Violetta NV, Mas Foulaquier

Mas Foulaquier håller till i byn Claret i Pic Saint-Loup. Man bedriver naturlig biodynamisk odling, och har de nödvändiga certifikaten för att bevisa det, om det nu skulle behövas. Violetta -  ett VdT som består av 70% syrah (lite olika uppgifter finns, men detta är enl. deras hemsida) 20% äldre Carigan och 10% grenache. Vinet som är naturligt jäst får 9 månader i cementtank innan det tappas på flaska, utan att filtreras eller klarnas.
Det här vinet behöver vi inte dalta och pjolta med. Det är med på noterna direkt och skänker oss en skön doft direkt ur flaskan. Vi blir direkt charmade av detta vin. Det är annars lätt att springa förbi vinet med en etikett designad som av en färgblind på marimekko, och som dessutom är ett basvin från en producent med många andra härliga viner på repertoaren - Les Tonilliéres t.ex. Men, gör man det så går man miste om ett mycket trevligt och personligt vin. I glaset en blålila uppenbarelse. Här doftar mörka saftiga björnbär, järn, lakrits och viol (suprise:-). Banne mig om jag inte här också känner lite äppelmust. Precis den doft som finns ute på Horns musteri i Järna, när de kör igång pressningen och äppelrester hamnar som kakor i en hög för att sedan användas till gödsel eller foder. Smaken bjuder på härlig frukt, en slank sval känsla och hög klunkfaktor. Inget komplext mästerverk att analysera sönder. Drick njut och var glad - vi ger två tummar upp. Vinik säljer för 145 kr.

50+50=100

Våra vänner blir bara äldre och äldre, nu är det även dags för andra halvan av familjen H att fylla 50. Läskig utveckling - tur att det inte smittar. Vi tar tillfället i akt och bjuder på middag. Som aperitif så tar vi och öppnar en Lenoble BdB 2002 som vi tidigare kommenterat här. Det var bara någon månad sedan vi senast provade, men idag upplever vi den som lite fruktigare och rundare. Dagsform? Dags att slå sig ned vid middagsbordet. Vi gör ingen vetenskaplig provning, men vi tar en liten stund och smakar av och diskuterar vinerna. Några korta notes togs som återges här:


Millésimé Brut 1996, Henriot
Till klassisk råraka med löjrom, creme fraiche, gräs och rödlök så provar vi, för första gången, en Millésimé Brut 1996 från  Henriot. Den presenterar sig med en härligt gyllengul färg och med en helt underbar doft av mogna gula äpplen, nygräddat bröd, citrus, skaldjur och lite skogssvamp. I munnen en fantastiskt fin syra och en extremt lång eftersmak där en fin syrlig smak av blodgrape dominerar. Underbart vin - en sann njutning.

Jadis 2007, Domaine Leon Barral

Till varmrätten bestående av Dovhjorts-entrecote, pommes Anna, brynt salviasmör och en blandad sallad med bl.a. rostade nötter, brytbönor och parmesan så hade vi två helt olika röda viner, dock med några gemensamma nämnare: Båda är sydfransoser, från 2007 och väger in i tungviktsklassen.  Båda vinerna hälls på karaff vid lunchtid. Första vinet ut är Barrals Jadis. Det här är lite spännande. Vi har sett varningstecken och initierade rapporter som pekar åt en smärre käftsmäll, och den lilla lappen som säger 16% som klistrats över den ursprungliga procentsatsen (på 14%) hjälper oss inte att slappna av. Vi gör oss redo för en fajt och häller upp.

Vinet är mörkt blodrött, ofiltrerat, och ger en massiv men härlig doft ur glaset. Vi noterar funkig drag av stallighet, röda frukt, mylla, äppelmust, lite kålrot, laktrits och och garrigue. Oemotståndligt, det här börjar bra! Vinet tar munnen i besittning med ett rejält brottargrepp. Det kraftiga vinet med värme av kryddor och örter (och säkert av alkoholen) hanteras galant av den härliga frukten och en gnistrande härlig syra. Liten ton av mjölkchoklad rundar av och vi märker inte någon störande alkoholhetta. Ett förvisso kraftigt vin men förvånansvärt drickvänligt och förbannat gott. Absolut bäst till dagens mat. (det rådde delade meningar om detta).

Quet 2007, Mas de Boislauzon 

I andra ringhörnan "Cuvée Quet", en Parker 100-poängare dagen till ära. Vi har sett fram mot att prova denna. Även om vi normalt inte bryr oss om vare sig Parker eller poäng så måste jag erkänna att jag är nyfiken på vinet. Läser man notes från t.ex. cellartracker så pkera allt mot en härlig upplevelse. Mörkt röd färg, men något jusare än Jadis så öppnar vinet upp med en otroligt koncentrerad doft av mörka -och även röda- bär och frukt. Här är det en bländande uppvisning i elegans. Örter och kryddor och torkad frukt bakas in i ett rasande snyggt fodral. En bärande doft och smak av svartvinbärsnickel finns allestädes närvarande. I munnen är styrkan och kärvheten stoppad i silkesvante, men den har fortfarande grepp om tunga och gom. Tungt och välslipat. Om Jadis var fyrhjuling, en fräck Jeep med lera och skit upp på navkapslarna, då är Quet en Bently med V12:a som blankpolerad glider fram med dovt mullrande motor som man bara kan ana potentialen i. Urläcker, men idag gick terrängegenskaper före potent glidare. Men vi åker gärna med igen...

Vi avslutar med hallontårta och ett glas Muscato d'Asti från Prunotto. Frisk, fräscht och pärlande. Precis vad vi behövde efter att tampats med tungviktarna innan. Vid detta laget börjar noteringarna att se lite suddiga ut så vi nöjer oss så här. Det var ju även dags för gamlingarna att ta sig hem, det kostar på att kliva över strecket.

