Chenin Blanc exceptionnel

Här i Anjou så flödar Chenin Blanc fram likt den mäktiga Loire. Allt lokalt vitt är Chenin och kommer i alla tänkbara former från snustorrt till sötaste söta. Ur denna flod av Chenin så vaskar vi fram några riktiga guldklimpar. Gemensam nämnare är småskalighet, passion och fingertoppskänsla. Jag tvekar att ta till begreppet "Bio" som här används i all tänkbara och otänkbara sammanhang. Jag tror kanske inte detta är nyckeln till hela sanningen, utan kanske mer omtanken och känsla för jord och ursprung som sätter nivån. Här kommer ett kort presentation av några viner som är både bio och bra, och som är bland det bästa vi smakat från regionen och av Chenin Blanc så här långt, och vi kanske kan sträcka oss en bra bit utanför Loire i den bedömningen vi närmare eftertanke. .

Benoit Courault bedriver småskalig vinproduktion, strikt bio, jobbar med häst på ägorna. Han, likt Leroy, håller till i  Faye d'Anjou i Coteaux du Layon appelationen på södra sidan av Loire. Mycket händer i denna del av Loire, något att hålla kolla på. Jag har dock ingen större koll på Mr Courault så jag ger mig inte in på detaljer, men jag hoppas kunna återkomma så småningom, för det här är seriöst bra.

Gilbourg 2010 Benoit Courault är ett litet under av precision och balans. Lite brödig med fin parfym av milda kryddor, sommaräng och en tillhörande grusväg..hm. Lime i de höga tonerna som klingar ut i en lång eftersmak.

Les Guinechiens 2010, Benoit Courault. Här skruvar vi upp det hela en snäpp. Samma fina balans och struktur, men med lite mer av allt. Flinta, rökighet, honungsmelon,, och det är rasande snyggt förpackat och högst njutbart. När jag googlade och trodde jag var den första i hela värden som snubblat över Benoit och hans viner, så kunde jag snabbt notera att så inte var fallet. Han finns listad hos både Dahlgrens och Noma. Vin & Natur importerar till Sverige. Bra näsor på de grabbarna.

Richard Leroy, säger lokala vinhandlaren och tittar strängt på mig. Richard Leroy bara MÅSTE du smaka. Han viftar energisk med armarna och verkar uppriktig då han på fullaste allvar menar att detta måsta var det bästa vita vinet han har på hyllorna i sin cave.  Självklart så har jag med mig en av varje av hans två vingårdviner när jag kliver ut på gatan i det sedvanliga hällregnet. Leroy har en intressant historia, mer om honom kan du t.ex. läsa här.

Clos de Roulier 2010, Richard Leroy, har en underbar doft, och första intrycket är positivt, men i svansen kommer en klart oren ton som inte hör dit. Någon form av defekt tolkar jag det som. Men den ger sig inte tillkänna i doften. Skumt!? Behövs en flaska till för att se om det är "normalt".

Les Noëls de Montbenault 2010, Richad Leroy är däremot helt frisk, jättefriskt! Här samsas sten, blyerts, fat, petrolium och fina sommarblommor med vackra övertoner av målarfärg och exotisk frukt.  Vinet är snustorrt och syran är knivskarp. Letar man så hittar man så klart ett stänk av honung i både doft och smak. Lång efterklang med citrus avlutar den första klunken som gärna följs av fler. Finfin, även under dag 3!

Så, ett axplock av senaste tidens Chenin expeditioner. Vi utforskar vidare, och blir mer och mer bitna av denna, av oss tidigare, försummade druva. Till och med riesling har fått stryka på foten vid de få varma sommarkvällar som hittills behagat infinna sig.