måndag 28 februari 2011

Lindin 2007, Vigne Marina Coppi

Vi jobbar oss igenom vinerna från Vigne Marina Coppi. Vissa jobb är roligare och lättare än andra - det här faller under den kategorin. Turen är nu kommen till producentens "experiment". 100% Nebbiolo och från Piemonte låter kanske inte så äventyrligt. Men i Monferrato, om än en del av Piemonte, så är det ovanligt och resultatet inte helt givet. Det som finns att läsa på hemsidan och från Carlo Merollis mail är att man provar sig fram för att se om jordmån och läge passar Nebbiolodruvan och att produktionen idag ligger på ca 600 flaskor per år. Enbart michet-klonen av druvan används. Annars är det Barbera som gäller i regionen - tidigare provade Viner från Coppi hittar du här och här.



Vinet är ljust rött och helt klart. Doften är omedelbar och tilltalande. Här finns något extra som får oss att spekulera i enbär, lingon och tranbär. Lite Jokk bärdryck kanske? Med lite tid kommer mer druvtypiska dofter av nyponros och tjära. Det finns också ett viss animaliskt, lite mörkare, inslag och över detta så svävar en lite söt doft av gammaldags tulo. Nice!
Syran är påtaglig. Här går våra meningar isär en del här hemma. Jag tycker den är supercharmig och gillar när den likt en elektrisk stöt vrider om körtlar och svalg så det pirrar under öronen. MM tycker den slår över lite och blir snipig om den inte får sällskap av mat. Men, jag gillar det här! Syran tillsammans med bra struktur ger en läskande och härligt syrlig smak av bär och frukt. Enligt Carlo så är franska fat inblandade, jag vet inte i vilken utsträckning, men behandlingen verkar modest. Vi sniffade oss fram till eneträ - det kanske kan vara ett uppslag för framtida experiment:-) Hur som helst, ett gott och kul vin med egen stil som jag skulle kunna tänka mig ha fler av. 195 Dkr/Skr i mån av tillgång.

söndag 27 februari 2011

Côtes du Rhône 2009, Domaine de la Janasse

Åter med fötterna i den svenska myllan, eller i alla fall snöblasket, så bjuder MM på underbar middag med goda viner. Borta bra men hemma bäst! Efter att ha rest i över ett dygn så var fokus inte på analys eller på att ta noteringar, men ur minnet så kan vi kort notera att Jadot's Morey-Saint-Denis 1997 var precis lika god som förra gången - och passade galant till lamm-racks och gratäng på sötpotatis, charlottenlök och en gnutta chili.
Under min resa så har SMS från det svenska monopolet meddelat att leveranser inkommit. Så, väl hemma igen så blir det till att pallra sig i väg och hämta hem, hämta...ja vad det nu var jag hade beställt..? 
Ett paket innehåller Côtes du Rhône 2009 från Janasse. Gabriel på Bristly Wines sticker ut hakan och halva överkroppen och lovar äta upp en hatt om någon kan peka ut ett vin på SB som är bättre än detta för de 99 kr som det betingar i pris. Vem kan motstå en sådan utmaning? Gabriel brukar dock även ha bra koll på vad han gör -  så vi beställde utan större betänkligheter då hans mail damp ned i lådan för några veckor sedan..



Vinet är klart och färgen ungdomligt purpurröd. Ur karaffen strömmar dofter av en kompott på både mörka och röda bär. Jordgubbar och svartavinbär om vartannat. Frukten piffas upp av en rejäl nypa kryddor och torkade örter. Lakrits och någon flyktigt antiseptisk doft (i en positiv mening) svävar över glaset. Riktigt angenämt! I munnen så dominerar den svala frukten och tillsammans med en aptitretande syra ger det en slank och frisk upplevelse. Gott - och mycket bra för att vara Domaine de Janasse bas Côtes du Rhône!


