onsdag 20 april 2011

Barolo Villero 2004, Giuseppe Mascarello


Kort notering om ett fantastiskt fint vin. Vackert transparent ljusröd så sätter det nivån direkt när det hälls i glaset. Doften som är inbjudande och delikat bjuder det på finstämda dofter av klassiskt nebbiolo: Nypon, syrliga körsbär, rosor, tjära, nivea, höstlöv och viol. En antydan till mognad i form av läder och tobak ger komplexitet, även en antiseptisk ton som av tygplåster letar sig fram. Härlig syra och fina tanniner ger en slank och fin munkänsla. Här pratar vi finlir och finess. Smaken är helt underbar med fin frukt, syrliga körsbär och svala örter samt en lång lite angenämt bitter kärnkärv eftersmak. Salivkörtlarna jobbar på högvarv och det här kör rakt upp på vår gata. Ett vin som vi blir glada av! Merolli importerar och ni kan läsa om Mauro Mascarello och hans viner här.

tisdag 19 april 2011

Två godingar

Till laxknyten med rotsaker och purjo som lagas i ugn med någon cl. vermouth, och som sedan serveras med ett saffransmör, så velas det både hit och dit när det gäller val av vin. Jag garderar rejält och lägger tre olika viner på kylning. Vi diskuterar vidare och till slut så enas vi om ett öppna två av dem. Det blir en riesling och en muscadet som ställs mot varandra för att se vilken som bäst passar till maten. Att båda är goda i sig, det vet vi sedan tidigare.

Clos des Briords Cuvée Vielles Vignes 2009, Domaine de la Pepière
Vingårdsmuscadet från Loire. En något återhållen men mycket trevlig frisk doft av citrus, vitpeppar och mineral. En ton av grön slanggurka, som när man smaksätter bordsvatten med gurkskivor och lite inlagd ananas kommer till med tiden. Fin syra, bra struktur, milda kryddor, saltstänk från Atlanten och fyllig smak gör att vinet upplevs som ytterst harmoniskt och det kompletterar maten på ett suveränt sätt utan att konkurera. Stöttar och framhäver som ett bättre underklädesplagg. Ett eminent matvin som nog passar till det mesta som hämtas ur hav eller sjö! Vinik importerar och tar 130 kr för en flaska.


Les Pierrets 2007, Josmeyer
Det här är ett vin som tar lite mer plats. Det öppnar med en underbar doft av lime, mineral och petroleum. Krispig syra och en lång smak där lite söta inlagda päron kommer fram. Vinet öppnar upp rejält under middagen och vi hittar nya intryck vartefter och associerar till både vetelängd och bastustenar m.m. innan kvällen är slut. Det här är ett riktigt gott vin, det fungerar även till maten men går lite sin egen väg och harmoniserar inte lika väl som Clos de Briords. Inköpt vid tillfälligt släpp på SB, då kostade det 230 kr..



Clos de Briords tar hem matchen om bästa matvinet, medan Les Pierrets är mest njutbart när vi smuttar på ett glas efter maten. Marc Olliviere och Domaine de la Pepière går från klarhet till klarhet här hemma hos oss. Att muscadet kunde vara så fantastiskt gott visste vi inte innan vi provade Ollivieres viner. För att inte prata om hans röda Cuvée Granit. Definitivt en av dessa producenter att hålla koll på. 

måndag 18 april 2011

Grand Rosé Brut NV, Gosset

"Fan i helvete vad detta är bra". Punkarn går igång på en Grand Rosé Brut som fått några år i källaren, och utfärdar rekommendation å det starkaste att följa hans exempel. Eftersom vi tidigare gillat Grand Rosé så tar vi detta till oss och investerar i några flaskor för skafferiet. Efter två dagar åker den första flaskan upp och vi stirrar på den trinda flaskkroppen med giriga ögon - är du mör nu knubbis? 
Nä, det kanske den inte är, men man måste ju få titta till sina investeringar och se hur dom mår, eller hur? Dessutom så har vi familjen H på besök, i behov av en fräsch aperitif, och är riktigt sugna på att åter stifta bekantskap med denna rosé, det var ett tag sedan och nu vill vi ju kunna följa mognadsprocessen över en tid, så det är väl lika bra att börja direkt.