Morgon 2008, Marcel Lapierre

Om någon för en månad sedan sagt att vi njutningsfullt skulle sitta och sippa på ett glas Beaujolais så hade jag nog varit lite skeptisk, minst sagt. Fördomarna radar upp sig och bilder av godispåsar, skumbananer och blaskig nouveau flimrar förbi. Mer koll än så har jag inte haft. Men en post av Finare Vinare lyfter fram kvällens vin som ett kvalitetsvin från en producent med höga ambitioner. En målande beskrivning, som retar såväl smaklökar som nyfikenheten, får mig att beställa några provflaskor. 

Skinande ren och njutbar frukt. Härligt frisk syra. Röda syrliga vinbär och körsbär. Finfina mineraler. Finlir och harmoni! Liten kryddighet, och svala upplyftande örter. Vi listar våra intryck, men det är framför allt känslan ett väl sammansatt friskt, stramt och fräscht vin som står ut. Det är underbart harmoniskt, här tillåts inga störande eller spretande smaker. Det gör det inte ont någon stans, vinet är försvinnande gott, och har en angenäm smak som lever kvar ett bra tag.
Vi går riktigt igång på det här. Jäklar vad kul. Här får vi en helt ny bild av Beaujolais, våra fördomar kommer på skam och vi får lära känna en ny producent och får ett nytt favoritvin. Imponerande i sin enkelhet. Vi kan redan nu se oss njuta detta vin, väl tempererat, på balkongen och i trädgården under kommande varma vår och sommarkvällar. Vinet finns att beställa på SB/BS , men också via Europeiska handlare till bättre priser. Tack och bock för tips. Salut!

Crozes Hermitage Le Rouvre 2007, Yann Chave

Inspirerade av en post av Rhônarna tycker vi att det är dags för en uppdatering av Le Rouvre 2007. Vinet får utgöra sällskap till ytterfilé av vildsvin, sallad på brytbönor och en rotfruktsgratäng.  

Redan när korken dras så står en härlig doft av Syrah-frukt som en kvast ur flaskan. Redan här sätts nivån och vi får flashbacks från tidigare positiva möten med vinet. När vi sniffar vidare så urskiljer vi olika mörka blå bär: björnbär, slånbär och vinbär. Vi får viol, råbiff, järn, lakrits (salmiakbalkar och salta fiskar) och en nypa vitpeppar som här känns påtaglig. Smaken har en viss kryddig hetta som matchar frukten på ett förträffligt sätt. Relativt snälla tanniner och bra syra ger oss ett stramt men ändå drickvänligt vin som vi gillar skarpt. Lyckas man så här bra - 2007 var kanske inte det mest gynnade året i Norra Rhone - så kan vi bara fundera över vad man kan prestera under gynnsamma förhållanden och med övriga viner man producerar. Vi tycker detta är fantastiskt gott och kommer hålla koll på Herr Chave i framtiden. 

Plan Pegau NV, Domaine du Pegau

Vissa viner har kvalitéer som inte låter sig poängsättas eller ens bedömas utifrån några normer eller klassificeringar. Nej, här få vi ta till andra metoder. Plan Pegau är ett sådant vin. 
Ett årgångslöst Vin de Table med druvor som odlas i områden utanför C9dP apellationen och kan bestå av flera olika skördar. Cuveen kan variera över tid, men är dock huvudsakligen baserad på Grenache som sedan kan få sällskap av Syrah, Carignan, Mourvédre men även Merlot och några andra druvor. Eftersom man inte får ange årgång enligt Vin de Table klassificeringen så har man kringgått detta för exporterade viner genom att ge varje "årgång" ett Lot nummer som motsvarar året. Denna märkning saknades dock på de flaskor vi köpte på plats i Domaine du Pegau's cave i centrala Chateauneuf-du-Pape sommaren 2009. Priset då låg runt 7 Euro, om jag kommer ihåg rätt.

Då Plan Pegau vinifieras enligt samma principer som domänens C9dP så borde större delen av skörden vara från 2007, men skulle då principiellt också kunna bestå av juice från 2006 och 2005(?). 
I nosen får vi lite funkig doft av mineral, lite röda bär, torkad frukt, några söta russin, bukett med örter - massor med örter, lakrits och en stor dos personlighet. Vinet är lite busigt och spretigt. Det har en bra syra och struktur som 00:ans sandpapper - och är jätte-charmigt. Visst kan vi anmärka på lite kort och tunt slut, men det är liksom inte läge. Det här är en lite oborstad lillasyster till domänens C9dP, släktskapet märks men man fyller olika behov. Här passade det perfekt som "vin på bordet" till mat. Bra så! Skulle man poängsätta detta skulle man osvikligen hamna fel. Så dagen till ära skapar jag ett nytt system. Jag värdesätter detta vin i centimeter. Det får hela 12 cm smilband - någon som har provat ett vin som slår det (joke)?

En reflektion vi gjorde när detta vinet dracks var att detta skulle vi gärna se på SB, eller ändå hellre hos vår lokala vinhandlare "runt hörnet"... Lite mer viner med personlighet och 7 till 14 centimeter i prisklassen 70 - 100 kr efterlyses. De finns bevisligen sådana.

Barolo Broglio 2003, Schiavenza

Som en jolle på vinets ocean kommer man släpande i kölvattnet på inspirerande boggfränder som säkert navigerar och lodar i okända vindjup. Ett sådant exempel är kvällens vin - eller viner - som det egentligen var tänkt. 
När Carlo Merolli städar på lagret så kan jag inte motstå att beställa 2003 års vingårds Barolos från Schiavenza. Detta till ett oemotståndligt pris av 139 riksdaler per flaska. När jag googlar och läser vad som tidigare skrivits så visar det sig att det fördelaktiga priset har gällt vid köp av storpack under större delen av året, och att några bloggare föredömligt rappt rapporterat om vinet redan under tidig vår 2010. Rapporterna var odelat positiva, och det var nog bara undertecknad som hukade under en sten och då gick miste om nyhetsfloden. Som tur är så är inte loppet kört utan även en eftersläntrare kan få sin ranson.


