Savennières x 2

Coulée de Serrant 2013-05-26

 I söndags så gjorde regnet ett kort uppehåll och vi fick en riktigt härlig dag. Ett kort ögonblick så kunde man nästan tro att sommaren var här. Vi ägnade en stor del av dagen åt att gå en organiserad promenad genom Savennieres. Begreppet randonée är nog känt av många, väldigt vanligt och populärt här i krokarna,  men för oss var det premiär. Trots vissa farhågor, att gå på led med andra vuxna på organiserad utflykt kanske inte kändes helt givet, så hade vi en fin promenad. Fint väder som sagt, och omgivningarna runt Savennières är otroligt vackra. Vi strövade, trots våra farhågor, i relativ enskildhet genom många av de mest namnkunniga vingårdana. Dagen till ära så var det öppna grindar och snitslad bana genom både Coulée de Serrant och Roche aux Moins, de två egna "sub"AOC som finns i Savènnieres. Helt i linje med vår syn på livet och i relation till den fysiska insats som krävdes så kändes det helt rätt att byta ut sportdryck och powerbars mot ett glas Savennière och helstekt gris vid matkontrollen efter fullbordad tur. Detta leder mig osökt in på två nyligen druckna viner från området. Gemensamt för båda är en något lättare och slankare stil samt att de är högst njutbara redan nu, några noteringar kommer här:

Savennières 2011, Clément Baraut

Ganska typisk och fin Chenin Blanc. Lite mindre typisk Savennieres. Känns väldigt tillgänglig redan nu, lite rundare och utvecklad. Fin balans, lite fruktigare med mandel, honung och en lite gräsig doft. Dag 2 så är mineral och sten mer framträdande. Riktigt bra, vi gillar det här.
Clément som vi träffade för första gången för några veckor sedan på en vinmässa med Angevins verkar vara en mycket sympatisk man. Han har jobbat med flera vinproducenter runt om i Frankrike, varit vinmakare i Bordeaux och där främst jobbat med söta viner i Suternes. Men sedan 1989 så har han slagit sig ner i Anjou och jobbar idag som vinkonsult och driver parallellt med detta sin "micro domaine" som han kallar sin verksamhet. Han har i dag  ca 2 ha i Savènniers, men har också börjat göra ett sött Bonnezeaux som är grymt bra. Vi får säker återkomma till Cément Baraut.

Savènniers 2010, Patrick Baudouin 

Patrick har 1 ha egen mark i Savènniers, men druvorna till denna cuvee är inköpta från grannar i väntan på att hans ännu unga stockar planterade 2009 skall börja leverera.  Annars håller han främst till på södra sidan Loire och gör en hel radda väldigt fina Anjou, Coteaux du Layon och Quarts de Chaume viner. Denna Savènneires 2010 har en hel del karaktär och stil. Rejäl struktur men med finness och harmoni. Strålande frisk syra och en stor dos med mineral. Det finns en slankhet och precision  här som vi kanske förknippar mer med Vouvray än Savènnieres, det kanske är som att svära i kyrkan, men gott är det i alla fall. Dag två är den ännu bättre.

Savénnieres 2013-05-26

François Cotat

Oj, nu har Macen rostat ihop igen och bläckpatronen torkat i skrivaren. Väldigt sporadisk skrivande just nu. En hel del vin har dock njutits även om de ej noterats här på bloggen. Många nya bekantskaper har gjorts bland producenter och deras viner. Vi har botaniserat främst här i Anjou, men också gjort besökt i både Champagne och Bourgogne under de senaste veckorna. Bourgogne var en upplevelse även om man bara hinner ta in en bråkdel av området och vad det har att erbjuda under ett par dagar på plats. Men, för att börja i rätt ände så kommer här en post som mognat som "utkast" under ett antal veckor. Lika bra att rensa i systemet innan vi fyller på med något nytt.

När vi besökte Sancerre tidigare i år så försökte jag komma i kontakt med François Cotat för att boka ett besök. Det gick inte alls. Han vill helt enkelt inte ta emot besök, och i alla listor och broschyrer över vinmakare i området så står det också mycket riktigt att han inte tar emot besök, vilket han ju är i sin fulla rätt att säga nej till. Det hindrar dock inte att undertecknad, med nyfikenheten som drivkraft, upprepade gånger kikade förbi hans cave då vi bodde i byn Chavignol där även François Cotat håller till. Alltid lika tillbommat och tomt. Inte heller är det helt lätt att få tag i hans viner, åtminstone inte på plats i Sancerre. 