I glaset en laxrosa uppenbarelse, men en fin vital mousse. Fortfarande kylskåpskall är det främst mineral och röd frukt som ger sig till känna. Efter bara någon minut med lite temperatur så blir både doft och smak mer nyanserade. Röda mogna äpplen, Danskt rågbröd,  frisk citrus och lite strama mineraler ger ett harmoniskt intryck och helhet. Medelfylligt med frisk syra gör att detta slinker ned utan minsta motstånd, och smaken hänger kvar ett bra tag. Japp, det här är riktigt gott - se punkarns kommentar ovan. Vi dricker till lite småplock med bl.a. anklevermousse och färskost med valnötter. Grand Rosé visade sig vara perfekt sällskap och får mig att luta mer åt att se denna som en matchampagne, men å andra sidan så är den fantastiskt god i sig, så varför kategorisera, den kan nog funka till allt. Nu skall vi nog försöka hålla tassarna borta från resterande flaskor från detta inköp. Skall det konsumeras mer så får vi väl stödköpa, annars får vi aldrig se flaskor äldre än några månader, på sin höjd. Här håller vi en stenhård självdisciplin..
Systembolaget tillhandahåller för 459 Kr.  Här är en till som inspirerats. 

lördag 16 april 2011

Crozes-Hermitage Les Launes 2009, Delas



Den nya årgången av Delas Les Launes har uppmärksammats på flera håll, tex. här och här. Positiva omdömen väcker vår nyfikenhet, och till Fredagens grillade lammracks med potatisgratäng så är det läge att skapa oss en egen uppfattning.


Purpurfärg i glaset. Massiv fruktig doft av mörka bär. Svartavinbär, men kanske mer svartavinbärsblad eller till och med  svartavinbärsgelé för att få med den närvarade sötman. Björnbär, plommon, viol och söt lakrits kommer till. Frukten kryddas med örter och lite nypa vitpeppar. Fin syrlighet och mjuk munkänsla gör detta till ett nöja att dricka. Smaken tycker jag balanserar på gränsen till sötsaftigt, men den klarar den balansgången och hamnar på den charmiga sidan. Gott att njutas redan nu om man gillar den ungdomliga syrah stilen, och vi köper också några för att uppnå lite mognad i skafferiet. Finns på ett systembolag nära dig. 

torsdag 14 april 2011

Torre di Ceparano 2004, Fattoria Zerbina



Ur den strida ström av mail från den oförtröttlige Italienska vinambassadören, och alltid lika entusiastiske, Carlo Merolli så har jag plockat några rekommendationer och beställt en låda blandat för närmare påseende. Här i veckan så damp det då ned en DHL låda med Italiensk rödtjut. Ur lådan plockades en flaska av denna Sangiovese di Romagna Superiore DOC. 
Zerbina drivs sedan 1987 av Cristina Geminiani, som tydligen är något av en "leading lady" i regionen och för vinodlarna. Cristina satsar hårt och seriöst på kvalité och har stort fokus på arbetet i vingårdarna.
Vinet består till ca. 85-90% av sangiovese, resterande är en blandning av Syrah, Merlot, Cabernet Sauvignon och Ancellotta. Vinet lagras på åldrande franska ekfat och ca. 10% nya, plus en liten andel amerikanska fat. Produktionen ligger på ca. 30.000 flaskor per år. Carlo Merolli köpte upp vinet när det släpptes på marknaden och har sedan legat på det i väntan på rätt mognad och läge för försäljning. Carlo tar 105 Sek för en flaska.