När nu permafrosten tillfälligt släppt sitt grepp över norden så kommer beställda viner farande i klump, rena ketchup-effekten. Med i leveransen finns Broglio och Prapó 2003. Vi beslutar oss för att ställa dem mot varandra. Vi korkar upp och häller på karaff i god tid. Prapo ger en lite unken doft, men inte värre än att vi tror att det skall vädra ur. MM gör fyllda oxrullader i gräddsås, fyllda med senap, bacon, persilja och dijonsenap som vi tänker oss skall stå upp bra mot vinerna. När det är dags att prova och karafferna åker upp ur skafferiet så är det tydligt att flaskan med Prapo är korkad. En nu tydlig doft av källare och klor går inte att bortse från. Skit också! 


Något frustrerade så kastar vi oss då över Broglio - här skall du inte komma undan med några halvmesyrer - leverera! Och det gör den också. Vi får en härligt komplex doft. Här finns mognadstoner i form av rotfrukter, tobak och lite läder. Mest tydligt är ändå härlig frukt, salvia, oregano, lakrits "en masse" och tung parfym av rosor. Läckert! Smaken är är uttalat kryddig och tanninerna riktigt stöddiga. Trots den massiva attacken så upplever jag inte vinet som tungt eller svårdrucket, och det passade alldeles utmärkt till rulladerna. Det blev en härlig måltid, jag blev smått lyrisk, en smaksensation! Jag har idag beställt 6 st flaskor också av Bricco Ceretta, det tredje i serien vingårds-Barolos från Schiavenza. Carlo Merolli levererar. 

Oberemmeler Hütte Riesling Kabinett 2007, Von Hövel

Hvornår smager en Riesling best? Hver gang! För att travestera en gammal pilsnerreklam, men faktum är att det stämmer. Det fungerar alltid med en Riesling. Jag vet att jag för en tid sedan testade Riesling till allt, nästan. Om ni inte redan känner till det så kan jag slå ett slag för denna dryck till svensk husmanskost - i de flesta former. Jag kommer speciellt ihåg kombinationen med bruna bönor och fläsk, mest kanske för MM's tveksamma inställning och minspel, men ändå. Fantastiskt gott!

I går kväll så var det dock mindre experimentellt. Vi drack denna kabinett som aperitif och till en laxbakelse med rom och dill garnityr. Doften är sommarfrisk och bjuder på mineral - vi får associationer av bastustenar - begynnande petroleum, honung, inlagda päron och tropisk frukt. I munnen en viss honungssötma och en underbar syra som balanserar sötman i vinet och säkerställer att helheten blir i högsta grad angenäm. Dag två är vinet fortfarande på tårna och ger samma stimuli som igår, men nu med mer drag åt syrliga gröna äpplen. Inte stort kanske, men fantastiskt gott

Winegut Von Hövel, denna Moselproducent håller till i byn Oberemmel och vinet kommer från den egna vingården Oberemmeler Hütte. Vinet är naturligt gäst och klarnat. Mer info via länk i denna posts titel. Vinet är köpt hos Erik Sörensen i Köpenhamn. Finns fortfarande på hyllan för 120 Dkr.

Campredon 2009, Alain Chabanon

Vi har skrivit om några av Alain Chabanon's viner tidigare, men hittills inte om Campredon - det vin som jag mest förknippar med Chabanon - och som var det första vi provade för några år sedan. 2009 är den senaste årgången, och som tidigare är det Vinik som importerar- 160 kr. 
Ur glaset får vi en doft av järn, örter, frukt och bär. Bären kommer i en hel kompott. Här finns både mörka och röda bär som lite omogna blåbär, körsbär och jordgubbe. Härliga örter med en liten nypa peppar på toppen. Järnet alt. stålet förknippar jag här med svalhet och friskhet. Det genomsyrar denna årgången, det svala, slanka och strama som tillsammans med en härlig struktur gör vinet läskande och njutbart. OM man vill och kan så ligger man på några flaskor ett tag. Dag två så är vinet en än mer harmonisk och "stålet" har helt integrerats (om det verkar förståeligt för någon) och de lite omogna blåbären sticker inte ut utan har funnit sig till rätta i helheten. Campredon kommer vi tillbaka till igen och igen och..
Campredon 2009 görs av 48% Syrah, 22% Mourvedre, 16% Grenache och 14% Carignan. 11 Månader på ståltank är det som behövs för att få stil på det hela.

En sektions födelse - Munskänkarna startar upp i Södertälje

I går kväll så hölls den första sammankomsten i Södertälje-sektionens regi. Om man skall vara riktigt korrekt så finns sektionen ännu inte, rent officiellt. Men detta var första steget i en process att formellt starta upp Södertälje Munskänkar. Och vilken start! Arbetsgruppen som initierat uppstarten bjuder in vänner och bekanta och anmälningarna strömmar in. Vid anmälningstidens slut så har 132 personer anmält sitt intresse. Otroligt roligt!
Tyvärr så blev vi tvungna att säga nej till många som kom in lite sent med sina anmälningar, men det kommer att komma fler inbjudningar och möjligheter att delta i nya evenemang som provningar och kurser - och det inom kort. 

Kvällen startade med en introduktionsprovning som sektionsordföranden i Trosa (och tillika fadder för den nystartade verksamheten i Södertälje) höll i - Mats Gernandt. Vinerna som provades var druvtypiska basviner, och Mats guidade oss galant genom grundläggande provningsteknik, de olika vinerna och en kort genomgång av vad Munskänkarna är och kan erbjuda. Provningen följdes av en trevlig middag och såväl stämning som humör var på topp. Tack för en trevlig kväll! Arbetet med att starta sektionen fortsätter nu och arbetsgruppen träffas redan i veckan som kommer för att jobba vidare med formalia och att planera nästa provning.