Han har en begränsad produktion då han idag odlar 3 hektar som han ärvde efter sin far Paul. Fadern och dennes bror Francis hade länge haft en gemensam verksamhet där man delade allt, men sålde trots det viner under sitt eget namn. När de lämnade över till den nya generationen så delade de upp vingårdarna och kusinen Pascal håller idag till i Sancerre, medan som sagt François håller till i Chavignol. Så, man får hålla lite koll på vilken Cotat man handlar vin ifrån, även om båda räknas som riktigt bra, så anses kanske François Cotat som en av de allra främsta. Därav min nyfikenhet. Att han sedan verkar rejält egensinnig och går sina egna väger bidrar så klart till att bygga upp en viss kultstatus. Allt ifrån att han trycker bynamnet Chavignol i större bokstäver än appelationen Sancerre, till att han i vissa årgångar har en del restsocker i sina viner som gör att de inte kvalar in i Sancerre appelationen. I samtliga fall tar han strid för sina idéer, och vinerna säljer han ändå utan problem. Många är de som fastnat för hans viner och struntar i appelationer och etiketter. Det är hans viner man vill åt. Jag letade på Internet och visst finns hans viner att få tag i, men det visade sig att de även fanns i en lokal vinhandel här i Angers så några fick följa med hem för att vi äntligen skulle få möjlighet att prova på hemmaplan i lugn och ro.

Les Culs de Beaujeu 2010
Öppnar direkt med en öppen parfymerad och aromatisk doft. Det första intrycket är ungt, vibrerande, vilt och mycket av allt, men det landar snart i en mycket harmonisk och strukturerad uppenbarelse. Ett härligt vin som vi direkt gillar. Förutom mera druvtypiska markörer får vi doft och smak av torkade aprikoser, grapefrukt, mineral, svala örtiga toner och en liten rökighet. Stiligt och gott!

Les Monts Damés 2011
En helt annan upplevelse. Vilken skillnad mot Les Culs de Beaujeu. Här har vi först en återhållen, nästan försynt, men ändå komplex doft. Massor med mineral, ett helt yllenystan, som samsas och balanseras med fin frukt, honung och diskret blommighet. Allt är väl paketerat och rasande snyggt gjort. En lite fetare munkänsla och en rejält lång eftersmak. Vinet har "det", och är ytterst klunkbart, fantastisk gott och njutbart redan nu, men det finns också en slumrande kraft i detta som gör att jag misstänker att det kommer att lägga i en extra växel om några år och gå igång på alla cylindrar.  Den som kan spara någon flaska får veta. Vi fyller på , men tror dock att det kan vara svårt att hålla korkskruven borta..

Clos Cristal

 En något bister och råkall Lördag så far vi till Saumur för att besöka den lokala marknaden, äta lunch och ta en sväng förbi Clos Cristal för att se var det ligger och reka lite inför kommande besök. Vi har skickat ett mail men inte fått något svar så vi misstänker att det kanske inte finns någon på plats. Men vi börjar med marknaden och köper ostron, getost och lite torkad skinka och äter sedan vår lunch på Bistrot de la Place, ett trevligt ställe som vi nu har besökt ett antal gånger. En hel del viner på glas och god mat.  Deras grillade njure är god och kan rekommenderas, och så väljer du ett  glas lokalt cabernet franc till det så håller du dig nöjd, mätt och glad under ett par timmar, minst.

Vi styr bilen mot Clos Cristal och Champigny som ligger 8 km utanför Saumur. Vingården tillhör det allmänna sjukhuset i Saumur "Hospice de Saumur" sedan 1928 då det donerades av Antoine Cristal. Mer om denne man nedan. När vi svängt in genom grindarna till Clos Cristal och parkerat på gården så hör vi hur det klirrar av flaskor från en av byggnaderna så helt klart så finns någon på plats och har vi tur så kanske vi kan få en rundvandring och ett smakprov. Det har vi!

Det som lockat oss till Clos Cristal, förutom vinet Les Murs som vi provat och skrivit lite kort om tidigare, så är det den unika vingården. För utom muren runt hela de 10 ha som utgör Clos Cristal, finns även långa parallella murar byggda i vingården på utvalda platser. Vinrankorna planterats på norra sidan av muren och själva rankan går igenom muren och exponeras på den södra sidan. Tanken med detta var så klart att utnyttja solvärmen maximalt samtidigt som man skyddade stock och rötter på den svalare norrsidan. Det finns hela 3 km murar byggda i vingården, alla uppförda under tidigt 1900-tal. Historien bakom vingården och mannen som gett den sitt namn är riktigt fascinerande. En kort summering kommer nedan, men vill du ha en mer utförlig variant så läs den här hos Wine Terroirs.

Antoine Cristal, en driftig man som skaffat sig en liten förmögenhet på att sälja tyg blir i mogen ålder helt fascinerad av vin och vintillverkning.  Han köper mark och lär sig allt om odling och tillverkning. Han är en man som går sina egna vägar och har egna idéer. Därav murarna i Clos Cristal. Tidigt 1900-tal så investerar och bygger han 3 km murar. Det tar 12 man och ca 6 år att färdigställa. Han fick utdelning på sina investeringar och hans viner var välrenommerade och ansågs vara riktigt bra. 1928 på sin ålders höst donerar han hela Clos Cristal till sjukhuset i Saumur som haft vingården i sin ägo sedan dess. Idag är Eric Dubois vinmakare och har en heltidsanställd till sin hjälp. Produktionen ligger på ca 18000 flaskor och man bedriver organisk "non intervention" odling sedan 15 år tillbaka.