Detta är vår första träff med en Sangiovese di Romagna Superiore så vi saknar refereser, men sangiovese är en sangiovese oavsett vilken sida om Apenninerna den odlas på - eller? 
Färgen är vackert rubinröd, och doften känns bekant i alla fall. Plommon, körsbär, örter, thé, söt lakrits och en påtagligt kryddighet. I munnen känns vinet lite stickigt och har en för oss nästan extrem kryddig hetta som eldas på av en hel del alkohol. Vi tror inte att de 14% som är angivet på flaskan riktigt räcker till. Känslan är lite som när man kryddat mat med en gnutta för mycket chili. Hur som haver, smaken kommer med lite tid och luft och vinet fungerar alldeles utmärkt till  grillad kyckling, bra syra och rejäla tanniner, men det är inget vin vi njuter ett glas av rakt upp och ned. Nu öppnade vi förvisso vinet direkt efter leverans och det befann sig säkert i ett allvarligt fall av transportchock. Det visade också upp en betydligt bättre sida under dag två då toner av mandel, lite målarfärg och en lite sötare blommig ton. Även hettan var då betydligt mindre påträngande. Vi låter resterande flaskor ligga och ger det en ny chans om ett tag innan vi beslutar oss för om det blir tummen upp eller inte för detta vinet.

tisdag 12 april 2011

Campredon 2007, Alain Chabanon




Ibland behöver man slå in även öppna dörrar..



Alain Chabanon är ett geni. 
Campredon är ett fullständigt fantastiskt vin.
2007 var ett fantastiskt år i södra Frankrike.
Campredon + 2007 är en bra kombination.

Det här vinet och dess producent behöver nog ingen närmare presentation, årgång 2007 har det skrivits bloggmetrar om och vinet har storligen hyllats - med all rätt. Trots detta så måste jag klämma in en kort post, om så bara för att bekräfta att - ja, det är verkligen så bra som det beskrivits - fortfarande. 
Vi drack häromdan till entrecote, hasselbackspotatis och bea. 
Notes som följer: Fin frukt, stall, björnbär, äppelmust, järn, köttbuljong, salvia, timjan, garrigue, mosade blåbär och tobak. Sammetsfina tanniner och fin syra. Underbart svalt, slankt och harmoniskt. Dag 2: Mer animalisk, grillat kött, örtlikör, svartavinbär, forfarande fin frukt. 

Alla polletter har trillat ned och alla pusselbitarna har funnit sin plats. Kan det bli bättre? 2009:an och kort info kan ni läsa om här. Vill ni läsa mer så botanisera i rekommenderade bloggar i kolumnen till höger.

måndag 11 april 2011

Provning med Munskänkarna i Södertälje

I fredags hölls den tredje provningen och tillika konstituerande möte i den nya Södertäljesektionen. Regionsordförande för Stockholmsregionen Curt Avermark håller en provning och en kort föreläsning om "solens barn", den nya generationens vinmakare i Piemonte. Presentationen belyser generationsväxlingen och ställer frågan vad som är drivkraften och lockelsen bakom allt det hårda jobb som ligger bakom seriös vinodling, och att axla förväntningar och utmaningarna med att ta över familjeegendomarna efter den äldre generationen. Intressant ämne, och det får en extra dimension då Curt träffat de personer han pratar om, inte bara en utan vid flera tillfällen på plats nere i Piemonte. 
Kvällens viner kommer från några av dessa "nya" vinmakare, av vilka alla dock är fostrade och uppvuxna på vingårdar och nära vinnäringen sedan barnsben. 




Barbera D'Alba "Bricco Di Nessuno" 2008, Ca Du Rabaja är först ut i provningen. Larenzo Alutto ligger bakom Ca Du Rabaja. Han ärvde vingårdar, investerade i nytt vineri och bildade ett team med Bruno Giacosas fd. vinmakare - Dante Scaglione. En seriös satsning för Ca Du Rabaja som levererade sin första årgång 2007. Denna Barbera är direkt tillgänglig och bjuder på en stor doft med mörk frukt i form av moreller och plommon som kommer igen i smaken. Den bjuder också mosade blåbär, en nypa örter och kryddor. Fin syra och lite sandiga tanniner ger em fyllig munkänsla och ett bra matvin. Enkelt och okomplicerat. Lite tråkigt men inte dåligt.