Efter att tillsammans med övriga i arbetsgruppen ha förberett provning, provat alla flaskor för att leta efter defekter, skänkt i 650 glas vin, deltagit i provningen och middagen så vandrar vi hemåt nöjda och belåtna men inser att vi nog behöver en liten munsbit och något att läska strupen med - det vore gott med ett glas vin. Mer om detta i nästa post.

Gambero Rosso Road Show 2011

Kamrater! En kort rapport från konsumentledet. 
Cirkus Gambero Rosso är i stan och har intagit Grand Hotel i Stockholm. 56 Italienska topp-producenter presenterar med med hjälp av Svenska importörer (om det finns någon) några utvalda viner och tar under dagen emot "bransch och konsument" i olika etapper. För oss konsumenter ges tillträde mellan 17.00 och 19.00. 


Med glad förväntan anländer jag i god tid till Grand, lämnar in jackan i garderoben, skakar hand med bekanta vinfränder och förses sedan med ett kuponghäfte (med kuponger som ingen frågar efter visar det sig, och det är ju bra), glas och en katalog och vi får tillträde till spegelsalen där provningen äger rum. För att göra det gemytligare så är salen redan full av branschfolket som hänger kvar. Man får redan i dörren börja gå krabbgång på tvären och sicksacka fram mellan gladlynta deltagare, mycket bra för stela leder och som motorisk träning. Perfekt sätt att kombinera nytta med nöje, det här skulle jag tänkt på tidigare! Jag inser också snabbt att man även har tänkt på den sociala biten. För att ingen skall känna sig ensam och övergiven så har man ordnat tredubbla led fram till borden och alla får tillfälle att umgås och lära känna varandra, både kroppsligen och på ett intellektuellt stimulerande plan. Det är otroligt intressant att ta del av de olika strategier som utarbetats för att nå målet. Lärorikt!


Väl framme vid ett bord så testas, helt gratis, en mängd olika egenskaper och funktioner. Dels så får man pröva sina akrobatiska färdigheter och balansera sin spottmugg, sitt glas och katalogen vid påfyllning och sköljning. Samtidigt som någon drar igång en jenka vid sällskapet bredvid så att man helt plötsligt har förflyttats ett bord till vänster utan att man egentligen vet hur det gick till. Detta leder lätt till nya positiva möten och överraskande resultat av vinprovningen. Andra funktioner som får sig en välbehövlig genomkörare är hörseln och rösten. Här får vi en riktig koll på att man står pall för 100db, och att du själv har motsvarande kapacitet i lungor och stämband. Check - det verkar funka, gud va bra! 


Slutligen så påminns vi hela tiden om vilka fantastiska viner det är som presenteras. "Den är slut för att den är så omtyckt" eller "den har redan gått åt, det är ju en av de bästa vinerna i Italien". Sådana argument kan man ju inte förbise, det måste helt enkelt vara formidabla viner! Konsumentupplysning på hög nivå. Jag gläds med de som fick ta del av dessa viner, det var de säkert värda!


Jag älskar att lära mig nya saker, och det har jag verkligen gjort idag. När det gäller vinerna som trots allt är själva huvudsaken så tränade och gruppkramade jag mig fram till ett antal bord och fick med mig några intryck hem. Jag blev imponerad av vinerna från Gulfi. Detta var också det första bordet jag kom fram till så krafterna och sinnena var fortfarande någorlunda i ordning så det kan förklara att de fortfarande sitter i minnet. Saiagricola hade sin La Poderina Poggio Banale BdM 2004 och Masciarelli sin Villa Gemma Montepulciano d'Abruzzo 2005. Dessa var de som stack ut av ca 30 provade viner. Det blev inte mer, sedan hade jag tränat färdigt för dagen. 

Å här har det börjat tunna ur....

Chateau Haut-Bailly 2002

Bordeaux - världens mesta och största vinregion och fortfarande ett mysterium och en vit fläck på vinkartan för undertecknad. Visst har vi druckit goda viner från Bordeaux, både från vänstra och högra, och visst har vi några flaskor i skafferiet - men koll det har vi inte. Vi flyttar fram positionerna med hjälp av tips och via producenter och slott vi får upp på radarn. Ett sådant slott är Haut-Bailly vilket inte kanske inte är så smart med tanke på att priserna för detta slott har dragit iväg upp i stratosfären. Dels beroende på den allmänna Bordeaux och årgångshysterin, och dels på att slottet de senaste åren uppmärksammats av press och bedömare för sin kvalitetssatsning och sina allt bättre viner. Kvällens vin är en uddaflaska inhandlad på rea hos Erik Sörensens Vin i Köpenhamn. 2002 var en medioker årgång i Bordeaux, ensam på hyllan, och prislappen blev därmed acceptabel så den fick följa med hem. 
Färgen är klart och djupt vinröd. I nosen får vi en välpolerad doft av klassisk Bordeaux. Blyerts och ceder - check. Svartvinbär- check. Lite stall - check. Fin frukt, tobak, lite höstlöv och en fin ton av mentol. En silkeslen och sval munkänsla. Läckert - men lite för vek frukt och för "välpaketerat" för att riktigt lyfta. Jag saknar "lite skit under naglarna" och det djup som gjorde att vi satte 1989:an som 2010 års största vinupplevelse. Prisvärt? Nej!

L'Esprit de Font Caude 2000, Alain Chabanon

Vi har gått och sneglat lite på det här vinet ett bra tag nu - jag vet inte vad det beror på - men visa viner drar man bara inte korken ur så där bryskt och spontant. Vissa viner kräver bra timing. Det skall vara rätt tillfälle, känsla och inte minst så skall man ha tiden och den fokusering som krävs för att njuta av vad som bjuds. Kanske låter fånigt, men så är det! I helgen så var det rätt timing för L'Esprit de Font Caude 2000 från Chabanon.