Murarna som är ca 60 cm tjocka gör att druvorna som är planterade utmed murarna mognar 3-4 veckor tidigare än de övriga. Plantor finns nu både på norr och syd sidan, planterade "omlott". Rötterna konkurrerar om näringen och det bidrar till att höja koncentrationen i druvorna. Även de närmast liggande vinraderna utan murar mognar snabbare då värmen från murarna även når ut till dessa, ett par meter bort. Det är främst Cabernet Franc som odlas, men är "utblandat" med ca 15% Cabernet Sauvignon. Man gör ingen skillnad vid skörd då de finns lite varstans, utan allt blandas och åker med i samma vinifiering.

Vinkällaren ligger helt under marknivån. Gångar förbinder en nyare del med den ursprungliga där man också lagrar äldre årgångar, dock mest för eget bruk, inget som säljs till nyfiket stirrande vinbesökare, tyvärr. Vi slår oss  ned för att prova lite viner i ytterligare ett rum uthugget ur kalkstenslagren för många år sedan. Perfekt miljö att förvara vinerna i, men då vi redan är rejält frusna så huttrar vi lite, näsan rinner, och provningen blir inte lika njutbar som den skulle kunna varit. Vi får lova att komma tillbaka till sommaren då de brukar anordna picknick och provningar i själva vingården. Bra ursäkt för ytterligare ett besök.

Vinerna då? Jo då, vi tycker de är riktigt bra. Vingården har inte bara en bra och intressant historia, utan är också idag väldigt seriösa i sin satsning på bra och uttrycksfulla viner. Här kommer några korta med något frusna noteringar från provningen:

Hospices de Saumur, Saumur Champigny 2011 Enbart Cabernet Franc. Domineras av fin röd frukt men här finns även lite blodiga animaliska toner, järn och blåbär. Liten ton av paprika, något som jag normalt har lite svårt för i många viner men som här är helt OK. Mer röd än grön. Här använder man enbart tankar, kan vara både rostfria och glasfiber. Det här gillar vi och det har druckit någon flaska hemma till mat som bekräftar de första intrycken vid besöket.

Hospices de Saumur, Chenin Saumur 2011 Man har även 0,5 ha Chenin i en odling i direkt anslutning till sjukhuset i Saumur. Precis utanför förlossningsavdelningen om ni vill kolla in den. Druvorna härifrån har man så här långt experimenterat lite med. Beroende på förutsättningarna för säsongen så kan det bli sött eller torrt, med eller utan fat. 2011 så blir det ett helt torrt vin som fått ligga på delvis nya fat i drygt 1 år, och sedan på flaska i de djupa källarvalven. Det är helt ofiltrerat och i glaset rejält "grumsigt". En skyhög syra som dock balanseras av massiv frukt. Framträdande fat, men wow vilken koncentration. Vinet är ännu inte till salu utan flaskorna skall ligga ännu ett tag. Etiketterna har precis anlänt och vi får ändå på nåder köpa med oss några flaskor som snabbt får sina etiketter och sitt "skattemärke". Vi gömmer och glömmer nog något år innan vi drar korken ur någon av dessa.

Les Murs 2011. Lite mörkare, lite rundare och mer komplex. Fin frukt, bra struktur med lite sandiga tanniner. Fin nu och kommer bli ännu bättre med lite tid gissar vi. God! Här har det åkt med ca 15% cabernet sauvignon bland all cabernet franc. I detta vinet finns enbart druvor som växer utmed murarna, och de mognar 3-4 veckor tidigare än  på övriga "fristående" vinrankor. Men, då man inte skördar tidigare så sitter druvorna kvar och har till stora delar börjat torka när det är dags. Ca 30-50% av druvorna har torkat, eller börjat torka vid skörd. Tiden för skörd bestäms från år till år inom ramen för Saumur-Champigny appelationen, och där tar man inte hänsyn till några murar i vingårdarna. Diskussioner har förts om man skall ändra klassificering, men man håller kvar vid apellationen och den stil som det innebär för vinet. Det har blivit själva signumet för Les Murs. Runt 20 dagars maceration och sedan en blandning av nya och gamla fat och tank. Ca 3000 flaskor per år.

GROTTE ALTE 2006, Occhipinti

GROTTE ALTE 2006, Occhipinti: Mamma Mia! Skirt underbart finlir i den högre vinatmosfären. Nypon och lite tjuriga körsbär, färsk tobak och söt lakrits ger komplexitet. Förföriskt och förledande enkelt. Syrligt, läskande och ett av de bästa viner jag druckit på länge. Vi betraktar SP68 som husvin, älskar Il Frappato, men det här är första gången vi provar Grotte Alte och jag skådar ljuset. Finlemmat men komplext, fantastiskt klart och tydligt i sin struktur. Kräver lite tid och reflektion. Lite dyrare, speciellt här i Frankrike, men jag tar hellre 1 flaska av denna än 2 mediokra. Fan vad bra!

