Santa Fè 2004, Ioppa

Med en sändning Ghemme 2004 från Carlo Merolli kommer några stycken Santa Fè med som "utfyllnad" då standard Ghemme var på upphällningen. Inga protester från min sida! Santa Fè, ett av två vingårdviner från Ioppa. Flaskan är en gedigen sak med en sådan tyngd att man lätt skulle kunna klubba ned en anstormande noshörning - som om det nu skulle kunna bli aktuellt...? 
Vinet innehåller 85% Nebbiolo och 15% Vespolina. Vi får en knuten doft av dammig grusväg och dito stenbrott. Genom diset försöker frukten förtvivlat påkalla uppmärksamhet. Här finns örtighet och en doft av vitpeppar som även  går igen i smaken. En pigg lingonsyra finns här, men de stäva torra tanniner dominerar intrycket. Vi saknar kropp och frukt för att få balans. Vinet har fått någon timme i karaff, men det var tydligen inte tillräckligt ? Som straff så åker det ned i skafferiet igen, så får vi se hur det uppför sig efter ett dygn i isolering. Kanske inte så tjurigt kaxig då..

Ett dygn senare så är det fortfarande ett ganska ogint vin som kommer upp ur källaren. Visserligen bjuder det nu på mer av klassisk Nebbiolofrukt i både doft och smak. En ganska angenäm smak faktiskt som nu börjar ge en början till balans och harmoni åt vinet, och det börjar få en viss längd. Jag gillar det som motvilligt bjuds - här får vi inget gratis - men det släpper fortfarande inte till och jag vet faktiskt inte om det någonsin kommer att göra det. Om något vin kan ge dig fingret, så är det precis vad Santa Fè gör. Obotligt obändlig, eller? Vi glömmer bort resterade flaskor ett par år och så utmanar vi på nytt runt 2015.