Vinet och producenten är givna favoriter sedan tidigare, men 2000:an är ny för oss och vi har sett fram mot att prova denna lite äldre och mognare årgång. Finare Vinare har kittlat lite med en aptitretare, och Vinik-Nik har med ett marigt leende sagt att "den här är bra", det är ungefär vad som krävs för att vi skall skruva upp förväntningarna ett par pinnhåll. Nog svamlat, till vinet.

I glaset en mörkt djupröd uppenbarelse med bruna nyanser. Vinet som är en blandning av hälften syrah och hälften mourvèdre är naturjäst och vare sig klarat eller filtrerat. Det är lagrat 36 månader, varav 24 på franska ekfat och resten på tank. Doften är riktigt härlig, det här kan man sniffa på hela kvällen och hitta nya intryck vartefter. Vi får rotfrukter och en del kokta grönsaker, läder, animaliska toner, kol, mörk tobak, lite stallighet och multna löv. En intressant lite rökig doft "som när man blåst ut ett stearinljus" svävar också runt i glaset. De lite dova mognadstonerna balanseras av fin frukt, viol, mörka bär i form av björnbär och slånbär. Allt kryddas med fin pepparton, lakrits och en härlig mix av örter. I munnen så styr en fin syra och sammetstanniner upp alla smaker och vi får en slank härlig upplevelse. Ett fint vin! 

Uppsamlingsheat från Merollis testlåda

Vi har snart smakat oss igenom hela testlådan från Merolli, men några viner har vi kvar. Vi korkar upp två av dem i kväll för en improviserad shootout. Det är två viner från Cascina Baricchi som här ställs mot varandra. De ligger båda på dryga hundringen hos Merolli och får väl lov att betecknas som enklare basviner. Två olika druvor, en för regionen typisk Nebbiolo mot en mer ovanlig Langhe Syrah. Dock visar det sig att det är två så olika viner att det inte är läge för en riktig match (Kan också bero på att vi tyckte det ena vinet var riktigt äckligt..). Spänningen uteblev och matchen vanns på K.O. 

Langhe Nebbiolo 2005, Cascina Baricchi
Vid en första sniff i glaset utbrister MM - tvål! Och det stämmer. Trots idoga försök att lufta och vänta ut vinet så fortsätter vinet att dofta som tvättmedelsavdelningen på ICA Maxi, en blandning av tvättmedel, parfymerad tvål och diskmedel. Därunder finns förvisso en viss Nebbiolofrukt, men inget vi blir sugna på att utforska. MM vill inte ens smaka på vinet, men jag som är en tuff kille tar modigt en klunk och uppmanar MM att göra detsamma i vetenskapens tjänst, så att säga. Vi spottar båda ut is slasken och enas om att vinet ändå kan fungera som matlagningsvin så det åker in i frysen direkt. Vi kan notera att det har en lång smak, men det är inte positivt i detta fallet. Närmast ligger tanken att det är defekt, men när vi googlar så hittar vi indikationer på att
så inte är fallet utan att det kanske tyvärr är skapt på detta sätt. Fler som har provat?

Sharà 2004, Cascina Baricchi
I glas 2 får vi en helt annan upplevelse, så klart. I nosen en massiv doft av lakrits, kryddor, fat och örter. Vi noterar oregano, lagerblad och peppar. Smaken är först kärv och lite knuten, men efter en stund så släpper vinet till lite och öppnar upp för en mer fruktig och bärig smak och doft. Vi får lite syrliga körsbär, järnbalk och en bra syra. Detta känns som ett rejält och hederligt rödtjut, men inget vi går igång på eller kommer att köpa igen. Vi spekulerar lite i varför man vill göra Syrah viner i Piemonte. Vad är ambitionen och vad vill man uppnå? Vi gissar att man inte är ute efter ett prestigevin, och om man vill göra trevliga drickvänliga mat och bulkviner kanske man har andra mer givna druvor att välja på? Jag försökte hitta information på nätet, kanske finns förklaringen i en tradition att odla Syrah här, men jag hittar inget vid ett första försök. Någon som vet? Enligt Baricchi så är druvorna till detta vin hämtade från stockar planterade -94. Hemsida och mer information via länk i titeln ovan.

Vinteori för kunskapstörstiga

De två senaste veckorna har jag läst mig igenom boken "Ett vin blir till" av Britt och Per Karlsson, kända för vinintresserade från  BKWine och sin tidigare utgivna bok om Languedoc. Boken har undertiteln "Arbetet i vingården och i vinkällaren", och det är precis vad det handlar om. På en populärvetenskaplig nivå över 290 sidor gås hela kedjan i vintillverkning igenom. Från plantering och förutsättningar i vingården till buteljering och tiden för vinet på flaska. Logiskt är boken uppdelad i två huvuddelar "I vingården" och "I vinkällaren" och jag tycker att man på ett pedagogiskt sätt lotsas genom de olika faserna i respektive del och kapitel. För min personliga del tycker jag man lagt sig på en rimlig nivå när man försöker täcka in hela processen, men om man har behov eller intresse av att fullt ut förstå specifika områden så behöver man kanske söka mer detaljerad information på annat sätt, men man får här en bra överblick.

Något jag uppskattar är att men objektivt belyser områden där det råder olika uppfattningar i vinframställningen mellan olika regioner, filosofier, producenter och i "branschen" generellt. Och de är många! Man låter olika företrädare komma till tals och ger mig på detta sättet en balanserad bild av de olika sakfrågorna. Dock blir det väldigt tjatigt när källorna presenteras med både namn, titel och vingård vid varje gång de citeras. I vissa kapitel blir det ett fasligt rabblande av källinformation, så man lär sig snabbt att skumma igenom delar av texten. Utöver detta så löper texten på bra, man läser ledigt igenom faktaspäckade kapitel utan att det blir för tungt. Bra också att man lyft ut viss information i separata faktarutor.
Boken innehåller en hel del bildmaterial, de flesta bilder känns relevanta och informativa, andra mer som vacker utfyllnad. 