Gott och blandat #2

- Jaha ja , det får bli en gott och blandat #2 så vi kommer i kapp oss själva och vår nutid. Sedan sist så har vi varit hemma i Svedala en sväng för lite jobb och för att träffa nära och kära. Vi har också hunnit med ett besök hos Clos Cristal i Champigny, mer om detta i kommande post även om det visst åkte med en flaska av bara farten i dagens summering över de sista veckorna, men det är den värd.

Tyvärr inte vårt skafferi.

Grand Hotel i Lund har en intressant vinlista och en dito källare. När vi besökte vår son och dotter i denna gemytliga stad så åt vi två kvällar i deras bistro - Gambrinus.  Kan rekommenderas! Mycket trevligt med en avslappnad stämning, hygglig och proffsig personal och god mat.  Om man frågar så får man in deras STORA vinlista.  Gör det, det är ca 70 sidor kul läsning där du hittar en hel de äldre dyrgripar från främst de stora franska klassiska regionerna och välrenommerade slott och storproducenter. Men, man har också kompletterat med en hel del nya spännande producenter och viner som t.ex. Les Larmed de Divona och den Bourgogne Tonnerre 2007 som vi  njöt en av kvällarna.

Mai and Kenji Hodgeson Faia 2011. Mai och Kenji tillhör den nya unga generationen som slår sig ner här i Anjou för att förverkliga sina idéer och drömmar som vinbönder. Med rötter i Canada och via studier i bl.a Japan så landade man 2009 i den franska myllan. Wine Terroirs skriver om dem på sedvanligt trevligt sätt här.  Faia på 100% chenin blanc är druvtypiskt med honung, mineral,  fyllig söt exotisk frukt, blommigt och med en syra som drar i smilbanden när man tar den första klunken. Lite grapebeska och örter i ett avslut som hänger kvar en bra stund. Ett lite "funkigt" och personligt vin som vi gillar och gärna dricker igen. Vi drack till denna torskrätt.

Cuvée G.C 2011, Jean-Max Roger är ytterligare ett riktigt druvtypiskt vin. Ett modernt bygge som levererar ett proffsigt njutbart vin som kanske inte är det mest personliga vi träffat på. Men, är du ute efter en typisk sauvignon blanc med fin balans och lite rundare munkänsla så har du hittat rätt. Tilltalande stenig, bra längd och fin beska i avslutet. God tycker vi.

Clos Mosny 2011, Domaine de la Taille aux Loups. Jacky Blot är en av de större och mer kända producenterna i Montlouis sur Loire. Vid vårt besök för någon månad sedan då vi provade igenom de felsta av deras viner så fastnade vi för Clos Mosny. Inspirerad av den gode LESSROF som frestar med viner från regionen så drar vi korken ur den första flaskan vi provar på hemmaplan.
Det börjar bra, en trevlig nos med fin frukt, mängder med mineral, lite petroleum och den obligatoriska honungen. Fin syra och balans. Vi njuter denna till en härlig soppa med räkor och pilgrimsmusslor.  Smaskens.

Le Rouchefer 2011 från Domaine Mosse har vi flaggat för tidigare. Ett underbart personligt och aromatiskt vin som lockar fram ett leende hos oss även när det är riktigt trist och tjurigt i övrigt. Kanske Initial BB och Bonne Blanches är bättre rent tekniskt, men detta är vår favorit av de vita från Mosse. Listat från anteckningsboken, utan egentlig ordning: Citrus, rökigt, sten, vita blommor, lite fet minkänsla, vaniljbullar, Granny Smith äpplen, oxiderat, mandarin, kryddig. Charmigt!

Les Murs 2011, Clos Cristal. Separat post kommer. Clos Cristal är en helt ny bekantskap. Vi provade, gillade och besökte dem sedan för någon vecka sedan. Detta är notes från den första flaskan. Initialt en tung, köttig och lite skitig doft. Efter några minuter börjar den fina frukten skina igenom och tar sedan över mer och mer. Fina toner av oregano och mynta. Dag två är detta ett lysande vin. Bra struktur, slank och härlig frukt gör att en klunk lätt följs av fler. Ca 85% cabernet franc och 15% cabernet souvignon. Vi drack till en god biff stroganoff.

Rosé de Loire 2010, Domaine des Baumard. Till sist, ett vin som får stå som symbol för att våren nu äntligen är här!! I går intogs det första glaset rosé på gaveln, i lä, nedsjunkna i varsin brassestol. Det finns hopp om livet!  Vinet är stramt, mineralrikt med lite återhållen smak och doft av röda bär. Citrus i eftersmaken. Helt OK.

Gott och blandat #1

En uppsamlingspost av viner som egentligen är betjänta av en mer detaljerad beskrivning och en mer kärleksfull behandling i denna blogg. För att inte tala om vinmakarna som står bakom dessa buteljer. Men nu får de nöja sig att åka med i en snabbspolning av den senaste veckans druckna viner och våra knapphändiga noteringar.