Bristly Wines fortsätter sin tradition av att leverera angenäma och högst drickbara viner runt hundringen (minns CdR Vatican 2007/2009, Janasse "Terre de Bussiére) - bra jobbat! Vi funderar febrilt på någon utmanare till vinet på SB men kommer inte på någon på rak arm. Får vi gå utomlands så är det kanske lite lättare, men hos monopolet går vi nog bet. Tål dock att fundera på - har alltid velat se någon äta en hatt.

söndag 13 februari 2011

Granit och dynamit!

Några korta notes om viner i helgen. Tiden räcker idag inte till för några längre utläggningar. Dessutom är det tveksamt om det blir några inlägg alls under de närmaste veckorna. Jobbet kallar och resväskan är packad. Kosan styrs mot nya världen - och där gör dom förvisso vin har jag hört - man agendan ser inte ut att tillåta några större utsvävningar inom vinområdet. Dålig prioritering, men man får skylla sig själv. Tiden får nyttjas för att bygga törst som den gode Artberg säger. 



Cuvée Granit 2009, Domaine de la Pépière. Ett otroligt trevligt och charmigt vin. Här finns en renhet och friskhet som drar åt vitvinshållet. Som etiketten indikerar så finns här hela klasar med röda vinbär som tillsammans med frisk syra, skinande röd frukt, mineral, örter och lakrits ger ett harmoniskt och fräscht vin. Gott! Vinik säljer för 115 kr. (läs en utmärkt rapport från Domaine de la Pépière här )



Vigna Caselle 2004 Aglianico Riserva och Aglianico del Vulture 2006, D’Angelo. Två riktigt hederliga och rustika matviner från d'Angelo. 100% aglianico. Ur karaffen så får vi maffig frukt, rostiga järnbalkar, örter och kryddmix. Riservan är något mer komplex, har ett större djup och bättre längd. Dag två får vi lite piptobak, torkad frukt och en hel blodtransfusion. Vinerna passade perfekt till en pasta carbonara, med mycket parmesan och knaperstekt pancetta. Lite för oborstade och burdusa för att njutas på egen hand. Men då det här är gjort av rejält virke så kanske tiden fixar den saken, men det kanske inte riktigt är ambitionen!? Vi kommer ihåg Val de Noce 2006 från samma producent som betydligt bättre - och för bara någon krona extra. Carlo Merroli tillhandahåller dessa förträffliga matviner.

fredag 11 februari 2011

Chianti Classico Riserva 2007, Monsanto



Vi har fullt schå med att följa upp tips och intryck från inspirerande medbloggare. Jag försöker minnas när jag senast sprang benen av mig för ett tips av våra etablerade vinskribenter - men här sviker mig mitt minne..Kan ha varit då den gode Röttorp rekommenderade Villa Santa och Bouscasse i DI för en evighet sen. Nåväl. Fredagens vin rekommenderades av Finare Vinare för någon vecka sedan, och deras målande beskrivning triggade alla "vill ha" punkter hos undertecknad. Detta genererade en beställning av både Monsanto Chianti Classico Riserva och vingårds riservan il Poggio. Den senare får dock vila lite innan vi drar korken. Nu fokuserar vi på Monsantos standard riserva. Vinet består till 90% av sangiovese och 10% colorino och canaiolo. Skörden kommer från egendomens vingårdar och vinet mognar 18 månader på franska, begagnade, fat - och sedan minst 3 månader på flaska. 
Färgen är klar och vackert djupröd. Även genom ett snuv-filter är doften förförande och lockande. Mogna körsbär, lakrits, salvia, oregano och fänkål ligger som en värmedallring över en varm klipphäll av granit. Smaken och munkänslan är kryddigt tuff, men harmonisk, och med en underbar syra som klingar ut i syrliga fräscha körsbär. Detta är fruktansvärt gott! MM blir lyrisk och utnämner detta till årets hittills bästa vinupplevelse och utbrister - så här ska ett vin smaka! Det ni!
Jag håller med till stora delar. Vinet känns genuint, seriöst och det blir bara bättre under kvällen. En stor anledning till vår entusiasm är att vinet passar så perfekt till kvällens middag. 
Vi trotsade idag snökaoset och tog oss till butiken Devilda, utanför Järna, för att hämta upp beställda vildsvinskorvar. De färska korvarna är smaksatta med bland annat rostad fänkål och salvia - smaker som vi plockar upp i vinet och som får oss att vädra alla superlativ vi kan komma på. Tillsammans med vanligt potatismos och enkel sallad blir detta årets kombination. Stark rekommendation utfärdas! Jag slår också gärna ett slag för Devilda, prova gärna deras utbud och kunnande om ni har vägarna förbi. Kolla öppentider via länken ovan.  Vinet finns att köpa via SB och BS - gör det!  