   
Jag har haft nöje av att läsa boken och har lärt mig mycket och fått andra insikter och kunskaper bekräftade. Jag kan se mig återkomma till boken för att mer nyttja den som "uppslagsbok" när jag börjar fundera på vad "Flash Détente" är för något eller vad som definierar ekologisk respektive biodynamisk vinodling etc. Om jag skall vara petig, kasta sten i glashus och allt det där, så har man inte rättat alla korrekturfel i boken. Det blir lite störande ibland när man stöter på rena slarvfel. Något som bör vara rättat i kommande upplagor antar jag. Jag kan också tycka att ett kapitel som "Vad skall man lagra i sin egen vinkällare" känns helt malplacerat. Det är ett område som kräver lite mer utrymme än de två sidor det nu får som utrymme. Bättre då att låta det bero här och kanske istället utgöra ämne till en egen bok? Men som sagt, i det hela en bra bok! Mer information och inköpsställen etc. via länk i titeln ovan.   

Dolcetto d'Alba 2008, Mario Marengo

Vi har en viss böjelse för Dolcetto. Denna s.k. enklare vardagsdruva som främst odlas i Piemonte och som i rätt händer kan bli till den perfekta måltidsdrycken. Mario Marengo från La Morra gör en Dolcetto d'Alba som tillhör denna kategorin. Till en smörgås med Italiensk skinka, rosmarin, ruccola, ost och tomat plockar vi den sista 2008:an från hyllan. Doften är överraskande fyllig med lite funkiga mineraler, mylla och stall. Körsbär finns i både den lite syrliga fräscha varianten, men kanske främst som mörka mogna lite söta bigarråer. Järn som i färska blåbär, integrerade fat (se kommentar) och en hel bukett örter kommer till och adderar komplexitet. I munnen får vi en lite fylligare Dolcetto men med trevlig syra och en ändå slank, läskande munkänsla. Dag två tycker vi att faten är lite mer framträdande och den omedelbara fräschören tappat lite sedan vi korkade upp. Absolut bäst är den lite svalare direkt ur flaskan och någon timme ytterligare. Här har vi faktiskt en Dolcetto som även kan njutas på egen hand. Det har vi inte stött på så många gånger, hittills. Skitgod! Origo Wines importerar, info finner ni via länken i rubriken.

Diverse

Un Jour 2006, Le Clos d'un Jour
När huvudet är dumt får gommen lida - gammalt VPK2881 ordspråk. Skall man se det positivt så har jag lärt mig något, skall man se det som jag brukar göra så var det idiotiskt. För att göra en lång historia kort: Jag valde ett öppna en Un Jour 2006, 100% Cot (Malbec) till gårdagens Boeuf Bourguignon. Vinet fick någon timme i karaff. Färgen är massivt svartlila och doften ger mogna svartavinbär, stall, tobak och dov mörk frukt. Så lång allt bra. Men när vi smakar och sedan provar till maten så åker karaffen utan pardon ner i skafferiet igen. Vinet är helt obändigt och vi får en käftsmäll av gröna kartiga tanniner som går på kant med både våra smaklökar och Boeuf Bourguignon. Jag borde sett det komma.. Nåväl, nu snart ett dygn senare så är det ett helt annat vin, lite kartighet finns där fortfarande, men smak och struktur är nu mer i fas även om jag tycker det spretar lite och frukten saknas för att uppnå balans i detta tuffa vin. Jag kan inte påstå att jag tycker det är speciellt bra. Jag har mer positiva minnesbilder från en 2005:a som dracks till grillat förra sommaren. Men jag kanske bara är lite långsint efter kängan den gav mig i går. Någon annan som är mer objektiv som har synpunkter på vinet?

Terre de Bussière 2007, Domain de la Janasse
Som ersättare så hämtar vi upp ett vin vi vet levererar och som är snabb ur startblocken. Terre de Bussière har vi skrivit om tidigare här, och vi kan bara åter igen konstatera att vi gillar detta vinet skarpt. Den rustika stalliga stilen som går hand i hand med fylligt mogen frukt ger balans och harmoni, gott även på egen hand efter avklarad middag. Enligt Bristly så finns vinet nu tillgängligt igen via SB.

Côtes du Rhône Villages 2007, Cuvée du Vatican

Åter på landbacken. MM råsteker potatis och grillar entrecote som tillsammans med bea och en enkel tomat och ruccolasallad blir fredagsmiddag. En tänkt Hermitage Marquise de la Tourette 2006 från Delas visar sig vara korkad. Suck! Fram åker då som räddare i nöden en flaska CdRV 2007 från Cuvée du Vatican. Fortfarande källarsval ger den omedelbar utdelning. Härlig doft av mörk frukt, röda bär, garrigue, lakrits och lite vitpeppar. Efter liten vila och med stigande temperatur adderas lite chark och torkade fikon till intrycken. I munnen upplever vi vinet nu som lite rundare, lite fylligare än sist men har fortfarande kvar sin höga charmfaktor och triggar lätt igång smaklökarna och är inte på något sätt svår att svälja..Den är försvinnande god. Ni kan historien bakom, jag tror detta är ett av de mest bloggade vinerna de senaste åren, men här kommer en kort summering: Bristly, 109 kr, brakfynd, gott! (2009:an finns nu till samma pris, också det väldigt bra, men 2007 verkar varit the år för CdR)