Barbaresco Classico 2007, Ca Du Rabaja. Ännu ett vin av Lorenzo Alutto och Dante Scaglione. Vackert ljust röd med tegelton. En Barbaresco som lockar med en förförande doft. Ett riktigt sniffarvin! Här får vi mogna körsbär, lite hallon, salmiakbalkar, fat, nyponrosor och violpastill. Tyvärr tycker jag inte smaken matchar doften, den känns betydligt tunnare och lite urvattnad. En fin syrlighet finns men jag saknar lite mer kropp och frukt för att fylla ut, och vinet står inte riktigt upp till den helstekta kalvytterfilén.




Barolo 2006, Josetta Saffirio. Sara Vezza har sedan 1999  tagit över vingården efter sin mor Josetta och ökar nu successivt produktionen, även om man fortfarande jobbar i väldigt liten skala. Produktionen ligger på ca. 10000 flaskor per år. Färgen på denna barolo är mörkt röd med en brun ton. Doften är visar först upp lite orena sunkiga drag, korkat eller skadat? Efter lite tid så visar det sig att det vädrar ut och det mesta försvinner, dock inte riktigt helt och fullt ur alla flaskor/glas. Det visar sig vara en stor flaskvariation och vi får lite olika intryck av de fem flaskor som öppnas under kvällen. Jag noterar nypon, fat, lakrits och lite målarfärg. Fin syra, rejäla tanniner och tydliga fat med körsbär och kryddor i eftersmaken. Lite kantig och inte helt harmonisk. Ett senare smakprov visade upp betydligt bättre frukt och en hel och ren doft. Rysk vinroulette.   




Barolo 2006, Massolino. Roberto Massolino är vinmakare i fjärde generationen och arbetar ihop med sin bror Franco. Roberto är gift med Sara Vezza, se ovan, men representerar olika stilar och vintillverkning där Massolino mer drar åt det traditionella hållet. Ljust röd som börjat tappa lite i färgen. En klassisk nebbiolodoft ger torkade rosor, viol, tjära och lite jordgubb/hallon i frukten. Vinet har en fin syra och håller gommen  och smaklökarna i ett järngrepp. Som tur är väger en fin frukt med delikata örter och kryddor upp det hela. Ett harmoniskt och trevligt vin. Kvällens bästa vin tyckte många, och jag är en av dem. 



Kvällens viner importeras alla av Tryffelsvinet och kan beställas via deras hemsida. Tack Curt för en trevlig provning och tack Svempa för planering och jobb med att få ihop det hela. I och med mötet så har vi nu också formellt en styrelse och en ordförande i Håkan Thoresson. Nu startar planering och arbete inför kommande verksamhet i och med Munskänkarnas Södertäljesektion. Full fart framåt!

söndag 10 april 2011

Chateau Peyrassol Rosé 2009


Ett säkert vårtecken - årets första rosé. Som i detta fallet är en av förra årets favoriter. MM har funderat. Hur har den klarat den långa och bistra vintern? Är det lika gott som vi kommer ihåg? Lika läskande? Frågorna hopar sig och för att inte behöva gå i ovisshet så drar vi korken, eller rättare sagt MM drar korken och jag serveras blint - bokstavligt talat. Inte kika! 
Jag får ett svalt glas i handen. Nosen är frisk och fruktig, hmm, lite åt inlagda päron, fin härlig mineralton, lite honung och tropsik frukt. Något vitt med viss mognad? Jag tar en klunk och får friska röda bär. Jordgubbe, hallon, lite kryddighet och mineral. Frisk, sval med fin syra, sammets tanniner och en behaglig munkänsla. Inte vitt alltså. Rosé, men vilken? Jag vet vad som finns i skafferiet med jag lyckas inte pricka rätt. Med facit i hand så tycker jag det här vinet nu är ännu bättre, att det blivit mer harmoniskt med lite tid. Gott! En riktig fin törstsläckare och ett förnämligt vår och sommarvin. Vi drack till hallomipanerad kycklingfile och ratatouille - perfekt! Vinet är vackert laxrosa, som sig bör, och består av en blandning av grenache, cinsault och syrah. Bristly Wines importerar. Finns fortfarande att finna via BS på SB.