torsdag 10 februari 2011

Schioppettino 2004, Bressan

En av anledningarna till vårt vinintresse är den ofantliga skatt av goda viner som finns kvar att upptäcka där ute - i den stora värden. Vi blir ständigt överraskade och förundrade hur mycket bra vin som görs -  även rena skitviner förstås - men det är en annan historia. Vårt vinintresse började med viner från södra Frankrike och norra Italien - och där är vi nog fortfarande kvar måste jag erkänna. Tittar vi i cellatracker så ser vi att bara en (!) procent av vinerna vi har kommer från andra länder. Lite sorgligt kanske och lite ensidigt kan tyckas, men det görs ju så ohemult mycket fantastiskt vin i denna del av världen så vi har liksom inte kommit vidare.
Kvällens vin är ytterligare  ett bevis på hur mycket som finns kvar att upptäcka. I detta fallet från Friulien i nordöstra Italien. Regionen är i stort sätt okänd för oss, och vi får här stifta bekantskap med både ett nytt vin och en helt okänd druva från en ny producent. Nu trivs vi!

Kvällens vin är gjort av 100% schioppettino. Den har ni väl koll på? Nehej - inte det inte. Det hade inte vi heller, men vi läser med nöje bloggen Billigt Vin där den svenske Friulien ambassadören Ingvar Johansson förtjänstfullt och träget propagerar och upplyser oss om producenter och viner från området i allmänhet - och Bressan och schioppettino i synnerhet. Så, vi har tagit fasta på tips och uppmaningar, och sitter nu här redo att ge oss ut i det okända. Kork ur!



Schioppettino är en gammal traditionell druva som var på väg att helt försvinna när någon eldsjäl räddade undan de sista exemplaren. Vi kan nu idag se att allt större arealer nu återigen planteras med denna druva som också går under namnet Ribolla Nera. Producenten Bressan bedriver vinodling på ca 20 hektar och odlar en mängd olika druvor med en mix av traditionella och mer internationella druvor.  För schioppettino använder man initialt ståltank för att sedan låta vinet ligga på stora 2000 liters fat i minimum två år. Utöver detta så följer ytterligare tid på flaska innan det släpps på marknaden
.
I glaset får vi en vackert röd färg som påminner om koncentrerad jordgubbssaft. En oblyg doft av bär, frukt, tryffel och skir parfym strålar ur glaset. Härligt, det här verkar lovande! Smaken är komplex och först lite svår att få grepp om. Här finns en härlig smak av både röda och mörka bär. Med lite tid kommer också lakrits, mint och lite peppar och ger en närmast en medicinal känsla och smak som hänger kvar i en fantastiskt lång eftersmak. Ah, det här är riktigt tilltalande. Med lite tid och luft så ramlar snart alla bitarna på plats och viner går ihop i en synnerligen harmonisk helhet. En bitterljuv syra och strikta men vänliga tanniner ser till att detta blir ett vin att njuta av, fullt ut.

Jag föredrar normalt att dricka mina viner, även de röda, lite svalare än vad som brukar rekommenderas. Men kvällens vin, med dess i sig svala lite mintiga eftersmak, tycker vi gjorde sig bättre när det närmade sig rumstemperatur. Men oavsett detta, så var det ett fantastiskt gott vin. Det här gillar vi! Tack för det Ingvar! Vi köpte ett 3-pack på SB, och jag tror det kan bli fler...