VPK2881 goes crusing

I veckan har det minsann kryssats på Östersjön. Den klokare och vackrare delen av familjen H, medlemmar av VPK2881, hade stor bemärkelsedag och valde att temporärt lämna landet för att, så att säga, inte fira tillsammans med oss.  Själva kryssandet i sig skulle man kunna säga mycket om, men vi kan nöja oss med att konstatera att det var väldigt trevligt med överraskande bra restauranger och hög klass på både mat och dryck. Jag summerar här lite kort de intryck och upplevelser som lever kvar i minnet. Jag tog inga anteckningar under resans gång, men några viner har verkligen fastnat så i delar kommer lite utförligare beskrivningar. Here we go:


Första kvällen så intogs middagen på båtens skaldjursrestaurang. Till aperitif och som inledning till skaldjursplatå så korkades en Pol Roger Pure upp, en av dessa moderna "non dosage" champagnes som blivit på modet. Vinet är härligt krispigt, snustorrt, fräsch citrus i smaken, och en frisk start på kvällen. Den följdes upp av en Muscadet de sevre et maine sur lie 2009  från Domaine de La Goulbaudière och en Chablis Marronniers 2008 från Domaine des Marronniers. Båda vinerna var goda och matchade skaldjuren på ett föredömligt sätt, men genererade inga spontana glädjetjut eller utbrott i sig. I vinbaren Bon Vivant, som också är en vinshop, så slank det också något senare ned en Kiwi Pinot i form av Escarpment Kupe Pinot Noir 2008, härlig och ganska maffig Pinot som växer med tid och luft. Vi får bra syra, klassisk röda bär men också lite söt citrus, som mandariner, och det som jag lite elakt kallar gummistövlar, en svag gummiton som jag finner i många viner från NZ. Lång eftersmak, ett riktigt gott vin från en producent som jag gillat sedan Jörgen Lindström höll en Escarpment provning hos Munskänkarna i Stockholm hösten 2010.

I Torsdags (trettondagen och tillika bemärkelsedagen som inte skulle firas) efter en långpromenad i ett fruset och igenbommat Helsingfors så får vi kollektivt gåshud och ett halleluja moment när AH dagen till ära poppar en Pol Roger Cuvée Winston Churchill 1999. Vilket vin, vilken komplexitet! Jag förundras över hur vinet som är härligt friskt, torrt och krispigt samtidigt kan gen en len, lite smörig, munkänsla. Här finns brödighet, citrusfrukt,  mineraler, gula äpplen, och..jag kan nog hålla på länge, men grejen är att allt hänger ihop på ett underbart sätt, inget sticker ut och stör harmonin, den bästa Champagne jag smakat!!

På väg åter till Svea rike så inmundigas middag på restaurang Bon Vivant som bjuder Italienskt kök. Som apretif så fortsätter vi dock med franska bubblor, nu i form av Agrapart & Fils ‘Minéral’ Blanc de Blancs 2004. Här har vi en Champagne med lite tuffare och maffigare stil. Färgen är gyllengul och i nosen får vi stor doft av rågbröd, citrus och sköna mineraler. Härligt vin, men hur kul kan det vara att komma hack i häl på Winston?
Till maten så följer vi upp Escarment Kupe temat från dagen innan och dricker Escarpment Chardonnay Kupe 2008. Härligt egensinnigt vin, med distinkt mineralitet, lite rökig med mogen frukt. Bra syra. Ett kul vin vi kan tänka oss dricka igen. Till huvudrätten som bestod av "Rostad Hjort med fikon-balsamicosås med gorgonzolapasta" så hade vi redan kvällen innan beställt kvällens röda vin. Vi bad dem öppna flaskan direkt och att dekantera morgonen därefter, så när vi serveras vinet så har det ca 10 timmar i karaff. Aldo Conterno Romirasco Barolo 2004. Ur glaset får vi en helt underbar klassisk Nebbiolofrukt med tjära, viol, röda bär och rosor. Doften är koncentrerad och intensiv på ett sätt som jag nog aldrig träffat på tidigare. I munnen så får vi samma härliga känsla. Det mullrar om det här vinet, så mycket inneboende kraft, power, är jag inte van vid. Men samtidigt så håller vinet ihop på ett galant vis. Syran är suverän och tanninerna sammetssträva. Vinet matchar maten på ett helt suveränt sätt. Helt klart är det fortfarande ungt, men fruktansvärt gott redan idag. Ett stort vin! Ett underbart slut på en trevlig resa. Jag kommer att ha med mig och värma mig med minnena av Cuvée Winston och Aldos Romirasco under resten av denna kalla o bistra vinter. 

Barbaresco Basarin 2004, Giacosa Fratelli

Jaha ja, lika bra att klippa en favorit till när man ändå är igång. Kvällens vin släpptes i Augusti 2008 på SB. Vi köpte ett gäng och har smakat någon då och då och alltid suttit med ett flin från öra till öra och gjort tummen upp. Om man skall vara objektiv så finns det en hel del fat som inte har varit helt integrerade, men det har vi haft överseende med. Men nu, nu har det börja fixa till sig skall ni veta. 

Vi häller på karaff men hinner inte lufta så länge innan middagen står på bordet. Färgen är djupt brunröd, med liten orange kant. Vi får först fat, fudge och blygsam frukt i nosen. Men ganska snart så öppnar vinet upp, faten makar ihop sig och släpper fram mogna bär, en blandad kryddmix, örter, tallbarr, och faktiskt lite mognadstoner i form av läder och piptobak (Greve Hamilton tror jag bestämt "joke"). Druvtypiska toner av rosor, viol och sötlakrits vaknar också till liv. Sedvanligt fin syra, lite av syrlig lingon och körsbärssyra finns definitivt kvar och strukturen är behagligt slank, men inte mesig. Kul, såhär skall det se ut. Nu efter 4 timmar i glaset så har allt fallit på plats och vinet känns, om inte stort, så i alla fall väldigt harmoniskt. Tummen upp och flinet är på plats.

