Sicilien - Calabretta

Tidig morgon och den extremt motorsvaga hyrbilen kämpar sig uppför Etnas norra sluttningar. Bilen ylar fram på ettan och tvåan medan hårnålarna avlöser varandra tills vi till slut planar ut på den platå där byarna ligger på rad runt vulkanen etna. MM har planerat en dag på stranden och jag är på väg till veckans första producentbesök hos Massimiliano Calabretta i Randazzo. 
Våra egna erfarenheter när det gäller viner från Sicilien är i stort sett obefintliga så inför vår resa gjordes en snabb research hos mer upplysta vinbloggare, och en lista med tänkbara vinmakare sammanställdes och några besök bokades in. Även om detta inte var ämnat som en renodlad vinresa så måsta tillfället tas för att lära mer om öns viner när vi nu väl var på plats.


Calabretta var en av de som jag gärna vill träffa, och som tur var så var han "hemma" över påsken och vi kunde få till ett möte. Han bor till vardags i Genua där han är lärare, professor stod det någonstans på nätet, i elteknik. Han åker dock med jämna mellanrum till Sicilien och huset i Randazzo för att se till sin "hobby" (som han själv uttrycker det). Att han är seriös i sitt vinmakande råder det dock inget tvivel om, han har höga ambitioner och drivs av en vilja till ständig förbättring och utveckling. Han och hans far, Massimo, har tre stycken personer som jobbar med vingårdarna och tar hand om verksamheten när de själva inte är på plats.
Väl framme tror jag GPS'en lurat mig ordentligt. Jag står framför ett till synes normalt byhus och ser ingen skylt eller något annat som skulle indikera att här pågår det vinframställning, eller att det skulle finnas någon Calabretta i närheten. Då jag likt en straffånge skakar galler och det skramlar rejält om den låsta grinden så dyker ett huvud ut genom ett fönster på ovanvåningen och en, tror jag, yrvaken Massimiliano hojtar - give me two minutes. 
Massimiliano låser upp den höga garageporten och vips, här börjar det likna ett vineri. Det visar sig att man har byggt (vid nystarten 1997) vineriet i etage och i direkt anslutning till huset där man också grävt ur för källare i två nivåer. De delar som är ovan jord har utrustats med kylning i tak och väggar för att i största möjliga mån efterlikna källare eller "grotta" med optimala förhållanden för vinframställningen. Vi tar oss igenom de olika delarna av cantinan och gör stop vid de fat och tankar Massimiliano tycker vi skall prova, och då jag inte har några specifika preferenser så passar det mig perfekt. 

Först ut är de vita vinerna. Vi börjar med ett prov av hans nya (2009 var första årgången) Minella 2010. Minella, en lokal druva som normalt ingår som en mindre del i Etna blends och i Calabrettas Carricante Bianco, är en druva som passar väldigt bra i Etnas blandade jordar av vulkanaska och sand. Hos Calabretta växer den tillsammans och blandat med Carricante. Det gör det till ett besvärligt jobb att leta reda på vinstockarna och plocka druvorna separat. Det blir därför heller ingen större volymer utan man räknar med att det blir ca 600 flaskor av denna årgång. Ungefär hälften av stockarna bedöms vara oympade. Man vet inte riktigt exakt hur många det rör sig om. Men klart är att all nyplantering sker med oympade stockar. Vinet har en hög fin syra och en frisk fruktighet. Slank och stram med en härlig mineralton. Den ligger kvar på ståltank tills i Juni när den skall tappas på flaska.


Tanken med Carricante 2010 blir nästa stop. Carricante ligger på epoxytank och Massimiliano berättar att han alternerar och känner sig fram i val av tank och även då fat när det gäller de röda vinerna. När han skördar Carricante får han med ca 2% andra druvor. Detta då det växer en hel mängd olika druvor i samma vingård, och han/man är inte helt säkra på all druvsorter, men en en hel del Minella är det helt säkert. 
Det här vinet är djupare i färgen och med ett större register i både doft och smak. Fyllig, fruktigt och med den typiska mineraltonen. En fin syra och en lite oljig munkänsla. Ett aromatiskt och lite tuffare vitt vin. Gott!