Marie-Courtin Efflorescence 2008: Himelskt god. Mikroskopiska bubblor. samurajsvärdssyra, komplex doft och smak i en sval och stram still som är lika frisk och uppiggande som ett vinterbad i -15. Vi gillade tidigare provade årgångar. Den här älskar vi! Perfekt till ostron naturell i tisdags då vi firade att det var ett år sedan vi första gången landade i Angers för att leta bostad. Tiden flyger..

Domenique Moreau besökte vi förra våren och klappade då om den Efflorescense som låg och myste i de åldrade faten i källaren under vineriet.

L.Bénard-Pitois Brut 2005: 50/50 PN och Chardonnay. En helt annan uppenbarelse. Mer kropp, mer bröd i lite enklare och kraftigare stil. Dag två drack vi till ost och hembakt knäcke. Mont dÓr  är en krämig ost från Jura, fantastiskt god och denna brödiga champagne blev ett fin fint sällskap. Gott!

 Le Rouge 2009, Herbel: 50/50 Cabernet Franc och Cabernet Sauvignon. Ljusröd varm färg. Suverän fin röd frukt. Lätt och fin men med struktur och komplexitet.  Uns av paprika som vi annars inte gillar men är helt OK här med sötlakrits och örtkryddor. En positiv överraskning, det här blir det mer av.

Les Bournais 2009, Francois Chidaine: Från Montlouise, granne med Vouvray som ligger på andra sidan Loire, kommer detta fantastiskt trevliga vin. Tankarna tar mig till rieaslingtrakter, och i en blindprovning hade jag nog inte landat in Montlouise. Hög syra, tropisk frukt,  petroleum, liten gummiton, ja ni hör själva. Fin balans och harmoni och lite fylligare kropp i detta vin. Några gram restsötma. Det här tycker vi om - mycket.

La Moussière 2011, Alphonse Mellot. Vi vårt besök så dök vi en dag in i Alphonse Mellot's vinbutik som ligger strategiskt vid torget i Sancerre. Det var inget planerat besök men vi hade lite tid att slå ihjäl och det var kallt ute. Vi provade ett antal viner och tyckte att La Moussière var riktigt trevlig och köpte någon flaks för att prova i hemmets lugna vrå. Alphonse Mellot är en av de större drakarna i regionen, och av detta vin görs det ca 250.00 flaskor. Högtekno-vinifiering med hälften av vinet på nya fat, resten på tank i 7-8 månader. Lite blygt i början och med en lite fet munkänsla. Väldigt strömlinjeformat, men ytterst korrekt. Dag 3 har det öppnat upp och är riktigt trevligt till en god snabblunch på pasta med kallrökt lax. Helt OK men inget vi kommer längta efter , tror jag.

Langhe Nebbiolo 2010, Produttori del Barbaresco: Väldigt god, väldigt ung, rakt upp och ned Nebbiolo som sitter perfekt till en pasta carbonara. Bra struktur med fina tanniner.  Först lite knuten men sedan kommer den loss med massor av lakrits och körsbär. Gott och klunkvänligt.

Coteau des Treilles 2010, Pithon-Paillé

Hur beskriver man det unika och det speciella uttrycket för just detta vin utan att det skall bli klichéartat, trist och mest fraser som inte betyder ett jota när man läser dem en vecka senare. Många duktiga bloggare, och faktiskt även vissa traditionella skribenter, klarar detta galant. Själv har jag - inser jag när jag skall försöka beskriva Coteau des Treilles 2010 -  långt kvar och är inne i en chenin blanc loop där mineral, honung och frisk syra får beskriva alla viner och det blir man inte så mycket klokare av. Det blir utslätat och kan ju vara en beskrivning på vilket skitvin som helst...

Men, om man som nu har ett cheninvin som man går igång på och gärna i ord vill beskriva hur fantastisk gott det är. och vad som gör att det utmärker sig över massan av övriga druckna cheniner och vad som kännetecknar just detta vin och upplevelsen vi fick när vi drack det. Hmm..
Om vi angriper det väldigt sakligt utan att krångla till det så är det här vinet djävligt bra. Punkt.
Men, det är ju många andra också, så vad gör detta unikt? Mineralen - fan också - och den fina syran - fan, inte igen - och en fin balans - har vi hör den förut?...
Ett seriöst försök att hitta det personliga och unika måste nog inkludera att här finns en uns restsötma tillsammans med klassisk arraksboll, krutrök och knallpulver som kanske kan utgöra ett signalement när vi efterlyser vinet framöver.  Kanske beroende på att stockarna växer i för området unik lavajord. Men det sitter ändå inte riktigt rätt. Hursomhelst så ger vi oss för idag och konstaterar att det här är ett formidabelt matvin som passar mycket väl till det mesta i fisk och fjäderfäväg. Vi gillar, klunkar i oss och funderar på bättre formuleringar.