Ahr Grosses Gewächs 2008

Det gör ont när knoppar brista - främst i rygg och armar tycker jag - fast det kanske inte var det som Karin Boye hade i tankarna när hon skaldade dessa rader? Hur som helt så har jag ont just där efter att börja vårfixa i trädgården. Nu tar jag igen mig lite och uppdaterar med några poster som bör skrivas innan minnet bleknar.


Många är nog de munskänkar som läst det eminenta reportaget om Ahr regionen i tidningen Munskänken, och kanske även tidigare följt resan och rapporteringen på bloggen Finare VinareMed gediget kunnande och "på plats" erfarenheter har Torsten Rundqvist skrivit om, och propagerat för, detta vårt "närmaste Tyska vindistrikt". I Onsdags kväll så gick en entusiastisk skara Munskänskar från teori till praktik i ämnet och Torsten guidade oss genom crème de la crème av producenter och dess grosses gewächs från 2008. Mycket lyckat och lärorikt.


Jag gör det väldigt enkelt för mig och uppmanar er att söka information, inspiration och utförliga beskrivningar vid själva källan


Dock kommer jag göra några kort notes i lärandes och "komihågets" tecken nedan som ni gärna får hänga med i om ni vill. Det kan bli lite rörigt då jag är lite ambivalent till vissa viner och kanske inte alltid fullt ut förstod dess storhet och framtida potential. Detta var min första seriösa genomgång av tysk Spätburgunder alias Pinot Noir, och sämre introduktion kunde man ju få:-). Jag tror att det kan bli mer i framtiden, några viner gav definitivt mersmak, och jag är riktigt nyfiken hur de utvecklas och uppfattas med lite tid och mognad. 


Vin nr1: Altenahrer Eck GG 2008, Deutzerhof. Ljust rubinröd. Initialt lite gröna och gräsiga drag, sedan mineral, enbär, mossa, lie stall och sedan fylls det på med röda bär. Bra struktur och längd. Liksom de flesta vinerna i provningen så blev det bara bättre och bättre under provningen för att på slutet visa upp en härlig komplexitet.


Vin nr:2 Recher Herrenberg GG 2008, Jean Stodden Det här vinet borde kvala in bland favoriterna på blotta namnet. Men icke. Något mörkare än vin nummer 1, men fortfarande transparent ljust röd. I nosen dofter från ett helt kafferosteri. Nästan parodi på rostade fat. Bortom faten lite mörkare bär, liten gummiton, pomerans, cederträ och fina kryddor. Smaken förvisso välkomponerad och strukturen sammetslik, men jag vill ha frukt, inte kaffe. Jag litar och tror på på alla kännare som utovar stordåd på sikt, och redan nu ser dess storhet, men jag är rökt och bränd, om ni ursäktar uttrycket. 


Vin nr3: Dernauer Pfarrwingert GG 2008, Meyer-Näkel. Det vin som mest påtagligt utvecklades i glaset under provningen. Det knep ihop rejält till en början för att sedan släppa lite på taget och bjuda på en mer och mer generös upplevelse. Här var faten mera återhållna och förnims som lite fudge, eller kolaböna som någon träffande beskrev det som. Efter en stund rikt fruktig och bärig. Jag noterar: medel syra, diskret struktur ( jo jag skrev så..) med bra längd. Påminner om en gammal Audi jag hade, fruktansvärt slö i starten,  accelererar sedan i en kvart för att sedan vara riktigt bekväm att åka i när man väl fått upp farten.. 