Rosato 2010 har bara gjorts i två årgångar 1999 och nu 2010. En helt ny vingård har planterats med nerello mascalese och nu använder Calabretta bl.a. dessa nu 4-åriga stockar för att åter igen göra en Rosato. Frisk, rödfruktigt och fräscht. Trots de unga stockarna så upplever jag vinet som harmoniskt och riktigt trevligt.

Vi går en trappa ned och tittar till de röda vinerna. Calabretta använder sig genomgående av begagnande fat, och de stora bottis av slovensk ek som används kommer från bl.a. Chianti, Barolo och Barbaresco. Etna Rosso är ryggraden i Calabrettas produktion. Han exporterar det mesta och då framförallt till UK, US och Japan. Övriga Europa börjar vakna och vi vet ju också att Carlo Merolli importerar. Ingen importör i Sverige ännu.


Etna Rosso 2006 har något år kvar på tunnan innan det anses vara färdigt för försäljning. När jag smakar så känns det dock inte så, det här skulle jag vilja dricka här och nu. Jäklar, här finns det kraft, mogen mörkare frukt, mineral, råbiff och kryddor -  men med en delikat finess och balans. Jag har som sagt inget att jämföra med, men det här är helt fantastiskt. Etna Rosso 2008 visar upp en helt annan sida. Här är det mer power, kraftigare tanniner och mer av allt och kanske lite kantigt idag.  2008 så förstördes ca 50% av skörden av kraftiga hagelskurar. Det som klarade sig blev dock riktigt bra, och jag tror detta vinet kommer bli riktigt bra med lite tid. Redan nu finns kvalitéerna där, vad jag kan bedöma. 

Nerello Cappuccio (IGT) 2010 blir nästa positiva överraskning. Cappuccio som normalt utgör upp till 20% av en Etna Rosso kan även stå på egna ben. 2009 så provade Massimiliano att göra ett vin på 100% cappuccio. Det visade sig falla riktigt väl ut. En engels handlare fick ett prov, blev lyrisk, och beställde hela produktionen. Provet hämtas högt uppe under taken där en radda begagnande barriquer ligger staplade ovanför några stora botti. Vinet ligger 4-5 månader på dessa fatför att sedan ligga ytterligare på tank innan buteljering. Massimiliano klättrar upp och balanserar galant medan han slangar upp vin i ett glas. Mörkt röd, mörk frukt och sammetslen i munnen. Faten är tydliga men inte ogina. Här finns toner av choklad och mineral. Hög klunkfaktor. Det här skulle jag vilka prova igen när det ligger på flaska, om tillfälle ges. 


Sist och minst kanske man skulle kunna säga så får jag prova något så spännande som en Pinot Noir 2010 som Calabretta planterat i en vingård på 900 meters höjd. Man nyttjar en klon som ligger mycket nära den Pinot Noir som växt här under sent 1800-tal. Tydligen var druvan inte helt ovanlig på Etnas sluttningar på den tiden. Stockarna är nu 5 år och man är nu inne den andra årgången.  Det kommer göras något hundratal flaskor, men tanken är att utöka om allt går bra. Vackert ljust röd. Doft och smak är båda mycket druvtypiska tycker jag, stram frisk och slank, något återhållen, med både röd frukt och röda bär. Och så till slut, den allestädes närvarade mineraltonen. Skall bli kul att följa detta vinet.

Jag rattar den lånta sportbilen nedför sluttningarna. Mycket nöjd och glad över besöket. Tack till Massimiliano för att så generöst ha delat med sig av sin tid och sitt kunnande. Nu längtar jag bara efter att få dricka dessa eminenta viner i dess rätta sammanhang och med lite mer tid och eftertanke. Något att se fram emot.