Om Pithon-Paillé så kan man säga mycket, men det tänker jag inte göra här och nu, vi återkommer till dem så småningom då de har ett antal fina viner värda att ta till sig. De har en hemsida som du når här.  Läs historien om hur de undan för undan skaffade sig kontroll över de olika vin "plättarna" och  planterade nytt, i denna vingård som legat i träda sedan andra världsktiget då lutningen på mellan 30 och 70 grader inte lämpade sig för maskinell skörd, som var det som började gälla då. Intressant. Vinet kostar ca 30 €  i butik. Djävligt bra..

Vincent Gaudry, Sancerre

Gråväder i Sancerre Februari 2013

Mitt i tristaste vintergråa Februari så tar vi någon extra dag ledigt och åker på upptäcktsfärd till Sancerre med sateliterna Pouilly-Fumé och Menetou-Salon. Självklart så besöker vi några vinmakare, men tar oss också tid att bara promenera i byarna och att bekanta oss med regionen. Det är vårt första besök här.
Vi bor på La Côte des Monts Damnés i byn Chavignol.  La Côte des Monts Damnés är restaurangen och bistron som drivs av chef Jean Marc, och som sedan några år tillbaka även har utökat med hotelldel. Personligt och trevligt, kan rekommenderas.

Vincent Gaudry tar sig tid att träffa oss mitt i en intensiv arbetsperiod.  I vingårdarna pågår nu beskärning för fullt, och överallt så ser vi röken från eldarna när man bränner kvistar och avfall i en sk. "brouette". En "skottkärra" att elda i, ofta i form av ett kapat oljefat med hjul och handtag som körs fram mellan raderna vartefter man beskär.

Vincent håller till i Sury en Vaux, strax norr om Sancerre.  Vi har bestämt träff vid hans cave och han möter upp i bil och guidar oss rätt sista biten. Vincent visar sig vara en mycket sympatisk bekantskap. Eftertänksamt och med stort tålamod berättar han om sina viner och sitt vinmakande.  Vi har som vanligt svårt med språket, men Vincent kan en del engelska och tillsammans så finner vi en blandning av engelska, franska och teckenspråk som fungerar riktigt bra, även om det ibland blir lite "gissa, rita, spring" över det hela. Men kul har vi och goda viner har han att bjuda på. Vi börjar med att prova hans vita viner, vilka utgör större delen av hans produktion. Han odlar sauvignon blanc på 8 av totalt 9 hektar. Han är en av de få i området som arbetar uttalat biodynamsiskt, och han jobbar konstant för att förbättra metoder och sätt att bruka jorden så skonsamt som möjligt och i harmoni med naturens egna lagar. I källaren så gör han så lite som möjligt och han följer vinets utveckling noga och på frågan när vinerna tappas på flaska så säger han leende" när de talar om att de är klara".  Först ut de vita som enbart lagras på tank:

Le Tournebride 2011 är en cuve där druvorna hämtas från stockar som växer i tre olika typer av jordar : Kalk och lerjords blandning (märgel, argilo-calcaire, terre blanches, marl), flinta (silex) och kalksten (caillottes, limestone). (Jag skriver ut de olika namnen som jag stött på för området, på olika språk, då jag alltid brukar blanda ihop dem och de brukar benämnas olika beroende på vem man pratar med.  Det finns säkert fler varianter. En vetenskap i sig.) Vinet är tilltalande. Slankt, stramt, friskt - som en annons från ett bättre motionsinstitut. Nässlor, sten och lite kryddig eftersmak. Fin!

Le Tournebride 2012 Fatprov. Lite spritsigt men visar upp samma fina stil som 2011. 2012 var för många ett besvärligt år, men Vincent skördade lite tidigare än många andra, hade lite flyt (känsla!), och hade generellt en bra skörd som ser ut att ge fina viner.

Mélodie de Vieilles Vignes 2011 Från enbart ler/kalk jordar. Äldre stockar, från 15 år och uppåt. Nice.. Acacia, vita blommor överlag, fin syra och balans. Kanonfin!

Mélodie de Vieilles Vignes 2012. Fatprov. Oj, vilken syra. Pigg stenig och stram. Verkar lovande men behöver lite mer tid. troligen på flaska i Juni eller Juli.

Constellation du Scorpion 2011 Från silex/flinta jordar. Här ligger vinet lagrat på äldre fat, och visar också upp en mer komplex bild. Lite rundare, lite mer frukt och en doft av vit tryffel. Vi noterar persikor, lite havssälta, mineral. Vincent rekommenderar att lägga på lut i 3-4 år, men vi tycker den är suverän redan nu. God!

Constellation du Scorpion 2012 Fatprov. Mycket går igen från 2011. Vi kan konstatera att 2012 verkligen inte var ett dåligt år för Mr. Gaudry.