Vin nr4: Ahrweiler Rosenthal GG 2008, Adeneuer. Igen något mörkare röd med dragning åt orange. Sötfruktig doft med ton av mint, övertydliga fat, kola. Bra syra och något som jag beskriver som bärigt "tutti-frutti" söt även i smaken. Detta utses enhälligt till kvällens plump, och jag kan bara hålla med. Inte så kul.


Vin nr5: Neuenahrer Sonnenberg GG 2008, Kreuzberg. Kvällens bästa enligt mig och det just nu mest tillgängliga. En härlig fruktig doft med tydlig mineral, en svartavinbärspastill och jordgubbe. Fin pigg syra och sandiga tanniner samt de röda bären klingar ut i en kanske inte allt för lång eftersmak. Friskt fräscht och charmigt! Var vinet tar vägen på sikt ? Något att ta reda på.


Vin nr6: Heimersheimer Landskrone GG 2008, Nelles. Riktigt ljust och transparent vin. Fin frukt som får sällskap av en skopa sten, skiffer och mineral. Pomerans, hallon, kryddighet lite cykelslang och en rejäl hetta i smaken. Fin fatbehandling som inte blir påträngande. Jag hade lätt gissat på en bättre NZ pinot om tillfället vore ett annat. Helt OK tycker jag. 


Tack för en mycket bra och lärorik provning!

torsdag 7 april 2011

Eric Lichtle hos Vinik

Eric Lichtle från Guberschwihr i Alsace  besöker Vinik och Gårdarnas butik vid nytorget i Stockholm. Eric tog över familjeegendomen under andra hälften av nittiotalet och 1997 blev hans första årgång under eget namn. Guberschwihr ligger 5 km söder om Eguisheim och han odlar ca. 5 ha varav 1 ha är i grand cru läget Goldert. Utöver vinet så har man även en liten B&B verksamhet. Eric berättar på en mycket god engelska om sin filosofi och arbete i vingårdar och vineri. Han arbetar organiskt och lägger stor vikt vid naturliga metoder och att arbeta utifrån naturliga förutsättningar. "Vin behöver tid" är en devis som gäller både vid jäsningen som brukar pågå mellan 3 och 6 månader, beroende på vin och årgångens förutsättningar, och efterföljande lagring. Eric leder oss igenom provningens viner, och vi börjar som sig bör med lite bubbel:



Cremant Brut NV. Pinot Blanc med några procent riesling ger en fruktig cremant med mineral och en ton av något som jag noterar som fuktigt trä eller ved. Jag tycker den känns lite anonym, men dra inga förhastade slutsatser då övriga runt bordet hade pigga smaklökar och tyckte den var mycket trevlig. 10 månader på fällning och sedan 4-5 år på flaska. Dagens NV är baserad på årgång 2006.

Marinés 2009. En blandning, en edelzwicker fast man inte vill använda eptitetet p.g.a. att det förknippas med viner av lägre kvalitet, med riesling, sylvaner och ca. 5% gewürtztraminer. Tanken är att göra ett lätt, fräscht och sommrigt vin för varma sommardagar. Gewürtztraminer, trots den ringa mängden, dominerar i nosen, smaken är frisk, blommig och inte likt så mycket annat jag smakat. Ett kul vin som nog inte skall analyseras in absurdum.

Riesling 2009. Erics bas-riesling är en riktigt trevlig bekantskap. Jag listar vinigum, orange citrus, päron, mineral och lite kryddighet. En ganska fyllig och lite fet munkänsla med en trevlig och frisk syra gör detta till ett vin jag gärna smakar igen. (9-10 gr restsocker)


Pinot Gris 2009. Lite kryddig och fruktig med en hel skogspromenad i doft och smak: Tallbarr, kåda och mossa kompletterar underliggande frukt. Eric bjuder på en traditionell Kuglofkaka som mycket riktigt passar alldeles utmärkt till. Tydligen en kombination som är vanlig i Alsace vid officiella tillställningar av olika slag. Här tycker jag Svenska politiker har lite att lära, kör lite pinot gris och kuglof vid sammanträden så skulle det bli lite drag i politiken!

