Roche aux Moins. Det här är första resultatet av ett försök att  separat vinifiera och buteljera viner från den eminenta vingård som gränsar till den mytomspunna Coulée de Serrant (Nicolas Joly). Oavsett vad man tycker om Joly och hans viner så är de flesta överens om att området är exceptionellt och tillhör en av de bästa jordarna och vingårdarna för vita viner i Frankrike. Så förutsättningarna är goda när nu Tessa ger sig på ett "prestigevin" från Domain aux Moins. Vinet görs i liten kvantitet med lågt skördeuttag. Vinet ligger ett år längre på fat än Savennieres Roche aux Moins. Minimalt med svavel och i övrigt okonstlad hantering av vinet.  Produktionen ligger på ca 1200 flaskor.

Historien om Domain aux Moains och dess viner kan ni läsa om här. Vi har besökt Tessa och provat vinerna vid ett par olika tillfällen. Vi gillar både Tessa och hennes viner. Vinerna kan vara lite kantiga och tuffa, men tusan så charmiga och personliga. Roligt också att hon öppnat upp för att sälja äldre årgångar man legat på i källaren. I och för sig så ligger de där för att modern Monique tidigare inte velat släppa dem på marknaden för att de då inte nådde upp till den standard hon eftersträvade. Men med tid och mognad så tycker jag att det är riktigt trevliga viner som alla är präglade av förutsättningarna för resp. år. Här får man tydligt klart för sig hur klimatet och förutsättningarna påverkar vinet. Terroir om man så vill. Har ni vägarna förbi så hälsa på Tessa och få en dragning av vinerna från sent 90-tal fram till dags dato. Intressant!

Les Moins 2010

Les Moins 2010 är så nytt så det kanske inte har landat riktigt än. Första flaskorna i butik dök upp förra veckan. Men, om domänens viner kanske normal kan spreta lite, framförallt som unga, så är detta kassaskåpssäkert redan nu i en extremt koncentrerad och slipad stil. Komplex doft av honung, sten/flinta/mineral, gråpäron, skokräm och bivax. Hög syra som sig bör, och "tanniner" som gör detta till ett vin som kanske inte alla lätt kan ta till sig? (gäller i.o.f.s. många av vinerna från Savennieres och närliggande områden). Lång eftersmak och en  intressant knorr i form av en lakritssälta. Det skall bli intressant att följa det här vinet framöver. Chenin Blac vinerna härifrån är normalt extremt lagringsdugliga. Les Moins från det goda året 2010 gissar jag kommer hålla sig piggt betydligt längre än undertecknad. Vi får hålla koll på utvecklingen framöver. Ca 33 € i butik.

Från ett besök sommaren 2012

Vouvray Demi-Sec 2005, Domaine Freslier

Under ett av våra besök i Vouvray så hälsar vi på hos Domaine Freslier. Det är en arbetskollega som rekommenderat Freslier speciellt för deras bubbel. De gör både Pétillant och Méthode traditionnelle, och alla andra möjliga Vouvray AOC vinifieringar.
Vi kliver in på kontoret och hälsar på ett glatt gäng som sitter kring ett rustikt bord och snurrar glas för glatta livet.  En far med söner, en äldre gentleman som glatt stoltserar med sin engelska, och kan minsann också säga skål på svenska. Jean-Pierre Freslier får fullt upp med att hälla viner och hålla koll på beställningar. Hustrun Christine tillkallas för att bistå med det administrativa. Efter en stund så har övriga besökare fått hjälp att forsla ut sina beställningar, och nu pratar vi åtminstone ett par rundor med pirran ut till bilen,  under tiden har vi har provat igenom större delen av Fresliers viner.

Det hela är gemytligt, "down to earth" och väldigt roligt. Skall jag vara helt ärlig så var koncentrationen inte på topp under själva provning, jag hade fullt upp med att följa alla bestyr och händelser och säga hej och skål med jämna mellanrum till den äldre gentlemannen till vänster om mig.
Vi köper med oss några demi-sec, samt bubbel av både pétillant och traditionelle för att prova i lugn och ro på hemmaplan. Priserna är en historia i sig. 2010 års viner går från billigt a 5.30 € till riktigt dyrt för 5.80 €.. Vad säger man om det när man vet vilket jobb det ligger bakom och vad de stora namnen och kultprocducenterna tar per flaska? När väl affären är i hamn så frågar (tror jag i alla fall, Jean-Pierre kan ingen engelska och vi kan ingen franska..) Jean-Pierre om vi vill besöka hans cave, och vi nickar energiskt.
Kontoret har en dörr som leder rakt in i kalkstensberget. Här har 4 generationer av Freslier hackat och sprängt sig ett imponerande utrymme för sin verksamhet. På samma sätt som många andra av de producenter som verkar i området. Här ligger temperaturen konstant på ca 11 grader. Efter rundturen tackar vi för oss, Mia får med sig en Moelleux- 98 som gåva, och vi fortsätter till bl.a Huet, som får stå för en helt annan upplevelse med sin designade kundmottagning och anställd personal som guidar under provningen. Kanske mer om det i kommande post.

