måndag 25 februari 2013

Vincent Gaudry, Sancerre

Gråväder i Sancerre Februari 2013
Mitt i tristaste vintergråa Februari så tar vi någon extra dag ledigt och åker på upptäcktsfärd till Sancerre med sateliterna Pouilly-Fumé och Menetou-Salon. Självklart så besöker vi några vinmakare, men tar oss också tid att bara promenera i byarna och att bekanta oss med regionen. Det är vårt första besök här.
Vi bor på La Côte des Monts Damnés i byn Chavignol.  La Côte des Monts Damnés är restaurangen och bistron som drivs av chef Jean Marc, och som sedan några år tillbaka även har utökat med hotelldel. Personligt och trevligt, kan rekommenderas.


Vincent Gaudry tar sig tid att träffa oss mitt i en intensiv arbetsperiod.  I vingårdarna pågår nu beskärning för fullt, och överallt så ser vi röken från eldarna när man bränner kvistar och avfall i en sk. "brouette". En "skottkärra" att elda i, ofta i form av ett kapat oljefat med hjul och handtag som körs fram mellan raderna vartefter man beskär.

Vincent håller till i Sury en Vaux, strax norr om Sancerre.  Vi har bestämt träff vid hans cave och han möter upp i bil och guidar oss rätt sista biten. Vincent visar sig vara en mycket sympatisk bekantskap. Eftertänksamt och med stort tålamod berättar han om sina viner och sitt vinmakande.  Vi har som vanligt svårt med språket, men Vincent kan en del engelska och tillsammans så finner vi en blandning av engelska, franska och teckenspråk som fungerar riktigt bra, även om det ibland blir lite "gissa, rita, spring" över det hela. Men kul har vi och goda viner har han att bjuda på. Vi börjar med att prova hans vita viner, vilka utgör större delen av hans produktion. Han odlar sauvignon blanc på 8 av totalt 9 hektar. Han är en av de få i området som arbetar uttalat biodynamsiskt, och han jobbar konstant för att förbättra metoder och sätt att bruka jorden så skonsamt som möjligt och i harmoni med naturens egna lagar. I källaren så gör han så lite som möjligt och han följer vinets utveckling noga och på frågan när vinerna tappas på flaska så säger han leende" när de talar om att de är klara".  Först ut de vita som enbart lagras på tank:


Le Tournebride 2011 är en cuve där druvorna hämtas från stockar som växer i tre olika typer av jordar : Kalk och lerjords blandning (märgel, argilo-calcaire, terre blanches, marl), flinta (silex) och kalksten (caillottes, limestone). (Jag skriver ut de olika namnen som jag stött på för området, på olika språk, då jag alltid brukar blanda ihop dem och de brukar benämnas olika beroende på vem man pratar med.  Det finns säkert fler varianter. En vetenskap i sig.) Vinet är tilltalande. Slankt, stramt, friskt - som en annons från ett bättre motionsinstitut. Nässlor, sten och lite kryddig eftersmak. Fin!

Le Tournebride 2012 Fatprov. Lite spritsigt men visar upp samma fina stil som 2011. 2012 var för många ett besvärligt år, men Vincent skördade lite tidigare än många andra, hade lite flyt (känsla!), och hade generellt en bra skörd som ser ut att ge fina viner.

Mélodie de Vieilles Vignes 2011 Från enbart ler/kalk jordar. Äldre stockar, från 15 år och uppåt. Nice.. Acacia, vita blommor överlag, fin syra och balans. Kanonfin!

Mélodie de Vieilles Vignes 2012. Fatprov. Oj, vilken syra. Pigg stenig och stram. Verkar lovande men behöver lite mer tid. troligen på flaska i Juni eller Juli.


Constellation du Scorpion 2011 Från silex/flinta jordarHär ligger vinet lagrat på äldre fat, och visar också upp en mer komplex bild. Lite rundare, lite mer frukt och en doft av vit tryffel. Vi noterar persikor, lite havssälta, mineral. Vincent rekommenderar att lägga på lut i 3-4 år, men vi tycker den är suverän redan nu. God!

Constellation du Scorpion 2012 Fatprov. Mycket går igen från 2011. Vi kan konstatera att 2012 verkligen inte var ett dåligt år för Mr. Gaudry.

För vinerna på pinot noir så var det bara fatprov som gällde. Vincent hade inget kvar av årgång 2011, för att inte prata om 2010 som bara "pfutt", hans händer fladdrar och han visar med en sirlig gest hur snabbt och lätt de försvann. Vi förstår varför efter att druckit hans Vincengétorix 2010 för någon vecka sedan. Vincent berättade att han fått tillgång till ytterligare 1 ha med pinot noir. En äldre vinbonde som lägger hanskarna på hyllan. Stockar på ca 45 år i flintjord. Så, fr.o.m 2013 så fördubblar han sin röda produktion. Good news! 

Vincengétorix 2011 Fatprov.  Wow, vilken pärla. Med omkring 9 månader kvar på fat innan det buteljeras så skiner fin röd frukt, nosen är underbar och strukturen och känslan finfin. Vad månde bliva? Hade vi kunnat köpa ett fat på plats så hade vi nog gjort det, men vi har för liten bil. Tålamod!



Le Sang des Serf 2007 provade vi på hemmaplan för någon dag sedan. Et urval av druvor, längre tid på faten. Men vi är inte helt med på denna. Nosen är först suverän, vi känner igen den fina frukten, men sedan så finns det inte så mycket mer. En fatton tar överhanden och i munnen känns tanninerna lite torra och tråkiga. Vi föredrar helt klart den piggare Vincengétorix. Skulle gärna prova en annan årgång i.o.f.s.

Men för att summera: Vincent Gaudry gör viner som vi faller pladask för. Vi väntar in hans röda 2012:or och dricker hans sauvignon blanc under tiden (och hans 2010 Vincengétorix så klart) . En sympatisk vinbonde med känsla för sitt hantverk som har koll på vad han gör, och varför. På återseende.

1 kommentar:

  1. Mycket trevlig och intressant läsning.
    Oh, vad man vill resa ut och träffa vinbönder!

    J-C

    SvaraRadera