Gewürztraminer 2007. Med druvor som växer i jordmån med häften kalksten och hälften lerjord så gör Lichtle den bästa Gewürtztraminer jag hitills smakat. Jag är normalt lite kinkig med hårt parfymerade varianter som är mera badtvål än aromatiskt vin. Här får vi dock ett harmoniskt vin med bra frukt, skira rosor, lagom kryddig och en liten gummiton. Frisk syra och bra struktur gör att det blir två tummar upp.


Grand Cru Goldert Riesling 2007. Ungefär 3000 flaskor produceras av detta vin varje år. Det är uppenbarligen ett ännu ungt vin men jag tycker det är i högsta grad njutbart redan nu. Riktigt roligt att jämföra när vi lite senare får en referens i form av 2004:an som indikerar vad som händer med lite tid, se nedan. Vi får liten fin petroliumton, exotisk frukt, lite apelsinskal, mineral och frisk syra med lång fin eftersmak. Någon procent ädelröta och ca. 18 gr restsocker.

Grand Cru Goldert Riesling 2004. Finare Vinare har tagit en runda i källarvalven och har letat upp två 2004:or som man generöst  tar med och delar med sig av. Ett betydligt vuxnare vin med mer framträdande petroleumton, mogen mango och apelsin, rena fruktsalladen. Här någonstans var jag tvungen att börja packa ihop och lämna tillställningen, men jag han notera att det var ett mycket trevligt vin med begynnande mognad som säkert går en härlig framtid till mötes. Fin indikation på vart 2007 är på väg t.ex.


Grand Cru Goldbert Gewürtztraminer 2007. Grand Cru versionen av gewürtstraminer visar upp ett komplext vin i samma fina stil som "basversionen". Fin parfym av rosor, blommor, gröna kulor och physalis. En smörig munkänsla, väl avvägd syra gör detta till ett schyst vin. Eric rekommenderar detta till lagrade ostar, gärna Münster, och det har han säkert rätt i. 

Kuglof time! Thanks Eric!
Tack Vinik och Eric för en mycket trevlig kväll. Mycket lärorikt och intressant med många bra viner. Tack FV för bonusmatrial. På återseende! 

Provningen finns även dokumenterad på denna trevliga blogg.

söndag 3 april 2011

Fine Amor 2006, Domaine Lacroix-Vanel

75 cl kärlek
Fine Amor och Lacroix-Vanel har vi skrivit om tidigare, och kommer så att göra igen, var så säkra. Nu senast när vi träffade Jean-Pierre Vanel hos Vinik. Då var det 2008 som bjöds - väldigt charmerande. Till en entrecote, vitlök och persiljesmör med coleslaw och bakade tomater så hämtar vi dock upp en av de sista flaskorna från årgången 2006. Lite stall, äppelmust, torkade fikon och massiv doft av garrigue strömmar ur glaset. Här finns begynnande mognadstoner i form läder, grönsaksbuljong och kokta rotsaker, men det är en härlig frukt som bär upp vinet och ger en oemotståndlig och komplex upplevelse. Syran är salivframkallande och tanninerna sammetslena, men inte mesiga. Vi älskar det här vinet och gläds med de olika uttrycken i de olika årgångarna. I dag visar 2006:an att det har mycket kvar att ge, och vi kan bara beklaga att förrådet börjar sina. Som tur är så finns nya lovande årgångar, så vi torkar tårarna, rätar på ryggen och ser till att bunkra upp med 2007 och 2008.