För vinerna på pinot noir så var det bara fatprov som gällde. Vincent hade inget kvar av årgång 2011, för att inte prata om 2010 som bara "pfutt", hans händer fladdrar och han visar med en sirlig gest hur snabbt och lätt de försvann. Vi förstår varför efter att druckit hans Vincengétorix 2010 för någon vecka sedan. Vincent berättade att han fått tillgång till ytterligare 1 ha med pinot noir. En äldre vinbonde som lägger hanskarna på hyllan. Stockar på ca 45 år i flintjord. Så, fr.o.m 2013 så fördubblar han sin röda produktion. Good news! 

Vincengétorix 2011 Fatprov.  Wow, vilken pärla. Med omkring 9 månader kvar på fat innan det buteljeras så skiner fin röd frukt, nosen är underbar och strukturen och känslan finfin. Vad månde bliva? Hade vi kunnat köpa ett fat på plats så hade vi nog gjort det, men vi har för liten bil. Tålamod!

Le Sang des Serf 2007 provade vi på hemmaplan för någon dag sedan. Et urval av druvor, längre tid på faten. Men vi är inte helt med på denna. Nosen är först suverän, vi känner igen den fina frukten, men sedan så finns det inte så mycket mer. En fatton tar överhanden och i munnen känns tanninerna lite torra och tråkiga. Vi föredrar helt klart den piggare Vincengétorix. Skulle gärna prova en annan årgång i.o.f.s.

Men för att summera: Vincent Gaudry gör viner som vi faller pladask för. Vi väntar in hans röda 2012:or och dricker hans sauvignon blanc under tiden (och hans 2010 Vincengétorix så klart) . En sympatisk vinbonde med känsla för sitt hantverk som har koll på vad han gör, och varför. På återseende.

Longuicher Maximiner Herrenberg Riesling Spätlese 2001, Heinz Schmitt

10+ och sol, tre dagar på raken! Nätterna är fortfarande kalla och bilrutan skrapas på morgnarna, men dagarna är härliga och ger tillräckligt med vårkänsla för att korka upp en pigg riesling.
Det här vinet med det onödigt krångliga namnet släpptes på SB våren 2008. Det kostade 93 kr läser jag mig till på de bloggar som redan då hade koll, och som säkert inspirerade mig till att införskaffa någon flaska. Jag kommer ihåg att jag sedan även ringde runt och kollade på vilka bolag det fanns kvar för att köpa några till inför sommaren. Några flaskor överlevde och det tycker vi är kul när vi idag dricker vinet till potatisbullar och fläsk. Låter det obskyrt? Prova själv! (Riesling brukar åka fram till rätter med stekt fläsk hos oss, tex. bruna bönor, blodpudding..) Vinet var gott då, och är fortfarande lika gott, men med ännu lite mer smörjgrop och oljetrassel i doften. Syran och den behagliga sötman är lika uppiggande som vi kommer ihåg. Gråpäron, grape och mineral i doft och smak, och kanske är det den begynnande åldern som ger lite drag av färska champinjoner. Inte stort, men riktigt läckert!

Les Bonne Blanches och Initials BB 2011 från Agnès & René Mosse

Angès och René Mosse var bland de första lokala vinmakare som vi träffande efter att ha landat här i Angers. I butik och på restaurang, ständigt dessa Mosse, och goda var dom. Vi bokade ganska snart in ett besök som sedan har följts av fler för att få koll på både ny årgång och för att fylla på i skafferiet. Totalt odlar de ca 13 ha, varav ca 9 är chenin blanc. De bedriver ekologisk odling och nyttjar också delvis biodynamiska metoder. Från området "Bonnes Blanches", en del av Coteaux du Layon, så gör Mosse två olika chenin viner:  

Les Bonnes Blanches 2011 är en ljus slank uppenbarelse. Initialt känns den lite återhållen, men som med så många av de chenin blanc vinerna vi provar så behöver den lite tid och luft, då börjar det hända saker.  Viner har hög syra, fin frukt med både gula äpplen, citron och med tiden även mandarin. Här finns också våta stenar och sälta i eftersmaken. Vi provar över flera dagar och vinet bara ökar i komplexitet. Vi var först lite tveksamma men vinet vinner på oss, och med lite tid så närmar den sig Initials BB i stil och uppförande. Gott! 

Initials BB 2011 är en selektering från det bästa läget, en plot om 0,66 ha med de äldsta stockarna. Formats i gamla fat under 12 månader. Någon nyans mörkare, men fortfarande ljust gyllengul med stick av polerad mässing.  Ett fantastisk komplext vin som trots sin ringa ålder sticker ut som något alldeles extra. Vi provar över flera dagar och blir överraskade varje gång. Om jag skall summera intrycken så blir det ungefär så här: Rundare och fruktigare än Bonnes Blanches med en fetare munkänsla. Uttalad mineralitet samt både röda äpplen och tropisk frukt som persika, mango och aprikos. Nötig ton och ett drag av muskovadosocker noteras, så även vita blommor och en lite gräsig olivolja. Dag två finner en tydlig doft och smak av mandarin och apelsinskal. Ja, och så kan vi hålla på, men det gör vi inte utan konstaterar bara att detta landar helt rätt hos oss. Grymt bra! Och då har vi ännu inte skrivit om vår absoluta favvo från Domaine Mosse - Le Rouchefer...Vi återkommer till den.