Vinerna då? Jo då, det verkar riktigt lovande. Så här långt har vi bara provat 2005 Demi-Sec på hemmaplan, men det vid två olika tillfällen. Båda gångerna till mat med lite hetta och asiatiska smaker. Funkar fantastisk bra! Jag har nog aldrig tidigare kvistat iväg och köpt ett halvtorrt alt. halvsött vin för att matcha med mat. Men vi kan nu konstatera att vi uppenbarligen missat något och helt försummat detta spännande mittemellan området i skalan mellan riktigt sött och snustorrt. Det fyller definitivt en funktion, något som alla andra har fattat för längesedan och tar för självklart här i Loiredalen.

Demi-Sec 2005 häller vi väl kylt i glasen. Jag vet inte exakt hur söt den är, men normalt så brukar demi-sec ligga någonstans mellan 5 - 20 g restsötma. Här skulle jag gissa på runt 15, men det skall ni inte lita på om ni är faktafreaks.  Honung och mineral talar om vad det är vi har i glaset. Pigg syra, tropisk frukt och en sötma som gör att det passar perfekt till maten med lite sting i.  Vad vi åt för gott kan ni läsa om här, och här.  Dags att ge de halvsöta/halvtorra vinerna upprättelse. Har du inte smakat så gör det! 5.30 € hos producent.

Langhe Nebbiolo 2008, Sottimano

En underbar Nebbiolo! Vi köpte en laddning från barolobrunello.com och här ryker sista flaskan som får ackompanjera MM's goda spagetti och köttfärssås.  Vissa viner känns bara så självklara och helgjutna och det här är definitivt ett av dem.  En struktur som gör att vinet passar bra till maten och en finess som gör att det också står sig bra på egen hand. Klassisk doft av vildrosor, nypon, viol och målarfärg. Fin ton av både söt och bitter mandel. En lång och lite pepprig eftersmak. Vill ha mer, men ser att den verkar vara slut hos Stefan Toepler, vi får leta runt lite.. Jag har för mig den kostade ca. 14 €. Gott!

En till Bordeaux x 2

Ytterligare några notes från viner som landade i  kundvagnen på förra årets foire aux vins.Vi har druckit dessa förut, men det är först nu när vi är tillbaka i vår vana att krita ned lite intryck som det också hamnar något här på bloggen.

Ch Cambon la Pelouse 2010 är ett klanderfritt vin. Välbalanserat, harmoniskt med alla Bourduxmarkörer.  Ett solitt bygge. Åndå så är jag inte riktigt överens med det här vinet. Jag kanske är hjärntvättad bortom räddning av viner med personligheter i form av tydliga särdrag, kanske någon skavank eller annat tecken på liv, och något som ger det här lilla extra. Nu skall jag inte bli så dramatisk, men här saknas lite djup och nerv. Kanske inte en rättvis beskrivning, och kanske kommer det med lite tid och mognad? Nåväl, vill man ha en typisk Bordeaux där allt sitter rätt monterat så är detta inte fel.  Skall man prata pris och prestanda så är det kanske inte heller fel. Vi provar igen om ett år eller två och ser var vinet tar vägen.

Ch Citran 2010 gör oss lite gladare. Redan första sniffen visar vägen. Här får vi både mörka och röda frukter och en fin örtighet som ger de svala övertoner som vi är så förtjusta i. Svartvinbär i nickeltablettform, granbarr och kåda. Lägger vi till cigarrlåda och behagligt och snyggt integrerade fat så så blir det en bra kombination. Bra grepp i tanniner och fin syra hamnar också på plusskontot. Vi pratar om att vinet känns svalt, slankt och väldigt drickvänligt. Vi tycker om det här och kommer att fylla på i förrådet. Kul med en Bordeaux som vi verkligen gillar och som inte kostar mer än ca. 12 €.  När jag läser lite om vinet så ser jag att den inte helt okände Mr. Rolland har ett finger eller två med i hanteringen. Om detta är resultat av hans konster så kan han få fortsätta med det, vi tänker inte krångla.