Langhe Rosso 2001, Roagna

Vi fortsätter på inslaget spår med njutbara Nebbioloviner och hämtar upp en Langhe Rosso från Roagna ur skafferiet. Här experimenteras inget alls just nu, vi följer den smala och säkra (men för den skull inte tråkiga) vägen. Var sak har sin tid och nya områden skall nog så småningom utforskas. Valpolicella verkar riktigt hett just nu. Man kan ana en plan att reformera den Svenska uppfattningen om Valpolicella regionen och dess viner. Herr Merolli och Finare Vinare lägger ut texten så snålvattnet börjar rinna till och Nicke Nyfiken vaknar till liv. Och varför inte, de har guidat mig till härliga vinupplevelser förut, så jag sällar mig till de nyfiknas skara och kanske till och med ger Amaroneviner en chans till. Något som tidigare inte fallit så väl ut. 
Well, åter till Roagna Langhe Rosso. 100% Nebbiolo, 30-50 dagars maceration och drygt 3 år på fat följt av ett par år på flaska innan det släpps på marknaden. Det här är seriösa grejor! Färgen går i mörkt brunröd och doften är rent förförisk. Nyponros, lakrits, moreller, höstlöv, brasa, målarfärg och lite funkig doft av mylla, på ett positivt sätt. Strålande syra och mjuka avrundade tanniner ger en härligt frisk och skön upplevelse. Idag så är det årgång 2003:an som säljs via BS på SB. Den återstår att testa, någon som har facit?

Barbaresco 2004, Produttori del Barbaresco

Som av en tillfällighet så tog de slut ungefär samtidigt. Året 2010, och Barbaresco 2004 från kooperativa Prudottori del Barbaresco. Att året tar slut kan man ju stå ut med, det kommer liksom ett nytt runt hörnet. Kanske är det likadant med vinet, de lyckas leverera i de flesta årgångar jag provat, men just 2004:an är ju så rasande fin. Jag avundas er som har kvar i källaren och lyckats hålla korkskruvarna borta, jag tror nämligen att vinet kommer fortsätta vara bra ett antal år till, den känns fortfarande väldigt pigg och alert.
Här finns alla ingredienser till en klassisk Nebbiolo: Klunkvänlig struktur, slank men med bra tanniner och härlig syra, nyponfrukt, violer, salmiakbalk, lite lösningsmedel, en rar bukett örter och lite syrliga körsbär. Underbart! Philipson Wine har fortfarande 2004 Riservor på hyllan. Jag avvaktar (o)tåligt nästa tilbud.

Ghemme 1996 - 1999, Ioppa

Vi tillhörde dem som inte kunde motstå erbjudandet att köpa mogen Ghemme när det i början av September förra året damp ned ett mail i lådan från Carlo Merolli. Vi har till dags dato inte provat hela vertikalen, men nu på årets första dag så tycker vi att det är dags. Familjen H kommer över och vi kör MM's hemlagade potatispizza med kanderad lök, ruccola och prosciutto. Många ser frågande ut när vi säger potatispizza, det kan man gott göra, men jag lovar att den är fantastiskt god (läste ni förresten att pizza var den vanligaste "dagen efter maten"på nyårsdan.Vi är trendkänsliga vi, tydligen:-). Vinerna dekanteras, men bara någon timme i förväg. Rejält med fällning i samtliga.


Ghemme 1996
Först ut, vackert transparant och ljust tegelröd i färgen. Detta är det vinet i kväll som först lättar på locket och avslöjar allt det har att erbjuda av sitt skira, finlemmade utbud av doft och smak. Det ger oss bra syra och lite pulvriga fina tanniner. Nyanserade dofter av örter, torkade fikon körsbär och lite tomatpuré. Rund, mogen och definitivt njutbar. Någon runt bordet höll detta för kvällens bästa.


Ghemme 1997
En trist historia. Här händer det inget alls. Butiken har stängt. Vi ger det mer tid men det hjälper inte. Lite flyktiga toner av målarfärg, dov frukt och något som närmast kan tolkas som rågummi. När jag idag läser andra recensioner så inser jag att vinet antagligen har någon defekt, om än inte direkt typiskt korkat, så något fel är det. Det beter sig på samma sätt idag, dag2.


Ghemme 1998
Ett lite tuffare vin. Höga fina syror är signum för kvartetten, men här är de lite tydligare och mer markerade. Färgen är mörkare röd, lite tegel i kanten men fortfarande vackert transparent liksom 96:an. Kraftigare tanniner. Nosen ger (den var lite trög i starten) körsbärskärnor, örter, salmiak, nyponros och lite nagellack. Klassisk Nebbiolo om man så vill. Här finner vi också en lien bränd ton, inte oangenäm utan mer att den tillför komplexitet och djup. Ett mycket gott vin, perfekt till maten. Slåss med 1999:an om att få stå överst på pallen i kväll.


Ghemme 1999
Vid en första sniff så är detta det vin som i kväll sticker ut och skiljer sig från resten av gänget. Här finns ett helt annat djup och initial komplexitet. Kralligare! Samma höga fina syra som i övriga men mer bett i tanninerna. Doften ger tydlig mineralton, blöt mylla, lite stallighet, kaffe, mogna körsbär och kryddighet. I smaken kommer dessa intryck igen. Ett härligt vin. Vi spekulerar lite och håller detta för kvällens bästa vin, men att 1998:an bäst matchade kvällens mat.


En trevlig middag med goda viner. Synd att 1997:an gick och dog. Om jag insett detta i tid så kunde vi öppnat en ny flaska, men nu får det bli vid ett senare tillfälle. Traditionella viner som dessa äger en finess som är svår att sätta fingret på. Vi har tidigare slagits av släktskapet med vinerna i Bourgogne, och det gäller i hög grad även kvällens viner. Med sina sköna syror och käcka tanniner så hamnar de i sitt rätta element på matbordet. Vinerna finns fortfarande listade hos Merolli för de som vill prova, se länk ovan.