tisdag 8 februari 2011

Sant´Andrea 2008, Vigne Marina Coppi

Tisdagkväll. MM's köttfärssås med spagetti - eller pasta bolognese om man så vill. Det här kan jag äta varje dag i veckan. MM försöker ransonera lite, men jag får min vilja igenom ibland i alla fall - det krävs inte så mycket för att göra Herren lycklig. I och för sig får pastan bra draghjälp av kvällens vin. Vi fortsätter att prova oss igenom vinerna från Coppi och nu är det dags för Sant´Andrea. Vinet - en barbera från egna vingårdar - är uppkallad efter gatan i byn Castellania där deras vineri ligger. Sant´Andrea består till 90% av barbera, men har också fått 10% croatina för harmonins skull - läser jag mig till. Vi gillade Coppi's Castellania, även det en barbera, så viss förväntan finns. Let's go sniffing.




Vackert, klart och ljusrött. Härlig doft med frisk frukt, mogna bär och lite mynta. Mitt första intryck är att här har vi ett lite rundare och mjukare vin med mer påtaglig frukt och bärsmak än Castellania.  I doften finns också en charmerande sötma, som av solmogna hallon och björnbär. Väl integrerade i frukten hittar vi lakrits, svala örter och vitpeppar. I munnen får vi en härlig lingon och körsbärssyra, skinande röd frukt och några hallonbåtar. Vinet slinker ned utan minsta motstånd och är uppfriskande gott - och ett perfekt sällskap till maten. Liksom Castellanina uppfostras detta på ståltank i nio månader, och sedan minimum tre månader på flaska. Så här i efterhand så ångrar jag att vi inte provade vinerna parallellt, det hade gett en mer rättvis jämförelse. Men det är inget att hänga läpp för, vi gillar båda vinerna, är rentav imponerade över kvalité och stil för en sådan ringa peng. Måste jag välja så blir det Castellania med dess något mer definierade struktur och stramhet - strukturtaliban som man är. Men varför välja, vi kommer nog fylla på av båda vid tillfälle. Merolli säljer för 129 Dkr i mån av tillgång.


Lite bakgrund att begrunda. Marina Coppi's far var den berömde Fausto Coppi. Han vann Tour de France två gånger och Giro d´Italia hela fem gånger och VM en gång. På tal om cykel, Patrik du får behålla damcykeln....

söndag 6 februari 2011

Gribouille 2008, Domaine Rivaton

Efter att under helgen försökt blidka obstinata lagringsobjekt utan större framgång så vänder vi oss i kväll till en given favorit som troget levererar njutning på beställning. Vi har tidigare skrivit om Gribouille 2007 och i kväll är det dags för 2008:an. 


Liksom tidigare använder man 70% carignan, 15% grenache och 15% syrah från gamla stockar. Åldern ligger mellan 85 och 100 år. Odling och framställning enligt helt naturliga metoder. Vinet får växa upp i betongttankar under 24 månader och sedan ytterligare 24 månader på flaska. 
Färgen är mörkt ogenomträngligt rödlila. Doften är underbart bonnig, fruktig och packad med örter som salvia och mynta. Här finns den även den "funkiga" äppelsmusten, blod, lakrits och mosade bär. Med tiden kommer även ett animaliskt inslag. Härlig slank och med fin syra så är den ett underbart komplement till mat men fungerar även att njuta bra rakt upp och ned. Vinik säljer för 195 kr. 

Santa Fè 2004, Ioppa

Med en sändning Ghemme 2004 från Carlo Merolli kommer några stycken Santa Fè med som "utfyllnad" då standard Ghemme var på upphällningen. Inga protester från min sida! Santa Fè, ett av två vingårdviner från Ioppa. Flaskan är en gedigen sak med en sådan tyngd att man lätt skulle kunna klubba ned en anstormande noshörning - som om det nu skulle kunna bli aktuellt...? 
Vinet innehåller 85% Nebbiolo och 15% Vespolina. Vi får en knuten doft av dammig grusväg och dito stenbrott. Genom diset försöker frukten förtvivlat påkalla uppmärksamhet. Här finns örtighet och en doft av vitpeppar som även  går igen i smaken. En pigg lingonsyra finns här, men de stäva torra tanniner dominerar intrycket. Vi saknar kropp och frukt för att få balans. Vinet har fått någon timme i karaff, men det var tydligen inte tillräckligt ? Som straff så åker det ned i skafferiet igen, så får vi se hur det uppför sig efter ett dygn i isolering. Kanske inte så tjurigt kaxig då..




