söndag 20 januari 2013

Carte d'Or Brut 1995, Drappier


Skit också! Vi har köpt gammalt plonk som är lång över krönet, past to exist, it's no more..tänkte vi när vi öppnade en flaska i höstas. Vinet var platt och trist och slokade betänkligt. Med detta i minnet så måste vi se om det verkligen stämmer då vi har en helt annan bild som hänger kvar sedan ett besök på plats i Urville. Vi besökte Drappier i sommras då vi startade vår Champagnerunda i sydliga Aube för att sedan fortsätta norrut mot kanske mer kända områden kring Epernay och Reims.
Drappier tror jag är den största producenten i Aube med ca 100 ha totalt, varav 53 i egen ägo, resten arrenderar man. Trots sin storlek så tar man emot besökare på ett mycket familjärt och trevligt sätt. Vi fick nöjet att hälsa på både Michel Drappier som sedan -79 driver verksamheten och hans far Andre som är still going strong och fortfarande finns på plats och håller lite koll på vad som händer. Vi fick en trevlig presentation av deras verksamhet och en rejäl rundvandring i vineri och källare. Vi har också på hemmaplan provat ett antal av deras cuvéer det senaste året, och vi gillar deras generösa pinot stil som ger komplexa och mineralstinna viner. 75% av odlingarna utgörs av pinot. Cuvéen Grand Senrée är en favorit, den har dock enbart  55% pinot noir och resten chardonnay.

Drappier har en mängd äldre årgångar av Cart d'Or i sin källare. Riktigt roligt att få prova och jämföra då vi gick igenom större delen av deras utbud under en trevlig provning. Den vi fastnade för då var just 1995, och kunde vi tagit så fel eller hade vi helt enkelt fått med en dålig flaska hem? Kanske flera?
För att ta reda på detta så öppnade vi en flaska till Lördagens förrätt. Världens enklaste och godaste -ostron naturelle och en rödvinsvinägrett.


Vilken lättnad, det här är bra! Vi får ett i högsta grad livfullt och virilt vin i glaset. Visst finns här mognad, men en tilltalande och angenäm sådan i form av nybakat rågbröd, en hint av bokna röda äpplen, muscovadosocker och pomerans. Syran är frisk och den långa eftersmaken klingar ut i syrliga gröna Granny Smith. Mineral och ett stänk av hav gör att det passar väl till ostronen, även om jag tror att det skulle passa bättre till mat med lite mera substans, om man säger så. Men riktigt gott är det utan att för den skull aspirera på att vara stort, och kul att kunna köpa mogen Champagne om man nu inte själv har källaren full av äldre skumpa att plocka ifrån. Nu kan vi bara hoppas att den dåliga flaskan var en engångsföreteelse och att resterande flaskor i källaren är lika bra som denna. 34 € hos producenten.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar