Sicilien - Frank Cornelissen

Efter att tillbringat större delen av dagen med att pina hyrbilen upp och ner för Etnas branta sluttningar, studerat stelnade lavaströmmar, snö och för säsongen stängda liftsystem så ställer vi in vår GPS på Solicchiata för en träff med Frank Cornelissen. Vi  börjar vänja oss nu men det är ändå lite frustrerande när vår GPS guidar oss helt fel, och vi tar till den gamla hederliga kartan och letar upp gatuadressen. Vi landar på Franks kontor en trappa upp från gatan, och efter några inledande artighetsfraser frågar Frank om vi vill ni se vingårdarna och göra ett besök i vineriet - och det vill vi gärna. 


Vi hoppar in i Franks bil och han kör ut ur byn och styr sedan uppför sluttningarna och vi kör sakta genom ett regnigt, men vackert, landskap där större delen av arealen är odlad, främst med vindruvor. Frank berättar om de olika lägen som odlas och hur stora skillnader det kan vara inom en specifik vingård. När han selekterar ut druvor till sitt premiumvin Magma, och även till andravinet MunJebel så plockar han från olika lägen för att få ihop de absolut bästa druvorna. 
Här finns inga långa släta bergssidor säger han. Bergssidorna är otroligt kuperade och en vingård kan ligga i flera väderstreck, och vingårdarna kan i vissa lägen vara vända mot varandra i samma sluttning. Tydligen är norrlägen att föredra, de kan få väl så mycket solexponering som sydlägen p.g.a av solens höga bana. Ventilation är en annan fundamental faktor, vindarna måste kunna komma åt att torka upp och hindra röta och sjukdomar. I vingårdarna planteras fruktträd och lokala grödor för att få en god variation och artrikedom, alt för att få en hälsosam och naturlig milö för rankorna.  Här har Frank sedan 11 år tillbaka provat sig fram för att hitta de optimala förhållanden som krävs för hans viner. Då man som Frank inte tillsätter några som helst kemikalier, eller andra tillsatser i sina viner så måsta alla förutsättningar vara perfekta. Det finns bara en handfull platser på hela jorden som det går att göra sådana viner, ett av dem är här där vi är nu säger Frank och sveper med armen över bergssidan.
Vi kör in i byn Passopisciaro och via några smala bygator hamnar vi framför en rejäl gallergrind, och bakom denna en brant nedfart till underjorden. 

När Frank startade 2000 här på Etnas norr sluttningar så hyrde han in sig i div lagerlokaler och lador. För något år sedan fick han dock möjlighet att hyra detta underjordiska utrymme, och dessutom utforma det efter eget önskemål. Nu börjar han dock växa ur lokalerna och planer finns färdiga för expansion med ytterligare en, kanske två våningar. Nu är det bara kapital som behöver till säger Frank med ett leende. 
Vi ser oss omkring i det begränsade utrymmet och hamnar självklart framför hans nedgrävda terrakottaurnor. Han berättar att vinerna inte får komma i kontakt med något som kan släppa ifrån sig smak eller ämnen till vinet. Frank använder enbart glaserade terrakottaurnor (giarre) på 400 liter (och två på 200 liter) och större tankar av plast. Plasten ses dock som ett nödvändigt ont och nyttjas bara kortare perioder. Ståltankar går bort då vinet reagerar på materialet, och trä är helt tabu. Ledorden är - ingen påverkan på vinet!  

  
Man skördar druvorna sent, från mitten på Oktober till mitten på November. Mogna druvor är ett baskrav för att det skall bli något vin alls, och man jobbar med mycket små skördeuttag. Lång maceration på upp till 7 månader, ibland längre ändå, görs tills den malolaktiska jäsningen är klar. Detta sker i öppna plastkar och terrakotta giarre, för att sedan försiktigt pressas och sedan tillbaka på terrakotta giarre för att mogna färdigt under ca 18 månader. Magma 2010 står det på ett av locken till urnorna, men det kommer inte att bli någon magma detta året. Frank är inte nöjd med resultatet - 2010 var ett djävla skitår säger han - och vinet kommer att buteljeras separat men under ett annat namn, vilket är inte bestämt ännu. De vita vinerna vinifieras på samma sätt som de röda. Den totala produktionen ligger på ca 20-25.000 flaskor.

Vi letar oss upp i solljuset (nåja) och tar bilen tillbaka till Franks bostad och kontor i Solicchiata. Under vägen så får jag en lite djupare inblick i de utmaningar som ligger i att som egen företagare och vinproducent vara beroende av väder och vind, marknadskrafterna och att alltid göra rätt vägval. Speciellt viktigt när man som Frank Cornelissen har valt att gå sin alldeles egna väg och inte kompromissa en millimeter för att få ut den kvalité och känsla han vill förmedla med sina viner. Hatten av för en sådan inställning.
Väl tillbaka på kontoret så provar vi tre olika "amfora prov".

MunJebel Bianco  Vinet görs på lokala druvorna carricante, grecanico dorato och coda di volpe. Vinet är gyllengult och rejält "grumsigt" och är såklart helt ofitrerat. Doften är verkligen häftig, angenäm. Honung, mango och annan tropisk frukt. I munnen en fin syra och lite sandiga tanniner. Lån fin eftersmak. Ett väldigt personligt och speciellt vin. I brist på bättre ord så finns här också en hel del funkiga toner. Vi gillar detta skarpt.
Rosso del Contadino är det röda basvinet, om man nu kan prata om basviner när man lägger ned i stort sätt lika mycket jobb på detta som de andra vinerna. En blandning av druvor, både vita och röda med främst nerello mascalese. Ett ljust rött vackert vin med lätta fina toner av lite söta körsbär och röd frukt. Slankt och med fin syra. Läskande.
MunJabel Rosso 100% nerrelo mascalese är gårdens andravin. Man blandar årgångar och vingårdar enl. Franks tycke och smak. Jag kan bara konstatera att han har lyckats. En tillgänglig doft av mogen röd frukt, lakrits och mineral strömmar ur glaset. I smaken lakrits, järn och inlagda körsbär. Fin struktur. Fantastiskt vin.

Ett otroligt intressant besök. Det blev inte så många notes, jag hade fullt upp med att lyssna och hänga med när Frank beskrev verksamheten. Kompromisslösa viner av en kompromisslös man. Tack Frank för att du tog dig tid!