Vincengétorix 2010, Vincent Gaudry

Röda viner från Sancerre har vi inte druckit mycket av. Någon enstaka flaska på restaurang eller vid provningar. Närmast kommer nog, förstås, vinerna från Philippe Gilbert och Menetou-Salon. De har vi å andra sidan njutit så många flaskor av så det kanske kan kompensera en del för att vi i mångt och mycket har försummat detta område. När vi säger röda så är det här pinot noir som gäller. Då Bourgogne ligger bara ligger ca 200 km rakt österut så kanske det inte är så konstigt att pinot från Sancerre med närområden hamnat lite i skymundan. Mer kända är man så klart för sina fina vita sauvignon blanc.

För att råda bot på både nyfikenhet och okunskap så planerar vi ett besök i området. Vi kommer att ha vår bas i byn Chavignol, mest känd för sina getostar "Crottin de Chavignol". Därifrån så blir det dagsutflykter, det är ju inga större avstånd precis. En av de producenter vi tänker besöka är Vincent Gaudry. Åter igen är det ett vintips från Patrick på Les Halles som vägleder oss. Vi öppnar en Vincengétorix 2010 som teaser och inspiration.

Vincengétorix 2010 har en doft som får både Mia och mig att lyfta näsorna ur glasen, titta på varandra och le så där lite småfånigt medan vi nickar lite som för att understryka att det här, det är riktigt bra. Jordgubbar och ylle, vi roar oss genom att mana fram en bild av en lovikkavante full med mosade jordgubbar (ja, vi är lättroade..), grå skall den vara också, vanten alltså. Förutom jordgubbar så finns även hallon, örtkryddor och animalisk ton i både doft och smak. Fin syra och rejäla tanniner ger vinet en ryggrad och struktur som är betydligt kraftigare än i t.ex. Gilberts viner. Efter en timme i glaset så är yllevanten mer mineral och den fina frukten får lite mörkare men nyanserade drag av slånbär och enbär. Salvia och andra örter get sig också till känna. Lång eftersmak. När jag läser igenom  beskrivningen så låter det väldigt spretigt måste jag säga, men det här tyckte vi var riktigt bra. Kul när man blir så positivt överraskad.

Vincent Gaudry har 1ha pinot noir, resten av de totalt 8 hektaren är planterade med sauvignon blanc. Han gör även en röd "Le Sang les Serfs", den har vi kvar att prova. Vi hoppas återkomma till Vincent Gaudry och hans övriga viner efter vårt besök. Vincengétorix 2010 kostar ca 15€ i butik.

Vouvray Sec 2010, Domaine du Clos Naudin

Efter att ha börjat botanisera i de lokala vinerna från Anjou, och gudarna skall veta att vi har mycket kvar att upptäcka här, så har vi även börjat utforska områden så ofantligt långt bort som på andra sidan Tours, ca 1,5 timmar med bil härifrån. Här finner vi Vouvray och Mountlouis-sur-Loire som hittills varit mer eller mindre okända områden för oss. Vi har bara besökt dessa byar under den grå och trista regnperioden, även känd som vinter, men har redan fallit för deras charm och vackra omgivningar.  För någon helg sedan så besökte vi Domaine du Clos Naudin som ägs av Philippe Foreau. Vi träffar Foreau junior som guidade oss på mycket bra franska genom deras viner..  Vi förstod inte allt, men speciellt fokus ligger uppenbarligen på de söta vinerna, och vi provade en hel del som var riktigt bra. Vi åtkommer till dessa framöver..
För de torra vinerna så valde vi att köpa med oss av årgång 2010. Vi fick köpa med oss ett 6-pack av de sista de hade kvar till försäljning på plats. Jämfört med 2011 så kändes den äldre årgången betydligt mer balanserad och harmonisk, på plats. Det kan förstås bero på att den unga 2011 inte satt sig riktigt, men kanske främst på att 2010 var ett exceptionellt bra år för hela Loire-regionen, och så även i Vouvray.
När vi nu drar den första korken ur en 2010:a här hemma, så är det inte utan att förväntningarna är höga. Det här skall bli kul att prova.

Vouvray Sec 2010, Domaine du Clos Naudin öppnar med en kryddig doft med en hel del trä/fat. Här finns den obligatoriska kalktonen tillsammans med citrus, honung och AKO mintkola. Eftersmaken är lång med ett angenämt stråk av havssälta. Ett bra vin, ett gott vin. Jag noterar "god" men varefter kvällen lider och efterföljande dag så blir jag lite velig. Kan inte sätta fingret på vad det är men något stör mig. Kanske spretar den lite och kanske är det kryddigheten som sticker ut. Syran finns där, men inte den balans som vi noterade vid vårt besök.  För ung, tunnel, dålig flaska, fel månfas...? Vi noterar, funderar och provar igen i en snar framtid. ca 14 € hos producent.

Vouvray Januari 2013