Ett dygn senare så är det fortfarande ett ganska ogint vin som kommer upp ur källaren. Visserligen bjuder det nu på mer av klassisk Nebbiolofrukt i både doft och smak. En ganska angenäm smak faktiskt som nu börjar ge en början till balans och harmoni åt vinet, och det börjar få en viss längd. Jag gillar det som motvilligt bjuds - här får vi inget gratis - men det släpper fortfarande inte till och jag vet faktiskt inte om det någonsin kommer att göra det. Om något vin kan ge dig fingret, så är det precis vad Santa Fè gör. Obotligt obändlig, eller? Vi glömmer bort resterade flaskor ett par år och så utmanar vi på nytt runt 2015. 



fredag 4 februari 2011

Morey-Saint-Denis 1997, Louis Jadot

Trots helsidesannonser och lovsång i bloggsfären under det senaste halvåret så krävdes det en uppföljningsnot från Frankofilen innan polletten trillade ned hos undertecknad. En e-beställning och någon vecka senare så sitter vi nu här och sniffar mogen Bourgogne. Sämre kan man ha det. 



Morey-Saint-Denis 1997 kommer i en ljus transparent rödbrun skepnad. Vi häller upp direkt efter att korken dragits och vi belönas med en underbart ljuvlig doft. Bara doften i sig motiverar ett köp. Rena lustgasen, humöret höjs direkt ett par grader och världen ser lite ljusare ut. Vinet bjuder på mognadstoner, fin mineral, syrliga körsbär, salmiak, lagerblad och salvia. Frankofilens och Finare Vinares använder "båthus" och tjärat rep" för att beskriva toner i doften. Dessa stjäl jag utan betänkligheter - det är en klockren beskrivning. Här finns ett helt litet fiskeläge med tjärade båtar och bryggor. Snygg syra och sval röd frukt, de syrliga körsbären och liten kryddighet gör att vinet känns läskande och munkänslan är tilltalade. Ett riktigt sympatiskt och gott vin. Absolut bäst var det svalt direkt ur flaskan. Det här dricker jag gärna igen - snart.



onsdag 2 februari 2011

Castellania 2008, Vigne Marina Coppi

Detta är första vinet ut av totalt sex olika Coppi viner i en "prova på" låda från den gode Carlo Merolli. Vigne Marina Coppi har en kort historia som vinproducenter, de startade 2003 och deras första vin, just denna Barbera med samma namn som byn Castellania där verksamheten bedrivs, kom först 2005. Castellania ligger i sydöstra Piemonte i Tortona regionen och där, läser jag mig till, är Barbera den huvudsakliga röda druvan. Så det känns givet att Castellania blir det första vinet vi stiftar bekantskap med. 




Castellania - en Colli Tortonesi Barbera D.O.C. - består av 95% Barbera och 5% Fresia där duvorna odlas på 400 meters höjd. Jäsning och mognad genomförs uteslutande i ståltankar. Det ligger på tank i 10 månader och får därefter 6 månader på flaska innan det släpps till försäljning.
Färgen är djupt rubinröd. Doften är tilltalande, den ger en örtig och lite kryddig doft med röda lite syrliga bär, lakrits, lite grundfärg och en bukett viol. Smaken är slank med en behaglig syra och lite mineral, körsbär och körsbärskärnor som hänger kvar i eftersmaken. En lätt och slank Barbera, (som jag ofta förknippar med lite rundare och, ibland, syltigare strukturer) som är lätt att gilla. Jag får  associationer som går åt Nebbiolo och Pinot hållet. Vinet kan riskera att kännas lite "anonymt", det är väldigt lättillgängligt, men jag tycker de positiva sidorna väger över. Provad över två dagar kan jag intyga att den passar bra till mat, men gör inte bort sig på egen hand. Jag ser fram mot att prova resterande viner, det här var en bra start. 139 kr hos Merolli.