Chianti Classico 2007 + korv

Inför förra helgens möte med vpk2881 så beställdes hjortfilé hos butiken Devilda i Järna. Med hem från butiken följde också ett antal av de tidigare beskriva vildsvinskorvarna. Vi är fanatiskt förtjusta i de som smaksätts med rostad fänkål och salvia. Himmelskt goda! Nåväl, när vi igår funderade över vinval så kunde vi helt enkelt inte låta bli att köra en favorit i repris, det fick helt enkelt bli en Monsanto Chianti Classico Riserva 2007 igen - den kombinationen som fick oss i spinn bara för några veckor sedan. Vi valde också att ta med en I Sodi Chianti Classico 2007, som vi också gillar skarp, för att se hur vinerna förhåller sig till varandra och till maten. Ingen regelrätt shootout, det vore inte riktigt rättvist mot standard I Sodi, men vi kommer snart få hem deras riserva, och då blir det nog en tuppfight kan jag tänka mig.




Efter en timme i karaff så häller vi upp och slår vi oss ned för att känna på vinerna. Det är uppenbart att vinerna härstammar från samma region, druva och seriöst vinmakande. Vid första sniffen och klunken så är de förvillande lika, men efter bara någon minut så börjar respektive personlighet och stil bli alltmer tydlig.


Monsanto Chianti Classico Riserva 2007 visar att det inte var en tillfällighet att vi blev alldeles exalterade förra gången. Den bjuder generöst på en härlig egensinnig smak där körsbär, lakrits och mineral, salvia och oregano ger en en underbar doft och smak som blir mer och mer harmonisk vartefter tiden går. Underbar syra och struktur gör att man får hålla i sig för att inte klunka i sig allt på en gång. Åter igen - fantastiskt gott!


I Sodi Chianti Classico 2007 visar upp en mer sötfruktig sida och en tydligare körsbärston i smak och doft. Viol, örter och kryddor kommer till och ger en behaglig helhet. Under perioder tycker jag att det kommer fram tydliga ektoner, men med tiden så integreras dessa helt och försvinner. Munkänslan är frisk och sval och vi kan bara bekräfta tidigare slutsatser. Det här är ett gott vin. 


Vi kan konstatera att  vi gillar båda vinerna, och att de passade bra, väldigt bra, till maten. Monsanto bara växer, drar ifrån,  och blir kvällens favorit, men I Sodi gör inte bort sig alls. Nu när vi nu provar vinerna dag två så skiner båda vinerna ikapp och visar sin fulla potential - de kommer att utvecklas fint med lite tid på rygg i källaren. Vi tankar upp.

lördag 2 april 2011

Le Tense Sassella 2005, Nino Negri


Le Tense Sassella har vi ett gott öga till. Det var ett av de första viner vi köpte några flaskor av och stoppade i skafferiet med avsikt att lagra något år för att se hur det utvecklas. Vi köper några flaskor varje år och plockar fram när andan faller på. Gårdagens flaska var den sista 2005:an och var kanske inte den bästa representanten för vinet sett över tiden, både 2004 och 2006 minns vi som bättre.  Men, vinet är fortfarande väldigt bra, och ett ljus i mörkret i ordinarie sortiment på systembolaget i denna prisklass. 90.000 flaskor produceras varje år av detta vin som görs på 100% Chiavennasca alias Nebbiolo. 75% lagras på fransk och amerikansk ek, resten i stora slovenska fat under 24 månader. En hel del ek med andra ord men inte störande och alltid snyggt hanterat.
Färgen är ljust tegelröd och helt transparent. Nosen är lätt parfymerad med torkade rosor, viol, nivea, nypon, mandel och tjära. Örter, läder och tobak ger ett djup och viss komplexitet. Syran är vass men balanserar fint och trillar inte över åt det skarpa ogina hållet och tanninerna är rejäla och fortfarande spänstiga. Efter någon stund så finner vi eneträ, och lite multna löv i doft och smak. Ett trevligt vin som har fått lite mognad och djup efter bara något år på hyllan. 
Dag två så är det dock lite av en besvikelse, syran dominerar och vinet känns rejält platt. Det verkar lite märkligt då jag igår gissade att vinet skulle må bra av ytterligare några år på rygg, men kanske inte ändå. 129 kr på SB