Sicilien - slattar och en blåsning

Efter en vecka på Sicilien kan vi bara konstatera att det gav mersmak, både i form av resmål, mat och vin upplevelser. För att krydda tillvaron så fick vi också vår beskärda del av motgångar i form av dåligt väder och en riktig blåsning. Det förtar dock inte det övergripande positiva intrycket. Förutom de producentbesök som vi rapporterat om så samlar vi här lite korta notes om viner druckna på restaurang, balkong och annorstädes under veckan innan de helt faller ur minnet. Men, låt oss i upplysningens och självplågeriets anda börja med den stora blåsningen.

Hallå, hallå!!

Efter en och en halv timmes bilfärd hittar vi fram till Tenuta delle Terra Nere. Vi hade gjort upp med Marco de Grazia att ses kl. 10.00, allt konfirmerat via mail en vecka i förväg. Väl på plats så går jag in i det nybyggda vineriet via lastkajen och hamnar snart hos en kvinna på kontoret som är lika dålig på engelska som jag är på italienska, men hon ringer några samtal och säger att Marco nog skall dyka upp vid 10.30. Jag spatserar runt i vineriet och kikar lite och tar även en tur i de vackra omgivningarna. Klockan blir 10.30, lite drygt, och jag återvänder till kontoret, nya samtal och Marco skall dyka upp om "one moment". Så fan heller. När klockan är en bit över 11.00 känner vi oss snuvade och lite smått förbannade och beslutar oss för att åka därifrån. Väl hemma så skriver jag mail till Marco de Grazia, lite undrande och kanske lite gnälligt, men får i vilket fall som helst inget svar. Nonchalant och skitdålig stil. Så, tyvärr inga viner från Terra Nere, inte då och inte heller i framtiden, det skulle bara smaka bittert, långsint och lättstött som man är:-)

Betydligt ljusare ter sig minnet av Siciliens viner, och kanske framförallt de vita. Härligt personliga viner med karaktär - genomgående skulle jag vilja påstå, men där det självklart finns stor variation. Vi drack två olika vita viner från Donnafugata, både Polena på bilden (catarratto och viognier) och deras Anthilia (catarratto och ansonica) var båda fräscha och aromatiska. Trevliga viner. En producent som fastnade i minnet var Antichi Vinai, deras Etna Bianco Petra Lava 2010 med uttalad mineral, fin frukt och med ett friskt sting av grapefrukt i smaken var riktigt fin. Deras Etna Rosso Koiné 2005 blev en av höjdpunkterna av provade viner på restaurang. Antichi Vinai nämndes av Stefan på Tryffelsvinet som ett tips. Kanske på gång in, eller redan i portföljen? Från Benanti provade vi Etna Bianco di Caselle. 100% carricante som björ på mineral, citrus, petroleum, inlagd frukt och med fin syra med en liten beska i eftersmaken. Mycket gott.

Lavaström från 2008 års utbrott

Under våra utflykter på Etnas sluttningar han vi också med ett spontanbesök hos  Vivera, en producent med rötterna på den västra sidan av ön som nu satsar stort på Etna viner. Supermodern anläggning och stora ambitioner, men tyvärr inga viner som gjorde några större intryck denna gången.  

Inte vin, inte från Etna, men läskande

Slutligen ett tips på en bra restaurang som ligger i Taormina, denna turistmagnet på öskusten, som vi verkligen kan rekommendera - Osteria Nero d'Avola Utöver god mat hade de ett riktigt bra utbud av lokala viner, det bästa vi träffade på under vår vecka på ön. På återseende.